Vägen till Skara

Vilket jag uppenbarligen inte hade.
När jag nu sökt studiestöd för perioden på komvux visade det sig att de inte hade tillgång till mina betyg ifrån Nackademin. Kort sagt fick jag idag ta och ringa, och detta är en stor bedrift då jag avskyr att ringa runt, till min gamla skola och be dem skicka betygen.
Jag har endast ett samlat betygsdokument därifrån, eller motsvarande, då jag hoppade av studierna innan praktikperioden skulle ta sin början. Om jag minns allt korrekt, och det får vi verkligen hoppas, ska jag dock ha godkänt i alla mina kurser, och i sådana fall torde det inte vara några problem.
Det gäller ju verkligen nu, att jag kan visa att jag är pålitlig med mina studier så att jag får studierstöd och lån tills dess att jag kommit in på Skara.

Visserligen såg jag det redan igår, men det kändes som lite för bra för att inte visas upp. Att få nämnas på loadingscreenen till nyaste dotamapen, det är en chans att få synas för runt 8 miljoner människor. Och för er som inte vet det, Dota är alltså ett datorspel. En Warcraft 3 mod mera exakt. Ännu inte lika stort som Counter Strike, men det skulle kunna bli.

 

 

Rätt som det är så händer det.
Jag är på väg in genom porten, men den är blockerad. Av en yttepytteliten chihuahua vid namn Yatsy. Med de små runda tassarna bestämt placerade på marken vill miniatyrhunden absolut inte gå in i värmen. Ägaren och ägarens kompis lockar och pockar med gulliga små röster. Till sist ger han upp, jajemensan, han, och lyfter med muskulösa manliga maskulina armar upp den lilla hunden och bär in den genom porten och sedmera uppför trappen. Den lika manliga kompisen följer tätt efter.

Min första tanke är givetvis att den här hunden måste vara flickvännens. Men så berättade min sambo att han kännt igen de här båda killarna, men vid det tillfället hade de varsin chihuahua! Inte kan det väl bara vara så att de tvingas ut med de små fåniga hundarna föratt deras respektive är bästa vänner och skaffat minihund tillsammans? Jag tror att småhundarna är precis lika mycket deras, eller kanske, deras egna rent utav.

Kanske är jag lite fördömmande som automatiskt associerar små hundar med rosa och blondiner och väskor och accessoarer. I mitt huvud uppstår därför genast en bild av de här båda männen med rosa, blont hår, handväskor samt accessoarer. Mycket rolig tanke, men antagligen inte helt rätt i en faktiskt situation. Små hundar är också hundar. Och stora män är också män. Så länge de inte bär omkring på de små hundarna i väskor.

Det är på tiden att jag börjar lära mig att laga mat ordentligt, snart kommer jag ju förhoppningsvis vara studerande i Skara, och då finns det minsann ingen Fluffigt som kan servera mig middag! Dessutom har jag börjat tycka det är riktigt roligt med matlagning sedan jag fick vara ensam hemma lite, så hädanefter kommer jag försöka mig på lite olika rätter, och de som är lämpliga för studenter publicerar jag här. Mycket nöje.

Ugnsgratinerad falukorv med pulvermos

Ugnstemp 225 grader Celcius i ca 20 min

*En falukorv, rak eller i ring spelar ingen roll.
*En gul lök
*Ett äpple av valfri sort. Själv föredrar jag gröna eller röda.
*En tomat
*Pulvermos. Som med fördel kan göras om till broccolimos. Koka helt enkelt broccoli i vattnet och blanda därefter i pulvermoset. C-vitaminrikt så det skriker om det!

Börja med att skiva löken, äpplet och tomaten i tunna skivor.
Kom ihåg att skära bort kärnhuset på äpplet.



Lägg upp falukorven i en gratängform och skär skåror i den med ca 2cm mellanrum. Gör inte misstaget att göra skårorna för grunda, utan skär ner till två tredjedelar av korvens höjd. Stoppa springorna växelvis med lök och äpple, samt lök och tomat. Är man riktigt envis går det nog att få ner lök, äpple och tomat i en springa. Lägg de överblivna grönsakerna runt korven i gratängformen.



Hyvla ost med osthyvel, själv använder jag Klosterost denna gång, och lägg över korven. Gör inte misstaget att hänga över för mycket på sidorna, utan lägg hellre osten ovanpå. När osten blir varm kommer den att smälta, och i sådana fall rinner den av korven.



Nu är det dags att placera formen i ugnen som skall stå på 225 grader Celcius. Runt 20 minuter bör den stå inne. När osten antar en gyllene brun färg vet du att den är klar. Serveras med fördel med riktigt potatismos, eller som jag gjorde, med pulvermos, som kan göras om till broccolimos.



Nu är du allt bra stolt va, mamma?
Kram

"Den kanske mest passande översättningen skulle kunna vara "mäniskans förmåga att fullända något". Kung Fu betyder alltså inget annat än "ett överlägset utfört verk", och detta behöver inte vara inom kampsport, man kan t ex. ha bra Kung Fu i matlagning, målning eller musik."

Strax ska jag iväg till ett prova på pass i Kung Fu i Solna. Nu är naglarna kortklippta och piercingen uttagen. Av vad jag minns ifrån min mycket korta Judoträning när jag var ung var smycken en mycket dålig idé när man tränar någon form av kampsport.

Önska mig lycka till.

En dag blev jag inspirerad att försöka få lite hyffs på stallets hemsida. Den är tråkig, omodern och svårarbetad. Visserligen är det mycket arbete kvar med kodning och annat, arbete som jag inte heller kan göra helt själv, men jag kände ändå att det kunde vara lite roligt att börja fundera på nya designer och lösningar.

Jag har inte mängder med besökare på min blogg, men ändock några som jag bryr mig om. Jag skulle behöva konstruktiv kritik på mina två följande designer av er. Jag har försökt att få min design stilren, vilket är något jag otroligt sällan lyckas med för övrigt, men försöker samtidigt få visa någon slags bild av vad Skutan är för något.

 

Vilken av dem är bäst lämpad? Eller borde jag bara börja om från början med en helt annorlunda design?

Han är för gosig den där katten, så otroligt social. Jag blev dock en smula fövånad idag. När jag lade mig ner bredvid honom, med ansiktet nära honom, så sträckte han ut tassen mot mitt ansikte. Med alla de vassa klorna synliga. Jag blev med andra ord lite smått undrande, om han försökte visa att han ville ha bort mig, eller vad det nu var frågan om. Tills jag upptäckte att han försökte få tag på lite av min lugg! Så snart han hade fått tag i en hårttest med tassen satte han nämligen igång med att gladeligen tvätta mig med sin sträva skära tunga!

Nu ska jag se till att hitta underhållning för resten av kvällen. Av en händelse innan jag skulle logga in för att skriva här, fick jag se en blogg som länkade till ett klipp om hur Avatar gjordes. Äntligen! Jag har väntat på att det ska släppas lite fler sådana. Jag letade som en galning efter liknande klipp så snart jag sett den, men jag antar att jag var lite väl tidigt ute. Jag har ju studerat 3d-grafik innan jag började försöka komma in på djursjukskötarlinjen, så jag kan inte låta bli att fascineras över hur 3d-tekniken utvecklas inom film.

Jag delar med mig av klippet här, men som sagt, kommer någon på något jag kan roa mig med, säg gärna till. Såvida ingen kommer med ett dåligt förslag. Till exempel att jag kunde passa på att diska. Dels tycker jag att det är fruktansvärt tradigt, och sen så är det redan gjort.

Ooooh!
Vi har ätit plättar, massor och massor av plättar. Och sedan ska jag och Lina äta efterrätt. Kall härlig vaniljglass, varma hallon, banan och chokladsås. Och så massor och åter massor av Family Guy. Det är lite vad som krävs för ett Family Guy Maraton.
Och stackars Robin missar allt det roliga. Så går det, när man åker till fjällen och lämnar sin flickvän hemma.
Jag passar på att lägga upp en bild på mitt och Linas berg av plättar. Som han kan få sakna. Mohaha

"Två sätt att fly livets elände - musik och katter".
Så står det på en kaffekopp som jag gav till min mor för en herrans massa år sedan. Jag tror man fortfarande kan urskilja texten även om den numera är nött och sliten. Det märks att den är omtyckt.

Jag känner mig fruktansvärt ensam. Lämnad ensam hemma. Kvarglömd.
Så illa är det inte, men min sambo har åkt iväg för att åka skidor under ett par dagar, för att fortsätta träningen till en svenska klassiker som han och några av hans vänner tänkte försöka sig på till år 2012. För er som inte vet det så ingår Vasaloppet, Vansbrosimmet, Vättern Runt samt Lidingöloppet. Eftersom jag är mycket solidarisk och hjälpsam och såvidare hade jag tänkt mig att pyssla om min älskling medan han springer och simmar, cyklar och skidar. Med dryck och torr handduk i högsta hugg ska jag heja fram honom. Och försöka att inte påpeka hur urbota tråkigt det är att åka skidor utan att åka med familj eller vänner, att springa överhuvud taget, att simma motströms när man kan leka i vågorna i havet samt att cykla såvida man inte vill ta sig från punkt A till punkt B, eller är ute med polarna. För ärligt talat, att cykla runt en sjö måste ju vara att ta sig till punkt A från punkt A, med en felnavigering någonstans på vägen.

Saken är nu den ialla fall, trots att jag har en smula svårt att komma till punkt, är att jag känner mig ensam och lite bortglömd. Och då kom jag på att man kunde fly elände på ett eller båda av de två sätt som finns. Musik och katter. Så idag gick jag och min mor en lång prom enad och sedan gick vi förbi min mormor så jag fick klappa katt. Och imorgon när det är dags att städa upp lite då jag får fint besök från min tjejkompis Lina blir det musik.

Jag har en god vana att alltid tvätta händerna det första jag gör när jag kommer hem. Innan mat serveras brukar jag gå iväg och tvätta händerna, och likaså när jag tagit i en diskmedelstablett, eller andra giftiga alternativt äckliga saker.

Jag kommer hem och går in i badrummet. Pressar ut rikligt med flytande tvål som doftar av syntetisk jordgubb, och ska därefter tillsätta vatten för att tvätta händerna. Det kommer inget vatten ur kranen. Det kommer inget vatten ur kranen i köket heller. Min misstanke är att avstängningen av vattnet kommer att pågå ett bra tag till här i föreningen.

Nu känner jag hur det luktar jordgubbe igen. Eller, det försöker lukta jordgubbe. Och handen är klibbig av ett försök till jordgubbsluktande tvål. Bäst att jag tvättar av den! Men det kunde jag inte nej. Så var det.

Det kunde ha varit värre! Jag hade kunnat stå i duschen med shampo i håret och tre minuter tills jag var tvungen att lämna lägenheten fullt påklädd och nyborstad. Så illa är det ju ialla fall inte.
Men jag vill verkligen, verkligen få tvätta mina händer!

Jag är så trött. Så fruktansvärt trött.
Säng säng säng, sova sova, säng säng säng.

Hur lyckas jag?
Jag som har en bra kalender, massor av tid, böcker, block och pennor i mängder, lyckas ändå inte dela upp mitt skolarbete på ett bra sätt. Matematiken har jag kommit ikapp med, gjort klart det som ska vara genomräknat tills imorgon, men fysiken är jag ohjälpligt efter i. Antagligen gör det inte så mycket, då jag är aktiv på lektionerna och förstår vad det är vi går igenom, även om jag inte hunnit med att räkna på det ännu. Och med min och Idas pluggdate på fredag kommer nog min planering att gå i lås ialla fall. Åtminstone vad det gäller skolarbetet.

Det finns ju dock saker jag absolut inte har hunnit med. Min karaktär till min webcomic, min hemsideskiss till densamme, färglägga klart min harpya någon gång inom en rimlig framtid, städa, brodera, skriva. Jag tror att listan kan göras näst intill oändlig.
Jag tänker skylla alltsammans på allt arbete jag lade ner på bannern. Absolut inte på alla Grey's Anatomy avsnitt som jag har titta på den senaste veckan. Jag borde fundera på att inte ta med mig min dator till Skara. Eller åtminsone avinstallera alla former av mediaspelare.

Nu är det beslutat. Jag är den första Info och Redaktionsgruppsansvarige, och jag har valt att förkorta den IoR. Jag hade tänkt mig en egen logga för vår grupp, kanske med en liten smådeppad åsna. Man kan tänka sig att det vore att hämta inspiration ifrån Disney.
Tanken med den här nya gruppen, som är en av de många grupper vi har i Hazard LAN-förening, är att vi ska publicera nyheter och reklam före, under och efter lanet. Inte bara genom bilder, såsom tidigare, utan även genom artiklar, intervjuer och andra bilder och videoklipp. Alltså tar jag åter igen på mig saker, men detta behöver jag inte stressa upp mig över och börja arbeta med veckor innan lanet. Förhoppningsvis.

Jag lyckades i något ögonblick jag inte riktigt minns erbjuda mig att göra banners åt Hazard lanförening. Om man vill anordna ett stort lan är det nämligen en fördel om folk runtom i Sverige och resten av världen vet om det. Banners är ett utmärkt sätt att annonsera på, såvida det inte är för någon bantning, plastik eller måbraannons på våra svenska kvällstidningars hemsidor.

Banners ska postas på forum, och på vissa hemsidor som reklambanners. Några av dem kommer vara stillbilder, men en hade jag tänkt göra en enkel animering på. Texten är inte hundraprocentigt klar ännu, så jag får ladda upp själva designen just nu. Vill man veta mera om lanet går det bra att gå in på www.lan.nu

Jag tittade på en hel del referensbilder innan jag började, och upptäckte att de flesta banners är otroligt simpla till färg och design. Oftast är de dock fullsmockade med text i olika fonter, storlekar och färger, något jag inte uppskattar. Till sist hittade jag en banner med ett rutigt mönster som jag stal lite idéer ifrån, och därefter försökte jag hålla någon slags Old School Style, med simpla, enkla detaljer.

Efter lite över 20 dygn är jag klar med min quest för att få ett nytt riddjur. I World of Warcraft givetvis. Min karaktär, en female tauren vid namn Tusensköna har tagit hand om en liten dinosaurieunge från det att den är nykläckt tills dess att den vuxit upp och blivit stor nog för att tjäna som riddjur. Fågel, Fisk och Mittemellan har den lilla gynnaren satt i sig, för mitt uppdrag var att ge den mat vareviga dag.

Se detta som semesterbilder ingame.
I cirklen till höger kan man se hur han såg ut som liten unge. Supersöt! Med ett jättestort horn på nosen! Han har växt i det som vuxen, inte sant?
Ja vad säger man, har jag inte råd med tuffa riddjur i verkligenheten får jag väl skaffa mig några virtuella.

Så var det dags då, första skoldagen.
Detta är något som mammor och släktingar håller noga reda på, och efter första dagen kan man anta att någon oundvikligen kommer att fråga hur det går. Efter dag ett. Och de vet att det är dag ett. Och som i så många andra situationer där man bara småpratar så kan man givetvis svara att jo, det går bara bra, men då börjar jag undra om denna fråga, precis som vår vardagliga 'hur mår du' fråga, egentligen är något vi bryr oss om. Bryr vi oss om hur det går, eller hur någon mår, lite sådär på avstånd? För inte kan man, efter dag ett i skolan säga hur det går för en.

Jag tänker passa på att klaga också, för det är ju roligt. Och denna gång tänker jag klaga på skolbokspriserna. För visserligen är jag van sedan universitetstiden, även om jag där fick riktigt bra studentrabatt. Men den här gången kommer jag att behöva betala runt 500 kronor för en fysikbok på gymnasienivå, visserligen en B-kurs, då jag tidigare betalat endast något mer för min gamla biologibok på universitetsnivå. Den har arean som två kollegieblock och är en tegelsten tjock! Min klena tröst i detta är att det kommer gå att sälja de böcker jag köper för mina studier så snart jag är klar. På universitetet var det inte alltid lika självklart. Där ändrades mycket av litteraturen från år till år, och ibland ville de bara att man skulle inhandla den senaste utgåvan, trots att det kom en ny varje år. Jag antar att det blir så när kunskaperna blir så mycket större för varje år som går.

CSNs hemsida är minst sagt långsam, och min teori är att det beror på det tunga tryck den utsätts för när så många, inklusive mig själv, ska ansöka om bidrag och/eller lån inför terminsstarten. I flera dagar har jag försökt att slutföra min ansökan, men har konstant träffat på en trevlig röd rubrik: 'Fel på sidan', på näst sista delen av ansökan då det därefter bara är att klicka på 'skicka'. Otroligt frustrerande. Idag gjorde jag åter igen ett nytt försök, och nu, äntligen har sidan fungerat ansökan igenom, och därmed är min bidragsansökan inskickad!

Detta firade jag genom att införskaffa två stycken sprillans nya block.
Appropå block, så damp min nya kalender för 2010 ner genom brevinkastet idag. Kan varmt rekomendera dem för de som tycker om att få bestämma sin design själv. Det verkar som om de lägger till mer och mer saker man själv kan få styra över. Adressen till sidan är  www.personligalmanacka.se
För att se till att hålla fokus på studierna och kunna ha en bra översikt över sina veckor tycker jag det är jättebra med en icke digital almanacka. Åtminstone minns jag bättre om jag får skriva ner anteckningarna med en penna än om jag använder ett tangentbord.

Jag har nu, äntligen, genomlidit hela Transformers ll. Jag har även, tidigare, genomlidit hela Transformers l. Detta innebär att jag nu har erhållit flickvänspoäng. Då man frivilligt utsätter sig för sådant som man egentligen helst hade bytt ut mot en annan aktivitet motsvarande att se på när en nymålad lada torkar, endast för att göra sin respektive glad, då kan man tillgodoräkna sig den här typen av poäng.
Enligt uppgift ska en karaktär ifrån Transformers heta BumbleBee. Han är gul. Och räddar huvudpersonen. Om och om igen. Och det är ju gulligt. Vad gjorde jag för fel som inte blev räddat ifrån uppföljaren någon timma tidigare?

Idag passar jag på att lägga upp en bild på ytterligare en karaktär ifrån Dota, givetvis med min egen tecknarstil. Jag har ytterligare två färdigskissade som jag behöver göra lineart och färgläggning till, men det kommer så småningom.
Lina - Slayer, är en kvinnlig magiker. Dotans Dolly Parton skulle man kunna säga, i alla fall till utseendet. Jag är fullt medveten om att de flesta Warcrafthjältar, eller fiender, bifigurer, statyer, ja allt av kvinnligt kön har minst sagt fullgoda former. Jag försöker dock att tona ner dessa. Min önskan är inte att alla karaktärer ska se likadana ut, med samma ansikten och samma proportioner, vilket ju är lätt hänt. Således kommer många av mina karaktärer ha normal byst, vissa till och med liten, och ett fåtal, som Lina här under, stor. Hon är också en av de få hjältar ingame somverkligen har en hylla som är sparsamt dold, och då det är ett av hennes främsta kännetecken, verkar det rimligt att ta med.

Som jag tidigare nämnt kommer jag att plugga upp ytterligare två ämnen den här terminen. De jag antagits på är Fysik B 150 poäng samt Matematik C 100 poäng. Om jag har lyckats förstå detta rätt så ska detta vara studiemedelsberättigande, och ifrån CSN ska jag kunna gå en bidragsdel för de 50% jag studerar. Av vad jag ocg Fluffigt lyckats klura ut är ialla fall 200 poäng eller 50% gränsen för minsta studietakt, och således borde 300 poäng vara 75%.
Något sent ute är jag, då mina kurser startar från och med den elfte januari, men det skulle visa sig att jag inte kan vara den enda. Csns hemsida är riktigt långsam just nu, och upprepade gånger får jag felmeddelanden. Min gissning är att det är riktigt många som ansöker om studiemedel just nu, och därmed får jag se mig besegrad och kommer att pröva igen senare ikväll. Eller imorgon.

Jag vet knappt var jag ska börja. QH-lanet var så fruktansvärt dåligt organiserat, att idag, då lanet var slut och alla skulle hem höll jag på att ge upp hoppet om människors förmåga att ta initiativ helt. Eftersom jag och Fluffigt skulle få skjuss hem, och dessutom hade ansvaret för att all teknisk utrustning som Hazard lånat ut skulle tillbaka hem igen, var vi låsta tills dess att allt var städat och klart.
Nå väl, för det första var ju folk otroligt dåliga på att organisera saker som att packa ihop sina egna saker. Detta innebar i praktiken att de bord som senare skulle torkas av och bäras ut, alternativt ställas upp snyggt i matsalen på skolan där vi höll till, var belamrade med prylar. När en viss del av sakerna är borta, även om borden fortfarande är uppställda som under lanet, skräp på borden och kioksen är intakt, så började jag och Fluffigt känna att det inte fanns någon vettig arbetsledare, och att det därmed var svårt att veta var saker skulle och vad vi kunde flytta på. Vi tog således en tupplur/spelpaus i säket en timma. När vi kom tillbaka till matsalen hade ingenting hänt.

Eftersom vi är som vi är, driftiga, har arbetsledaregenskaper, tycker om smutsiga jobb och att sortera pantburkar ifrån skräp så, nej, vem försöker jag lura här. Vi ville åka hem!
Jag började ta reda på vad det var som skulle göras, och som på alla andra lan måste borden torkas av. Vad jag får veta då är att det inte finns någon städutrustning att tillgå. Inte ens en sopborste så vi hade kunnat börja ta hand om golven. Jag vill påpeka att då det väl kommer sopborstar, långt senare, var jag till och med tvungen att påpeka för folk att det smartaste vore att börja ifrån hörnen, istället för att stå i mitten och sopa lite tafatt på stället.
Det värsta, det absolut värsta, som fick mig att bryta ihop i ett skrattanfall så stort att jag gled ner ifrån bordet jag satt på, och som fick Fluffigt att för ett ögonblick vara säker på att han precis avlidit, var då personen som enligt utsago ska ha städutrusningen äntligen kommer in genom dörren. Med ett stolt leende, lätt rosig om kinderna efter promenaden i det kalla vinternvädret kliver han fram till oss som väntar på städredskapen. Och upp ur ytterfickan på jackan drar han upp... två smutsiga disktrasor.

Nej... nästa gång jag ska på lan, och vet med mig att det ens finns ens minsta chans till att jag ska stanna kvar och städa, då blir jag den första att ta med mig ett stycke sopkvast, golvmopp och ett helt packe trasor!

Jag är fast här, på ett LAN utan en bra organisation, utan staff som ser till att kiosken har något att erbjuda, och där samma personer som håller i en turnering med prispengar även är deltagare. Det sistnämnda kan man diskutera till döddagar, så mitt kortfattade argument för att detta är kasst är kort och gott att: blir det en konflikt är det ack så svårt att reda ut och behålla en opartisk inställning och samtidigt behålla förtroendet. Nåväl, som Varget sade: Man åker till QH en gång per år för att på så sätt uppskatta Hazard så mycket mer. Jag är böjd att hålla med. Nu i efterhand känns det lite väl kinkigt att gnälla över smådetaljer såsom att regeluppdateringen säkert var en hel timma sen.

Det känns otroligt surt, men absolut inte oväntat, det är ju inte Hazard-LAN det här, när man anländer till ett LAN och det inte finns tillgång till internet förrän någon gång efter midnatt. Det är inte jätteviktigt att ha tillgång till internet på ett LAN, absolut inte, bara det finns ett fungerande lokalt nätverk. Och det fanns det ju. Efter ett tag.
QH-lan är i Märsta, och det är andra gången vi är här. Förra året arrangerades det en Dota 5on5 turnering som vi kammade hem förstapris i. Förhoppningsvis kan vi göra något liknande i år.
Planen för kvällen är turnering i Dota, 3on3 kommer i alla fall att köra igång någon gång under kvällen, och någon gång under lanet ska det köras en 2on2, som jag får spela med min sambo. Stor lycka. Det ska bli roligt att se om vi blivit mer samspelta och då lyckas uppnå bättre resultat.

Nytt år! Nya fräscha dagar som vi skall kliva in i med friska tag! Eller hur. Nyårsdagen är och förblir årets tröttaste dag. För trots mina säkert sex timmars sömn, raska promenad ner till, och den därpå följande heldagen i stallet fanns det inget som kunde hindra mig från att, snart efter hemkomsten, hitta en ursäkt för att få lägga mig i soffan och somna.
Gott nytt år och God natt!