Tillbaka till storstan

0kommentarer

I torsdags följde jag med Fluffigt och hans kompisar till Sala då de skulle på träningsläger, och igår fick jag äntligen komma hem igen till egen säng. Det vi gjorde mest av där var att äta. Då merparten av de manliga deltagarna var mer eller mindre småkrassliga var det helt klart mindre träning och mer slappande samt ätande som stod på schemat. Jösses, den första matlistan reviderade Fluffigt, och då halverade han den! Vem räknar på ett halvt kilo kyckling per person och måltid?

Jag kände i alla fall att jag ville få träna lite granna. Jag kan inte springa, jag stukade foten när jag var på Gotland och det är inte bra ännu, och dessutom fick jag ett skärsår på den andra foten första dagen som vi badade. Jag skar mig på en sten. I vilket fall som helst tyckte jag simning var en bra idé, så när killarna körde sitt triathlon och jag satt i följebåten hoppade jag i efter halva vägen och simmade med den långsammaste. Det var drygt en halv kilometer. Dagen därpå simmade jag nästan över hela sjön, åtminstone en kilometer, innan jag fick panik för att jag satte fötterna mot någon slags slang. Hur jag än simmade kom jag inte bort ifrån den. Nej, det var ruskigt obehagligt. Det är nämligen anledningen till att jag avskyr att simma där jag inte bottnar. Jag är rädd för att något ska nudda mig. Slang, sjögräs, sjöodjur vad som helst. Paniken är inte riktigt logisk, den bara finns där. Oavsett så simmade jag drygt 1,5 kilometer och det kan man vara ganska nöjd med. Jag somnade trött, det kan jag tala om!

Idag då, blir det till att hämta katten hos mamma, övningsköra hos morbror och så hem och städa lite för att sedan gå och lägga sig tidigt. Imorgon börjar min första dag på jobbet! Äntligen!

Kommentera

Publiceras ej