Vägen till Skara

I kylen står det en fantastiskt god tårta, gjord efter mitt eget recept, och jag får inte äta den! Vad är det för slags rättvisa? Till saken hör att den är gjord av min sambo, och den är till en av hans arbetskamrater som fyller år, så jag antar att det får anses som en godkänd anledning.
Tidigare idag gjorde jag det som en god student bör göra en vecka innan ett prov, nämligen repetera. Ytterligare ett kapitel är genomgånget, så det är bara att fortsätta i samma stil. Jag kan inte låta bli att vara smått orolig över det faktum att många av oss, däribland jag själv, har stora problem med det näst sista kapitlet, och förra gången var vår lärare sjuk och således kunde vi inte få någon som helst hjälp med det. Nu är det endast två gånger kvar till provet, och på den tiden ska vi hinna med det sista kapitlet och på något vis hinna repetera tillsammans med vår lärare. Förra gången hade vi två lektionstillfällen på oss. Jag ser inte hur detta går ihop.
Min enda oro är att jag inte ska lyckas få ett MVG på det kommande provet, och det vore väldigt synd med tanke på det arbete jag har lagt ner på att förstå ett ämne som varit på sätt och vis skräckinjagande för mig. Oavsett betyg får jag försöka se till det positiva. Fysik är för mig inte länge lika komplicerat och abstrakt. Det ter sig oerhört mycket enklare numera.