Vägen till Skara

Föreläsningen idag handlade om katter. Förvisso intressant, men jag känner att vår föreläsare kan en hel del mer om hundar än om katter. Hon nämnde dock att en föreläsare ifrån Danmark som var något av en expert på kattens beteende och problembeteenden skulle komma och föreläsa för oss i tvåan, och det ser jag fram emot!

Vad har jag lärt mig om katten som är nytt då? Att katten levde solitärt, alltså för sig själv, det visste jag sedan innan, men inte på vilket sätt den gör det. Den kan nämligen leva i en grupp, men det är inte säkert att katterna inom gruppen är sociala med varandra. Låter det krångligt? Skojja inte, det är det. En grupp katter kan leva ihop utan bråk om det inte är konkurrens mellan det som de behöver för att må bra. Mat, toalett, viloplats är de viktigaste jag kan komma på nu och givetvis trygga vägar där emellan. Vår tamkatt men som är vild ute i städer eller liknande kan bo i stora kolonier, men kolonin består av mindre grupper där katterna inom gruppen är sociala med varandra medan de bara tolererar de utanför den egna gruppen. Kort sagt, bara för att vi människor har flera katter hemma och tycker att det inte är bråk betyder det verkligen inte att de verkligen kommer överens. Därmed krossas också myten om att katter behöver ha sällskap av andra katter för att må bra. Däremor behöver de tillgång till en stimulerande miljö.

Vad har jag mer lärt mig? Jo, den tama katten har behållt beteenden som kattungar uppvisar in i vixen ålder, till skillnad ifrån andra vilda kattdjur. Lek var ett exempel på detta. En tuff sak också var att katter har extremt tydliga tecken för att undvika slagsmål, eftersom det är en så stor risk med att slåss. Vi som människor hör ju verkligen när en katt är arg eller beredd att slå tillbaka, och då slår jag vad om att det är klart som korvspad för en annan katt vad som är i görningen!
Nu ska jag fortsättningsvis ägna mer tid åt att försöka tolka Illidans beteende och se om jag kan upptäcka mer saker om honom som jag inte hade en aning om.

Skulle fota en blyertssketch inför en teckningstävling som ni kanske får se någon gång i framtiden, när jag hittade en del bilder på Illidan som ligger och vräker i solskenet på golvet.

Illidan tycker det är najs i solen.

Jag skriver lite kort här, för egentligen har jag ingen som helst lust att blogga. Tänker på er som sökt den här utbildningen och bara längtar, ni kanske vill veta mer om vad som händer. Och så ni vänner och släkt givetvis, ni slutar väl aldrig vara nyfikna!

I vilket fall som helst, här började inlägget med en monolog igen, men å andra sidan, vad är en blogg om just inte en skriftlig monolog? Vi har påbörjat etologistudierna för detta år, och en massa spännande saker har redan börjat tas upp. Idag hade vi en föreläsning om hundens ursprung och grundläggande beteenden, på torsdag stundar densamma fast för katt och dessutom har vi beteendestudier fredag nästa vecka om jag inte missminner mig. Vi har fått välja på att studera hästar, kor eller får. I normala fall skulle jag kasta mig över fårstudierna, men efter att läraren berättat att de förra året fick springa efter fåren än hit än dit eftersom de inte ville hålla sig på en plats samt att hon hintade lite om att det kanske fanns kalvar att titta på blev valet kostudier.

Det som fullständigt suger musten ur mig inför denna kurs är dels vårt tvärgruppsarbete där vår grupp samlar fakta om stress, samt hemtentan som förvisso är frivillig men som krävs för betyg 4 och 5. På båda dessa krävs det vetenskapliga artiklar som referenser. Det är inte det att jag inte gillar vetenskapliga artiklar, det är spännande och roligt, men vi har haft sådana hemska problem med att hitta sådana som faktiskt går att öppna! Skolan har tillgång till vissa och då kan man komma åt dem genom att på plats eller från distans logga in på skolans nätverkish och komma åt dem. Nu har inte det fungerat, utan vi har alla som försökt gång efter annan bara hittat artiklar skolan uppenbarligen inte har betalat för att få åtkomst till.

Det var det hela om idag, imorgon blir det PBL och mera träning på KTC. Sista chansen innan praktiska provet!

Hittade en gammal väldigt enkel skiss på en liten näpen riddare på sin ponny som jag kände för att någon gång färglägga. Fluffigt har varit på mig om att jag borde rita lite mera saker i min söta stil eller vad jag ska kalla det. Det är inte det att jag inte kan, det är inte det att jag inte tycker det blir fint eller att det inte är kul, problemet är helt enkelt att jag inte tycker det är utmanande. Det är lite som att vara en sådan som bara ritar hästar. Eller, jag tycker det. Dels så blir jag uttråkad, dels känns det som sagt inte utmanande, och sen så utvecklas man inte!
I alla fall, bortse från min monolog ovan och ta en titt på den lilla riddaren. Jag vet inte riktigt vad han är riddare utav, lilla hjärtat kanske?

Ja just ja, det är min mening att bakgrunden helt saknar lineart. Det är för att riddaren inte skall försvinna in mer i bakgrunden. Egentligen var det nog rätt dumt att ge hästen grön klädsel, det är lätt att vara efterklok. Hyffsat syns han i alla fall.

När man om och om igen blir väckt av solljus och en solkatt (hahaha) så inser man till slut efter flera försök att man inte längre kan somna om, och att man dessutom inte längre är trött. Nu har jag till detta gett upp om att ens få gona i sängen utan har gått upp, gjort frukost och skriver detta inlägg.

Nu är frågan vad jag ska hitta på tills dess att de mera normala människorna vaknar upp här i lägenheten. Kanske blir lite gameing, kanske blir lite ritande.

Medan Hector läser till en bra punkt i sin bok tänkte jag berätta om den mysiga förmiddagen på Skålltorp. Det är stallet där vi ibland får åka för att träna på vissa moment på riktiga hästar. Tidigare har vi testat på pulstagning och att springa med dem för att visa för en tänkt veterinär. Idag var det bandagering som stod på schemat, nu återigen med en ny teknik. Jag la tre bandage innan jag tyckte det blev bra, men det fick jag ett perfekt på, så jag hoppas jag klarar mig med det nästa fredag också.

I övrigt var det en perfekt dag i stallet. Solsken, en förrymd ponny, snäll häst att bandagera som man kunde stå och mysa med, fika, Hector och en hel drös med trevliga klasskamrater. På många vis var det precis såhär jag tänkte mig att Skara skulle vara. Fint väder, bra kompisar och så djur.

Nu är Hector klar, så istället för gym blir det en promenad.

Medan Hector läser till en bra punkt i sin bok tänkte jag berätta om den mysiga förmiddagen på Skålltorp. Det är stallet där vi ibland får åka för att träna på vissa moment på riktiga hästar. Tidigare har vi testat på pulstagning och att springa med dem för att visa för en tänkt veterinär. Idag var det bandagering som stod på schemat, nu återigen med en ny teknik. Jag la tre bandage innan jag tyckte det blev bra, men det fick jag ett perfekt på, så jag hoppas jag klarar mig med det nästa fredag också.

I övrigt var det en perfekt dag i stallet. Solsken, en förrymd ponny, snäll häst att bandagera som man kunde stå och mysa med, fika, Hector och en hel drös med trevliga klasskamrater. På många vis var det precis såhär jag tänkte mig att Skara skulle vara. Fint väder, bra kompisar och så djur.

Nu är Hector klar, så istället för gym blir det en promenad.

Nu har instruktionerna för det praktiska provet dykt upp i mailen. Jag tllhör grupp C och ska starta 10:45 vilket innebär att jag ska vara startklar och beredd för instruktioner 10.35, iklädd de gröna kläderna. håret uppsatt, smycken, armbandsur och dylikt bortplockat samt förhoppningsvis bra förberedd.

De olika momenten som kan komma är:
urinprov
plocka fram inför blodprov
subcutan injektion
intravenös injektion via permanentkanyl
ekg hund
ekg häst
instrumentkännedom
tassbandage
bandage häst

Det jag tror kommer, och nu blir det spännande att se om jag har rätt, det är:
bandage häst
urinprov
subcutan injektion
plocka fram inför blodprov.

Mitt i all hemtenta höll jag fullständigt på att glömma bort min lista med mina för tillfället fem favoritkomiker. Nummer tre på listan är Tim Minchin, som kör lite stand-up och sjunger, spelar på sitt piano och är lite allmänt bra sådär. I kategorin Fånigt Flum finns ett klipp där han framför låten Prejudice. Här länkar jag istället ett kort klipp som förhoppningsvis inte upprör alltför många, där han talar om amerikaners syn på evolutionsteorin.

Jag saknar min favoritserier. Enligt true-blood.net ska nästa säsong börja sändas den 12 juni, och tills dess känns väntan evig. Hittade det här klippet när en hel drös av skådespelarna samlas för att besvara frågor och prata om säsongen. Eller, de säger ungefär samma sak allesammans. Nämligen att de inte får svara på just den frågan. Lite roligt i alla fall, bara några månader kvar nu.

Nu har jag äntligen skickat in hemtentan. Den blev inklusive referenser drygt 7½ sidor. Passade på att läsa igenom den här på morgonen när jag vilat ögonen ifrån den lite, och nu när jag läste den igen lyckades jag hitta lite stavfel och saker jag ville tillägga. Därefter tyckte jag att nu fick det vara nog, och därefter skickade jag inte den.

Vad tyckte jag om den här hemtentan? Ja, först och främst förväntade jag mig något betydligt enklare. Ulrika hade talat om att det skulle vara fyra uppgifter, och sagt något i stil med att varje uppgift var så enkel att det skulle gå att besvara den med en mening, men eftersom vi skulle motivera så var det ju bara att glömma. Ni som har följt min blogg under gårdagen och sett frågorna inser ju att det inte var frågan om fyra frågor, ett mer korrekt antal skulle väl kunna vara runt sexton? Om jag ska vara ärlig var jag orolig under det första dygnet att jag inte skulle lyckas hinna klart. Dag två släppte det tack och lov, mycket beroende på min teknik att faktiskt lämna en uppgift lite halvfärdig, men anteckningar om vad jag ville skriva och sedan fortsätta på resten. Det hjälper huvudet att .vila lite ifrån uppgiften också. Man stirrar sig så lätt blind.

Annan god nyhet, imorgon ska vi få åka till Skövde på auskultation där istället efter den inställda på Blå Stjärnan. Ska kolla lite på busstidtabell och sådant, men jag tror nog att det ska gå. Blir en halvdag för oss i sådana fall.

Jag vill bara meddela att jag nu är klar. Renskrivet, korrekt källhänvisning, alla sidor har mitt hemliga nummer på sig (för att texten skall rättas anonymt).
Allt jag har kvar nu är att ställa upp alla böcker som ligger spridda ikring mig på en vagn, packa ihop datorn och gå till ICA för att köpa hallonsylt. Jag tänker nämligen göra mig pannkakor. Så det så!

Haha, det trodde jag väl aldrig! Nu sitter jag här och har mer eller mindre skrivit klart mina fyra uppgifter. Eller, låt mig förtydliga, jag har skrivit på alla uppgifterna. På vissa mer, på vissa mindre och definitivt inte korrekt grammatiskt och på sina ställen fruktansvärt rörigt, men jag har skrivit.

Det som återstår för mig nu, det är att renskriva, dubbelkolla referenser när jag blir osäker, och se till att alla referenserna har skrivits in korrekt i slutet. Lite till kommer jag behöva skriva på kattfrågan, och garanterat dryga ut texten bitvis, men sen så ska jag nog vara klar. Jag är fullt medveten om att detta kommer ta tid, just nu siktar jag på att bli klar runt sju någon gång. Det vore härligt. Kanske åtta för att vara på den säkra sidan. Jag är redan klar med den första delen på uppgft ett.

Som jag sade till Fluffigt igår: När man sitter och skriver och tänker att det är så jääääävla tråkigt, då vet man att man gör precis det man ska.

Nu känner jag dock mer och mer hur tankarna vandrar iväg samtidigt som de är alldeles snurriga. Jag får inte grepp om vad jag tänkt att skriva överhuvudtaget. Hög tid att äta lunch alltså. Ska försöka att bara lugna ner mig lite, samla lite energi och sedan återgå till arbetet även om det är svårt. Var smart nog att ta med mig headsetet idag ialla fall, så nu kan jag stänga in mig i min egen lilla värld medan jag arbetar.

Är relativt klar med fråga tre och ska strax ge mig i kasst med fråga fyra. Den andra delen av fråga tre handlade om Malassezia. Det är för övrigt ett ord som borde ge fett med poäng i alfapet, men nu när jag tänker på det är egennamn inte tillåtna så det kan göra detsamma. Mitt dilemma är i alla fall att jag inte har lyckats skriva ens en hel sida om de båda frågorna. Jag är fullt medveten om att jag skriver oerhört kompakt och att jag med största sannolikhet kommer behöva ändra meningsuppbygnad och struktur på texten då jag är lite överallt just nu. Och för att ytterligare späda ut det hela kommer jag att behöva bullshita. Det vill säga, dryga ut texten med långa tjusiga meningar eller förklara svåra ord med enkla ord bara för att komma upp i de där 1-1½ sidorna. Blä. Under tiden kan ni ju roa er med att läsa den andra delen på fråga tre. Själv ska jag se vad jag tycker om fråga fyra som tydligen ska handla om katt med urinstopp. En klassiker.

Nästa patient är en Amerikansk Bulldog som fått en Malassezia-infektion i tassarna.

• Veterinären ordinerar ett särskilt schampo för att behandla tassarna. Ge råd och förklara för djurägarna hur de ska göra när de schamponerar.

• Vad är Malassezia-infektion? Hur kan det komma sig att detta som finns normalt i huden ibland kan orsaka en infektion?

Haha, det kliar överallt! Första delen av fråga tre handlar nämligen om loppor och löss, och varenda gång jag läser om ektoparasiter kliar det som bara den. Känns som om de kanske kan hoppa upp från textbokens bilder och bosätta sig i mitt hår. Jag är nu tillräckligt klar med första delen av fråga tre som är som följer:

• Förklara för djurägaren vad det är för skillnad på löss och loppor samt hur det kommer sig att de inte kan behandlas på samma sätt. Varför kan inte loppor endast behandlas med ett spot-on preparat?

Yes box, nu ska jag gå vidare och läsa på lite i mina anteckningar omMalasseziainfektioner i tassarna. Om någon som läser här har något bra tips på en bok eller länk, tveka inte att höra av er!
För er andra som kanske gör loppuppgiften kan jag tipsa om boken Georgi, Jay R. (1985). Parasitology for veterinarians. 4. ed Philadelphia: Saunders. Den finns just nu här bredvid mig på biblioteket. Leta efter en tjej med en MSI laptop och headset på som har en förlovningsring.

 

Yes box, är nästan klar med fråga ett. Eller, jag är klar, nu måste det bara snyggas till lite. Det tänker jag dock göra imorgon så att ögonen och tankarna får vila. Jag vet att det är lätt hänt att stirra sig blind på texten, och jag misstänker att min meningsuppbyggnad är minst sagt medioker emellanåt.

Fråga två då, trodde jag var riktigt dryg, men nu inse jag tack och lov att så inte är fallet. Det är bara att sätta sig ner och räkna samt skriva. troligen kommer det nog att gå ganska enkelt, bara jag väl börjar. Tänkte få skriva detta inlägg och sedan gå ett varv i bibblan bara för att få miljöombyte. Generellt brukar tycka att bara jag vä börjar skriva så lossnar det. Jag kommer på mer och mer jag vill ha med och så är frågan till slut besvarad. I alla fall, Fråga två:

Idag ska Fluffy, enligt ordination från vårdansvarig veterinär, sondmatas.

Din uppgift nu är att göra en utfodringsplan för Fluffys första dygn. Den ska innehålla

• ett matnings-schema med matningstider

• fodermängd per matningstidpunkt ( Du ska dessutom beskriva hur du räknat ut fodermängden)

• en utförlig skötselinstruktion för nässvaljsonden inklusive beskrivning av hur du ska gå tillväga vid sondmatningen.

Du kommer att använda dig av det kommersiella fodret ”God Sondmat”. En burk (innehållande 100ml och väger 100g) innehåller 120kcal/100g.

Formeln för beräkningen är : RER = (30 * djurets vikt i kg) + 70kcal

Fluffy väger 3 kg.

Du ska dessutom :

• Beskriva sjukdomen Fluffy verkar ha drabbats av

• Beskriv övriga vårdbehov som Fluffy eventuellt kan ha.

Jag håller på att arbeta med den första frågan, och det är riktigt segt. Frågorna är kluriga, det är lätt att spekulera i vad man skulle kunna göra, men att sedan hitta referenser som stödjer det man tycker är en annan femma. Första delen på fråga ett var en pina, men nu har jag gjort den tillräckligt klart för att jag ska kunna snygga till den imorgon och sedan anse mig klar med den. Den andra delen på fråga ett tycks mig lite lättare. Bedöm själva, här är de:

Fråga 1

Det är lördagkväll och du arbetar vid ett hästsjukhus. Du är nu på väg hem och tar en sista runda på vårdavdelningen för att se att allt är lugnt. Din uppmärksamma blick noterar att hästen, som opererades för en senskada för tre dagar sedan, inte mår så bra. Den står och hänger i ett hörn och har lämnat allt hö orört. Den verkar inte ha ont i sitt opererade ben men den har lös avföring och är blöt på svansen. Veterinären har för länge sedan åkt hem.

• Vad kan man ha för funderingar kring detta fall? Varför tror du inte hästen mår bra? Vad gör du? Resonera, motivera och förklara.

Nästkommande dag kommer det in en kolikhäst på jouren. Veterinären står och opererar så du får själv börja prata med djurägarna och titta på hästen.

 

• Vilka anamnesuppgifter bör du ta reda på?

• Vilka parametrar bör du undersöka innan du underrättar veterinären? Förklara och motivera. Vilka avvikelser från det normala skulle du betrakta som allvarliga i det här fallet och varför?

Morgonens fråga är som följer: Hur vaknade Ardente idag?
a) busig katt som rejsade i lägenheten
b) larmet på mobiltelefonen som ringde
c) av sig själv, när solen lyste henne i ansiktet
d) av en traktor som samlade upp grus ifrån gatorna

Har ni svarat d) så har ni fullständigt rätt! Katten sov i godan ro, mobilen skulle inte ringa förrän om en halvtimma och just idag var det molnigt. Alla tre faktorer som gjorde att jag borde ha fått sova längre. Men icke. Nu börjar i alla fall även Skara tycka att det är dags för vår. Gatorna börjar bli fria ifrån vinterns  ditlagda grus. Om jag hade rullskriskor skulle jag kunna ut och åka!

Klockan är nu halv tio. Klockan tolv släpps hemtentan och därefter har vi till klockan tolv på onsdag på oss att göra den. Jag och Hector behöver klara alla fyra uppgifterna för att få det betyg vi fick på tentorna i slutbetyg. För min del betyder det en femma, eftersom det var vad jag fick på den skriftliga tentan. Hemtentan kan man maximalt få en fyra på. Slutbetygen räknas ut såhär, och då är den första siffran tentaresultatet och den andra hemtentan.

5+4=5
5+3=4
4+4=4
4+3=3

Klockan tolv tänker jag befinna mig med min dator på biblioteket i Undervisningshuset. Där tänker jag sitta tills det blir mörkt eller jag blir utkastad alternativt för hungrig. Och så göra likadant imorgon igen.

Varje gång jag ser på min egen blogg numera så funderar jag på om det inte börjar bli dags för en ny design. Frågan är ju vad man ska hitta på denna gång. Äckligt söta djur, coolt fantasyaktigt, mörk metal eller nördromantik? Jag får fundera och återkomma!

George Carlin hade hunnit avlida innan jag upptäckte honom. Med sin svarta humor är han fortfarande en av mina favoriter. Han skämtade om samhället, världen, religion. Ja främst om dessa i USA då han var amerikan. Hans sätt att syna samhällets bluffar, hans grova språk och gester gör honom svårt att glömma bort. Många tar illa åt sig, men det är nog oftast de som är fast i de lugnande och omlindande lögner samhället förser dem med.

Hans skämt var inte alltid samhällskritiska. Speciellt under hans tidiga skämt tycker jag mig finna mera roliga skämt om inget speciellt. Ofta finns där inslag av sådant som skall vara konfronterande. Döm själva, jag länkar ett klipp från en av de senare showerna han gjorde, när den djupa skrovliga rösten fått ordentligt fäste. Ja just ja, jag tog med flit ett klipp som inte skrämmer alltför många,

Jag försöker vara duktig och få det mesta av städningen gjort, men det verkar som om Illidan inte håller med. Jag la upp alla hans leksaker på en hylla för att de inte ska vara ivägen när jag dammsuger, och nu har han hoppat upp på en hylla bredvid och sitter där med tassen och petar ner dem. En efter en.

Dammsugning och städning av badrummet är min lott. Tänkte göra en sådan där bra städning när man flyttar ut allt och använder sig av duschen för att få rent i alla vinklar och vrår. Appropå det så var jag och Hector jätteduktiga igår. Då var vi borta i gamla lägenheten och städade av det sista. Kylen, diskbänken, spisen, badrummet. Allt är nu snyggt och dammsuget. Det sista som är kvar är att skura golven, samt hämta saker i källaren som är kvar, men sen är vi klara.

Utomhus skiner solen, så det känns som en perfekt dag för en promenad bort till Kaplan. Har öppnat alla fönster jag kan i lägenheten här för att få in så mycket frisk luft som möjligt. Är riktigt härligt att sitta här och skriva i värmande solsken medan den kalla luften från fönstret sveper äver händerna och kyler ner datorn. Min och Hectors önskan är att solen ska lyckas smälta bort all den snö som kom igen häromdagen. Jag vet att jag tjatar om det, men vi vill ha vår! Allra helst igår! Gå i trekvarts och linne! Sandaler på mina tår.

Har lite småtrist, och då brukar jag hitta på något roligt som piggar upp. Humor är det bästa vapnet, enligt mig. En av de bästa känslor jag vet är när jag skrattar så mycket att jag får som träningsvärk i magen och knappt kan andas. Jag måste be personen som får mig att skratta att ge mig en paus så jag får in lite luft i lungorna. Ansiktet hettar och skrattårar rinner längs med kinderna. Det är underbart.

Min idé är nu att dela med mig av fem komiker som kan få mig att skratta. Kanske inte alltid så att jag trillar ner ifrån soffan, även om det då och då har hänt. Ni får listan på alla fem nu, men sedan kommer jag försöka mig på att länka ett klipp per komiker i fem dagar. Ni får väl se vad ni tycker. Kanske är det någon som har ett bra tips på rolig komiker att ge mig. Bara det inte är Betner. Generellt borde svenska komiker hålla tyst.

1. Gabriel Iglesias
2. George Carlin
3. Tim Minchin
4. Maz Jobrani
5. Jonas Gardell

Vi börjar med nummer ett, Gabriel Iglesias.

 

 

Gabriel, Hot and Fluffy, tycker jag är helt klart bäst. De enklaste sakerna blir så hysteriskt roliga. Han blandar sin förmåga att berätta om saker han varit med om, sin förmåga att härma ljud och förställa rösten. Några av hans vanliga teman är poliser, sin vikt, tårta och fylla. Intressant egentligen, jag är inte speciellt intresserad i normala fall av alkoholskämt, men han gör dem roliga! Han driver inte med saker på ett vanligt sätt som har gjorts så många gånger förut, utan han utvecklar, han gör något eget. Så snart jag har lite extra pengar så kommer jag beställa hans DVD.

Jag var så trött efter gårdagen att jag inte orkade rapportera om vad vi fick göra, men här kommer det. Igår var det en heldag på ATG som väntade oss, och detta innebar också att vi får gå omkring i helgröna kläder och ha namnbricka samt skor med stålhätta. Det gör jobbet lite roligare, nästan som om man tar på sig en slags jobbuniform.

Dagen började med att vi blev presenterade för de hästar som stod på stall, en väldigt brokig samling. Det var intressant tyckte jag, eftersom det gav en liten bild av vilka tillstånd som kan göra att hästar måste vara kvar på sjukhuset. Vi hade lite tur, för det var hela två föl som var inlagda tillsamans med sina mammor. Efter rundvandrngen på stall blev vi avdroppade på operation. Det hela var ganska tråkigt tills vi fick igång en av djurvårdarna att börja berätta om utrustningen, hur man söver, hur man ser medvetandegraden och en massa annat. Kirurgen var också jättebra, för han tog sig tid att förklara vad det var vi såg på skärmen under titthålsoperationen och vad det var han gjorde. Hade jag kunnat hade jag förföljt honom resten av veckan och sugit åt mig kunskap som en liten svamp.

Resten av dagen var seg ärligt talat. Jag vet att jag borde tycka det var superspännande, men när man inte har folk som bjuder in en till att titta, förklarar vad eller varför de gör något, då får man lätt en känsla av att vara ivägen. Ibland gjorde det de, dessutom sa de vad som var normalt, och det var när vi fick se en gastroskopi av en magsäck med magsår.

Just ja, bara en rolig notis. Jag har sett jag vet inte hur många ben lindas igår på kliniken. Ingen av dem gör som vi nu lär oss. Får vi lära oss en mycket bättre metod eller är det så att vi bara lär oss en estetiskt mer tilltalande och en tidsmässigt mer tidsödande metod?

Nu börjar det bli dags att skicka in ansökan, ja inte för mig, men för de som vill bli de nya på djursjukskötarprogrammet hösten 2011! Till den 15 april 2011 har ni på er, alltså drygt en månad. Jag förstår att det är nervöst med alla betygsgränser och hela tiden frågan som gnager i mångas huvuden: kommer mina betyg att räcka? Jag minns att det var så för mig. Här har jag lite statistik ifrån antagningspoäng.se

Gymnasiebetyg utan kompletteringar: 21.31

Gymnasiebetyg med kompletteringar: 21.68

Utländska betyg: -

Folkhögskola: 4

Högskolepoäng: 1.60

Antal antagna: 42

Antal behöriga sökande: 1609

Antal platser: 0

Antal platser inkl överintag: 42

Antal reserver: 706

Vad mera är, alla som hade 1.7 kom in, och detta vet jag eftersom jag var den sista på 1.7 som kom in på programmet. Flera på 1.6 fick också en plats, men de var inte garanterade, dvs, alla som hade 1.6 kom inte in. Sök in, och gör högskoleprovet!

Idag, drygt 2½ vecka före den praktiska tentan får vi veta att tre nya uppgifter har lagts till på tentan. Tack för den säger jag bara. Urinprov samt blodprov är det uppgifterna går ut på och till saken hör att några grupper, där jag och Hector ingår, ännu inte har hunnit ha labbövningen där vi lär oss detta. En vecka innan tentan får vi dessa kunskaper inmatade.

Nu kan man ju inte göra mycket åt saken, även om jag är en sådan person som uppskattar att ha full koll på vad jag ska testas på. Jag har lättare att slappna av då, och prestera bättre helt enkelt. Det jag kan göra överlag är att se till att de övriga uppgifterna sitter som de ska. Idag har Hector och jag tidstestat oss och kört igenom intravenös injektion genom permanentkanyl, subcutan injektion, EKG på hund samt bandagering på häst. Extra plus för att jag satte permanentkanylen rätt på första försöker för att vi skulle kunna träna på den intravenösa injektionen. Små saker i vardagen som gör mig glad.

Nu ska jag ta och försöka skriva lite på en lite undanskuffad novell. Det är verkligen inte mycket kvar nu, så jag hoppas på att orka skriva klart den innan året är slut. Kanske till och med innan sommaren är slut.

Jag kan inte låta bli att känna mig nyfiken.
Vilka är alla ni som besöker min blogg?
Blott visad som en unik besökare i statistiken lämnar ni inte något annat spår efter er.

Har jag skrivit något av värde?
Har jag fått er att reflektera, längta, le?
Tycker ni jag skriver något värt att diskutera?
Har ni fulla av spänning sökt samma utbildning som jag går nu och längtar till Skara?
Skrattar ni åt de knasiga saker jag gör?

Och jag undrar.
Är någon av er grunkan?
Som jag saknar så.

Även om jag hade haft rätt skulle jag låtit dig göra det du blev lycklig över.
Att du finner detta inlägg är osannolikt. Vet med dig att jag minns. Jag hade gjort rätt om jag kunde vrida tiden tillbaka. Skrivet i saknad.

Vilken nyhet som mötte en i morse. Djursjukhuset Blå Stjärnan har gått i konkurs. Vår lärare hade sett det på nyheterna och lite senare kom Lotta in, en av våra andra lärare, meddelade hur de återstående auskultationerna ska gå till. Vi som är kvar, däribland jag och Hector, ska ha besöket på ATG som vanligt men sedan få komma överens med Ulrika om vilken onsdagseftermiddag vi kan tänka oss att åka iväg till en annan mindre smådjursklinik för en halvdag.

I förrgår var jag och tränade på gymmet. Varje gång börjar jag med att cykla en mil vilket brukar ta runt tjugo minuter. Framför alla uppvärmningsmaskiner finns en TV uppställd och vanligtvis visas serier som extreme home makeover eller om man har tur Simpsons eller Family Guy. Denna gång hade jag mindre tur, för det var Oprah på TV. Hon hade en specialare som hette något i stil med Oprahs favoritsakergebortspecial. I USA tycks det vara populärt med talkshows där man ger bort saker till höger och till vänster. Publiken, mestadels kvinnor, skriker ut av glädje och gråter när de denna gång fick diamantörhängen, ett smyckeskrin av bland annat elfenben, CD-skivor, en sprillans ny bil som inte ens kommit ut på marknaden ännu samt, och här kommer det nu, och som är anledningen till detta inlägg; 20 croissonger som kostade runt 350 kronor, men i ministorlek denna gång för viktens skull samt varsitt par jeans i 100 dollarklassen som effektivt formade rumpan, höll in magen och gjorde att man skulle se 5kg lättare ut.

Till och med i detta gåvofeta program drogs vikten upp som något självklart som alla kvinnor oroar sig över. Men det är ju i Amerikat, eller hur? Njaej. Jag vet inte hur många gånger jag varit på gymmet med vänner som pratar om hur en maskin formar rumpan, eller hur de tar en kaka och skämtsamt säger att nu blir det en mil till på motionscykeln. Jag insåg att jag själv fick dåligt samvete när jag åt en kaka -  och jag älskar kakor! Att gymma var inte kul, för det handlade bara om att forma kroppen. Skittrist. Det förstörde hela grejjen, att man gymmade som något slags straff för att man ätit. Det kanske inte är så, men det är så jag upplever det. Jag ser när folk omkring mig också får dåligt samvete för att de äter något de tycker sig inte borde, eller för att de inte orkar gå ner till gymmet.

Nu när jag har varit på gymmet själv tre gånger har jag haft som roligast. Ni anar inte vad jag har ökat i vikter! Nästan alla maskiner har jag lyckats höja på. Det var så jäkla kul. Snabbt och smidigt gick det, jag varvade med två maskiner under mina set. Och jag gör det numera bara för att jag tycker att gymma är så jäkla kul. Och äta kakor är så fruktansvärt gott.

Ny bild, jajemensan! Gör mig en tjänst och gå in på deviantart och titta på den! Denna bild är unik för mig eftersom den är färdig, därtill blev den klar inom rimlig tid och jag är därtill ganska nöjd.

Om ni undrar vad det är för något ni tittar på så kan jag berätta det. Det är Strygwyr the Bloodseeker, en dotahero ifrån Defense of the Ancients.

Jag har gymmat på under en timma idag och då hunnit med att cykla en mil, fem maskiner med 3x10, 30 rygglyft med vikt i maskin samt 50 situps. Det var helt okej, jag gick ifrån gymmet lite lagom härligt mör och nöjd. Mitt stora misstag var att fortsätta vara hurtig och bestämma mig för att ta trapporna upp till lägenheten som ligger på fjärde våningen! Jag höll på att ge upp när det var tre trappsteg kvar, handen darrade och jag orkade knappt vrida om nyckeln. Puh!

Gymmet äger - trapporna suger.

Jag har absolut inget roligt att skriva om just nu, men eftersom min kära mormor frågade efter mer inlägg om Illidan så passar jag på nu. Och om morbror Anders läser detta så har jag full koll på att det är din födelsedag, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva i ett sms eller på fb ännu, så jag dröjer lite!

I allafall, Illidan har bott hos Cecilia när jag var bortrest, och hon passade på att ta en massa bra bilder på honom. Det finns två favoriter, och här kommer de!

Det du Hector, jag gick till gymmet utan dig! Alldeles varm och svettig blev jag så nu är jag dessutom alldeles nyduschad. Jag är så trött i armarna efter den där fruktansvärda pec deckmaskinen att jag knappt orkar röra dem. Att skriva är en plåga, att klia sig på ryggen är omöjligt. Jag funderar på att gå en kväll utan att använda armarna, lite som om man var armlös, och bara låta dem hänga där som två spaghetti. Åtminstone ska jag använda dem så lite som möjligt.

Har precis kommit hem efter en promenad ute i det härliga vårvädret. Som vanligt har jag funnit en strumpa i min säng som Illidan har burit upp och haft med sig som present. Det var väl snällt?

Under natten har det blåst något ofantligt, och jag tror till och med att jag vaknade av att regnet smattrade hårt mot fönsterrutan. När jag på morgonkvisten sedan tittade ut genom fönstret låg ett tunt snötäcke återigen över marken. ja nu håller det ju på att smälta bort igen, men det betydde dels att den riktiga våren får vänta i några dagar till samt att jag inte kunde ta på mig mina nya skor. Dock har jag erhållit vuxenpoäng, för jag impregnerade dem!

Under promenaden passade jag på att verkligen lyssna på fågelsången, att lägga märke till ljudet av smältvatten som rinner ner i brunnarna, och det omväxlande slafsandet och knastrandet under skorna när jag gick i snöslasket och över den ännu inte smälta isen. Eftersom tankarna lätt far iväg hos mig, för så är det, började jag tänka lite på en bok jag håller på att läsa just nu som går ut på att låta perfektionister släppa taget lite granna. Dels är den roligt skriven, och sen så kände jag igen mig i den. Bitvis är jag en perfektionist, och jag kan dessutom haka upp mig på saker som hände för evigheter sen och tycka de är jobbiga. Nu tänker jag avslöja en av de fånigare i hopp om att släppa den tanken för gott.
Detta hände i ettan, tvåan eller trean i grundskolan och min lärare läste högt ur en bok, antagligen barnbibeln, och jag lade märke till hennes vårtliknande utväxt hon hade runt munnen. När hon talade så liksom guppade den upp och ned, åt sidan och så upp igen. Givetvis märkte hon att jag stirrade för hon frågade om det var något fel. Direkt kom jag av mig och sa väl något i stil med att jag bara drömt mig bort eller fastnat med blicken och försökte att inte stirra därefter. Nu vet ni. Och i alla dessa år har jag tyckt det varit lite pinsamt att jag tokstirrat på min lärares vårta.

De cammofärgade skor jag sett ut åt mig var obekväma, så de fick jag välja bort. Lite tråkigt, för jag hade sett fram emot dem. Kanske är alternativet inte så genomdåligt ändå, jag hittade ett par bekväma, snygga skor med en stämpel som skanderade "a better choice". Tydligen så är bomullsodlingen certifierad, limmet vattenbaserat och naturligt gummi ingredienser. Det är säkert riktigt bra, men jag erkänner att jag är sorgligt outbildad i vad vanliga skors beståndsdelar är.

Dessutom fick jag 300g dyr IAMS kattmat för bara en tia, så jag är minst sagt nöjd med dagens utflykt. Tjoho! Strax blir det lunch också, om nom nom!

fäsk.

Hector påstod att hon hade ägnat sin tid av ensamhet i lägenheten med att sjunga högt och falskt och att jag inte skulle bli förvånad om det kom ner någon granne och knackade på för att fråga om personen i lägenheten möjligen kunde hålla tyst framöver.
Det var ju verkligen något kreativt tycker jag, så nu är frågan vad jag ska hitta på. Jag har nästan betat av hela disken som Hector lämnade, ja just det lämnade! Dessutom har jag äntligen sagt upp min hemförsäkring vilket jag verkligen hade för mig att jag hade gjort, i vilket fall, nu är det gjort. Ska smsa Cecilia och kolla om pojkvännen mår tillräckligt bra för att hon ska kunna slita sig och köra mig till Skövde för skotittande. Jag hittade ett par perfekta skor för mig - cammofärgade - på tåget på vägen hit till Skara igen. Dilemmat var att de satt på någon annan, så jag gjorde det enda rätta och frågade helt enkelt vart hon hade köpt dem någonstans. På Din Sko blev svaret, och jag kollade upp deras nätbutik och där tycktes de också finnas.

Sen har jag lite tristare saker planerade, städning, läsning och kanske renskrivning av anteckningar, hämtning av prylar ifrån förra lägenheten, gym och så klart, färdigfärgläggandet av min Strygwyrbild. Ååh, det är så svårt! Ny verision av mitt ritprogram och därtill en dator jag inte är van vid. Plus att de senaste drivrutinerna till in wacom gör att det blir en liten blinkande cirkel där man har klickat vilket är sjukt störande. Mitt hopp ligger till hjärnans förmåga att sortera bort onödig information och att jag inte kommer märka det om en vecka eller så.

Nu sitter jag här utan min fäsk Hector som har stigit på bussen och alldeles strax är framme i Skövde. Hon ska också på intervju för jobbet på Roslagstulls Djurklinik, och jag hoppas det går bra!

Det känns något tomt här i lägenheten utan henne. Jag och katten, ensamna kvar i en gigantisk trea. Jag har i alla fall dragit fram kontorsstolen till vardagsrummsbordet så jag kan sitta här ute istället, och ingredienser till kvällsmat är också inköpta.

Dessutom hann Hector och jag med att knata iväg till KTC för att öva på subcutan injektion, alla instrument vi skall kunna, EKG på häst samt bandagelindning på häst. Tycker jag var starkt jobbat. Fortsätter vi att göra så varenda onsdag innan provet som är vecka 13 kommer vi ha ett klart godkännt att se fram emot. Framsteg gör vi hela tiden, idag fick jag till exempel till ett heöt funktionsdugligt hästbandage, för första gången!

Nu ska jag fundera lite på vad jag ska ägna mig åt här när jag är ensam i Skara i 5 dagar (onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag). Rita definitivt, renskriva anteckningar tror jag står på mitt schema samt... spela musik som jag vill lyssna på! Helt klart.

Så var man hemma då och sätter sig för att skriva ett inlägg. Katten är supermysig och har gosat upp sig mot min arm när vi sitter här i soffan. Alldeles strax ska jag bege mig ut igen, på väg tilbaka till skolan och fortsättningen på vår temadag om magtarmsjukdomar. Min grupp blev klar toktidigt så vi tog långlunch. Jag funderar på att uppfylla Hectors högsta önskan och köpa med mig en semla till henne nu när jag ska gå iväg. Detta förutsätter ju givetvis att hon inte hinner läsa min blogg...

Hm, bäst jag ger mig iväg nu innan hon tjuvkikar! Ut i den härliga våren, ty här i Skara är himlen blå, fåglarna sjungande och i brunnarna porlar det av smältvatten.

Tidigare pratade jag och Fluffigt om att kommentera DotAn istället för att vara med i den, bland annat för att det är roligt att kommentera, och sedan för att vi troligtvis skulle vinna ändå.
Inget kommenterande blev det av, dels för att vi spelade i finalen och sedan för att det aldrig blev någon final inne i aulan. Några tyckte att Starcraft ll förtjänade mer uppmärksamhet och att det hade fler tittare så att de därför borde få företräde. Visserligen stämde argumenten, men det finns ju fortfarande folk som är vanliga lanare som gillar DotA och vill titta på det. Aja.

Jag, Fluffigt och eOOy skulle spela mot laget Box som vi under gårdagen fått stryk av. Efter två raka segrar stod det tydligt klart att vi vann, och senare ikväll blir det prisutdelning. Känns lite skumt med tanke på att jag ska upp och dela ut priser i lekturneringarna och senare själv ta emot ett pris.

Jag brukar skratta, gråta och klaga lite om vartannat när jag gör denna varje lan återkommande syssla.
Jag pratar nu om den ständiga morgonbortstädningen av läskburkar och flaskor.  Man går runt till alla lanarnas bord oh häller ut skvättar som blivit över och samlar ihop alla burkarna i en jättestor grå säck.  En i staff håller i hinken, en annan i säcken, och så går man runt.

Efter mindre än två minuter luktar hinken spya och innehållet var blandat av något som minst sagt såg ut att bli en blandning mellan fast och flytande. Jag tänker hävda att det är innehållet i energidryckernas fel. Usch! Seriöst, det är som om ångorna ifrån hinkens inanmäte liksom stiger upp till ytan så att man så snart man närmar sig det området omedelbart drabbas av kväljningar. Om någon vill bli av med sitt läskberoende - testa denna syssla.

Haha, utan att jag vet hur det gick till ska jag spela dotaturnering. Vet inte riktigt om jag hoppas på att få blir utslagen, för då får jag kommentera den med Fluffigt, att jämföra med att inte få se några av matcherna i aulan och kanske vinna och behöva genomlida det pinsamma ögonblicket då jag ska emotta ett eventuellt pris för mina dotainsatser vid en prisutdelning som jag har en stor del i. Samtidigt så tycker jag att vi i staff ska få vara med, för vi håller ju inte bara i lanet för alla andras skulle utan även för vår egen.

Tidigare under dagen hölls det en Super Bombermanturnering, och det var roligt att titta på ett tag. Tills jag insåg att musiken som spelades var samma stycke om och om och om igen! Aaah! Jag vet inte ens vem som vann, för strax innan det så lyckades Fluffigt trampa på min dator! Tack och lov klarade den sig, men jag såg ett rejält fotavtryck över hela översidan på datorn efter Fluffigts framfart.

Nu är jag bra mör och trött. Helst av allt skulle jag vilja ha fått sova för en timma sedan, men just nu sitter Fluffigt, Pringler, Zlosh och Spacy och startar testmatcher av SC2 på turneringsdatorerna för glatta livet! Det skulle ju kännas ganska kasst om någon av dem pajjade under en turnering.

Tidigare under kvällen höll jag i min kommunikationsföreläsning som av många var uppskattad men som kanske blev något lång. Jo, jag kan hålla med om att den kanske var lite för lång, men samtidigt kände jag att det fick vara värt det som ett slags första steg.

Ännu lite tidigare var jag på arbetsintervju. Jag berättar mer om det senare, dock kan jag avslöja att det verkade så ruskigt roligt när jag fick höra vad jag skulle få ha som arbetsuppgifter! Oj vad jag vill ha det här sommarjobbet. Nu hoppas jag på att få sova, Fluffigt antyder att det är dags och jag beordrade honom precis att gå iväg och bortsta tänderna. Problemet är att han så lätt distraheras. Jag ser nu att han är distraherad och själv funderar jag på om det är värt att gå och säga till honom. Jag skulle ju bara kunna surfa runt här med min nya laptop istället. Mm, så blir det nog. Det verkar så mycket enklare för stunden.

God natt så hörs vi imorgon.

Igår var spännande, för då fick Illidan vara med på ett experiment i syfte att studera om en tryckplatta kan vara en bra metod att diagnostisera artros och andra ledsjukdomar hos katt. I alla fall var det så jag förstod det. Vår lärare för dagen (och morgondagen) höll i försöket och bad om extra katter då några lämnat återbud.

Illidan skulle gå över tryckmattan som hade ett överdrag av tunt papper. På ena sidan var väggen och på andra sidan om mattan var en glasvägg som stod uppställd med hjälp av tunga läromedel. På ena sidan stod vår föreläsare som höll i experimentet och släppte Illidan och så lockade jag över honom med hans sedvanliga kattmyntegodisar. Hela tiden filmades han bakifrån, framifrån och från sidan. Som jag fick förklarat för mig så kan de inte veta hur en sjuk katt går på en sådan matta förrän de testat hur friska katter rör sig.

 

Det var spännande att ha fått vara med. Detta är djurförsök jag tycker är okej, de är för djurens skull och det skadar inte de som är med i försöket heller.