En vacker kardborre

0kommentarer

Någon gång förförra sommaren fick jag för mig att låta min vän Veronica, som utbildade sig till frisör, klippa av mitt halvmeterlånga hår. Det visade sig vara en alldeles utmärkt idé och sedan dess har hon fortsatt att klippa mig. Inte blir det så värst ofta, men det beror på att jag är så fruktansvärt dålig på att höra av mig innan utväxten har nått Rapunzels hårlängder.

Så var det dags igen och denna gång tänkte jag låta henne färga mitt hår vitt, något hon har önskat sig ett bra tag. Jag är lite av hennes försöksdjur när det gäller konstiga färger och former, och för det mesta brukar hon få testa det hon får för sig. Idag hotade hon med att lägga in chockrosa slingor i mitt hår, även om jag nu i efterhand starkt misstänker att de faktiskt var menade att bli lila, som de ju blev och som är min favoritfärg. Om detta nu inte framgår är jag inte speciellt förtjust i rosa.

Håret blev härligt ljust efter två blekningar och försök att dämpa den kycklinggula färg det antog från början. Snäll som hon är, Veronica, stylade hon det åt mig också. Lite vax senare och jag kändes enligt min sambo som en kardborre. En vacker kardborre ska tilläggas.

Min sambo donade mjölk och kakor åt mig då jag började bli hungrig efter någon timma, mycket uppskattat.

Håret blev bra mycket vitare senare, det garanterar jag.

 


Kommentera

Publiceras ej