Vägen till Skara

Det känns så sorgligt på något vis, när jag idag lämnade ifrån mig mina nycklar till Fluffigts lägenhet. De har varit mina i tre år, och jag fick dem som present en vinter, när min pojkvän ville ge mig nycklar till hans hem. Nu har de tagits ifrån mig.

Lyckligtvis har ju inte min sambo tagits ifrån mig, och han tummade på att jag en dag ska få nya nycklar av honom, fast till en annan bostad förstås. Det är nu det börjar sjunka in. Snart, förhoppningsvis, kommer flytten till Skara att ske. När den väl gör det är det början på tre långa år mer eller mindre utan varandra.

Det är tur att skype finns.