Vägen till Skara

Förmiddagen gick lika snabbt som det brukar när Sara har föreläsning (det vill säga väldigt snabbt och innehållsrikt) medan eftermiddagens långa föreläsning om hästars vanliga sjukdomar i övre och nedre luftvägarna kändes tyngre. Egentligen vet jag med mig att det är spännande, både på smådjur och hästar, men just hästdelen har fått sig en törn för mig i nuläget. Jag tror det kommer sig av att vi hade en himla massa föreläsningar om häst tidigare och bara svischade förbi smådjurskapitlet helt. Jag vill veta mer om smådjuren.

Sedan blir man ju mörkrädd redan nu när jag tänker på min roll i detta om två och ett halvt år. Då är det jag som ska tolka alla dessa snarlika symptom och avgöra vad som borde åka in till djursjukhuset eller inte. Symptomen är väldigt ospecifika kan tilläggas, hosta, andningssvårigheter, näsflöde, temperaturhöjning. Vissa individer uppvisar vissa symptom vid vissa sjukdomar och andra inte. Istället tycks det mig hitills som att jag måste lyckas ställa rätt frågor angående de många andra faktorer som kan spela in.
Hur ser stallmiljön ut?
Går den ute i hagen?
Är det en tävlingshäst?
Hur gammal är den?

Osv. osv. i all oändlighet. Det är lite granna som jag har förstått att läkare jobbar, och här kan jag passa på att slänga in att jag tycker människor i allmänhet borde vara mer tålmodiga med sjukvårdens begränsningar, att uteslutningsmetoden ofta blir en väg att gå.
Till slut kan jag glädja mig själv med att vi på dessa föreläsningar åtminstonde fick färre sjukdomar att lära oss och särskilja än på de föregående hjärtföreläsningarna! En liten seger!