Vägen till Skara

Fredagen med skolan avslutades perfekt med lite hästhantering fram till lunchtid. Efter en enormt lång föreläsning fick vi testa att hälsa på hästarna, leda dem, springa med dem, rykta, kratsa hovar och om tid fanns, träna på hästens exteriör. Allt detta låter ju busenkelt för de av oss som är hästvana, men nu ska vi lära oss att utföra dessa moment på människors privata hästar som kommer att vara sjuka.

Föreläsningen tror jag gick ut på att vi ska veta att vi kommer att dö om vi någonsin är i stallet tillsammans med en häst. Vi har fått veta att vi kan bli klämda, skrämda, sparkade, bitna, inträngda, översprungna, uppätna, nerslagna och dö av ren utmattning. Efter en timma av föreläsningen undrade jag hur jag har lyckats överleva så länge som jag har i en stallmiljö.

Efter lite fika delade vi in oss i grupper och valde ut en trevlig ponny, jag fick inte skäcken jag ville ha, snyfft, och började borsta, känna puls och så småningom springa med dem. För er som inte vet det så är det vanligast att man när man leder hästen håller grimskaftet med två händer medan man i traven växlar till att hålla med endast höger hand. Hästen skall springa på en rak linje och sedan gå ner till skritt, vända tvärt, komma fram i trav igen och springa rakt tillbaka. Traven efter ett böjprov måste komma med detsamma, och grimskaftet skall inte vara spänt då hästens måste få fritt spelrum för sitt huvud. Ridskoleponnyer är sammanfattningsvis ganska sävliga. Jag tror merparten av oss får en chock när vi kommer få springa med hästar i tävlingskondition!