Vägen till Skara

Alldeles nyss kom jag och Fluffigt in från kylan, fortfarande rosiga om kinderna. Det sista vi gjorde innan vi gick in, var att leka i snön utanför huset. Snön som är uppemot en halvmeter hög. Leken, för övrigt, gick ut på att jag fick knuffa ner Fluffigt i en gnistrande vit snöhög, och sedan försöka få upp honom ur den igen, utan att lämna avtryck av kämpande för att komma upp. Avtrycket blev perfekt, till och med den lilla toffsen på hans mössa blev bevarad.

Över en halvtimma var vi ute. Gick vår vanliga slinga runt Brandbergen, som vi nu knappt kände igen i dess vinterskrud. Vi passerade bord som var täckta av så mycket snö att det såg ut som om de hade halvmeterhöga marshmallows ovanpå sig.
Vi gick förbi en lekpark med gungor som var tjugo centimeter över markytan. Ja, där snön tog vid. Runt omkring gungställningen såg vi någon slags träinhängnad som jag först misstog för kanten runt en sandlåda. Icke. I ena hörnet fanns det en öppning där det var tänkt att man skulle gå in och ut. Eftersom staketet skulle vara för högt för barn att kliva över. Ett staket som i vanliga fall skulle ha gått mig till låret åtminstone.

Det var en magisk kväll. Passa på att promenera, när världen är förändrad men ändå densamma.