Vägen till Skara

Idag hade jag planerat inför att enbart skriva om den strategi som jag använder mig av för att nå mitt mål - att bli djursjuksköterska.  Emellertid har jag nu fått ändra mina planer. Låt mig berätta om vad som hände, och vad jag hade tänkt skriva om. Under eftermiddagen hade jag tillsammans med några av mina studiekamrater tagit min tillflykt till biblioteket för att plugga. Att studera hemma är alltid värt att göra, men för att själv känna att man är på en speciell plats för att under en viss tid utföra en specifik uppgift är så mycket enklare. När man dessutom gör detta tillsammans med människor som är lika inriktade på att göra bra ifrån sig har man större chans att få ett gott resultat. Studiegrupper med andra ord.
I just detta bibliotek finns det speciella studierum avsedda för just detta. De är perfekta. Utrustade med whiteboardtavla, bra belysning, bord och stolar. Ja förutom det faktum att samtliga studierum har väggar av glas. Bokstavligen. Så där sitter vi, som djur i en bur, till allmän beskådan.
Nåväl, med näsan djupt begravd i min fysikbok och en rynka i pannan som blev mer och mer markerad satt jag således då min sambo dyker upp på andra sidan om glasrutan. Han vinkar, jag vinkar. Han får gå en omväg runt i biblioteket då det endast finns en väg in till dessa studierum och den givetvis inte är på den sida som samtliga besökare kommer in igenom. Och när han väl öppnar dörren, och kommer in, ser jag först inte vad det är han håller i, förrän han sträcker fram en vinröd ros och choklad och  med mjuk röst säger att det är tre år sedan nu, som jag först vaknade upp bredvid honom.

Detta är andra gången jag glömmer bort våran årsdag. Fluffigt glömmer dock aldrig någonsin bort mig. Att ha en vänlig själ med sig som stöttar och älskar en medan man tar sig framåt på vägen mot sitt mål, är minst lika viktigt som målet i sig.  När vi går på vägen till Skara, då sträcker jag mig efter hans hand. Och när vi passerat Skara, eller om det finns en destination mellan Här och Skara dit han vill gå, ja då går vi tillsammans dit, hand i hand.