Vägen till Skara

Jag brukar generellt inte skriva om när saker och ting går på tok. En stor anledning till detta är att jag helt enkelt inte publicerar material som jag inte kan tänka mig att låta min värsta fiende, min arbetsgivare eller min familj läsa. Nu får ni följa med till ett av dessa sällsynta inlägg som faktiskt handlar om när något är fel.

 

I förra veckan slutade min katt äta. Detta är mycket anmärkningsvärt, för detta är en mycket matglad katt som säger till så snart han är hungrig. Och då ska det vara mat, pronto! I annat fall börjar han peta ner dyra saker från skrivbord, hyllor och bänkar. Sen kräktes han lite också. Dock är Illidan lite svår på det viset. Han kan kräkas enbart vätska om han har hunnit bli för hungrig, och det är en av anledningarna till att vi ger honom mat fyra till fem gånger dagligen. Ibland vill han inte äta om han ska till att kräkas upp en hårboll. Dagen gick och ingen hårboll kom upp.

Sagt och gjort, jag köpte hem torsk. Fisk är nämligen mums! Katten var intresserad av fisken under tillagningen och kunde tänka sig att äta lite. Lite, lite kyckling gick också ned. På morgonen kunde han tänka sig lite fisk igen. Det var allt. Började notera lådleveranserna också, och där fanns bara förstenade pölar, men inga högar så att säga.

 

Som den djursjukskötare jag är gjorde jag som alla vettiga djurägare gör. Drabbas av panik! 

Okej, nu skojar jag lite. Så farligt var det inte. Däremot så började jag fundera på allt det som man ska fundera på om katten inte vill äta och dessutom kräktes en gång. Bland annat: har han ätit något som fastnat i tarmen? Jag började också dra öronen åt mig eftersom han åt så fruktansvärt dåligt. En katt som svälter helt får snabbt skador på framförallt levern, där min kunskapskälla sade att tre dagar anses vara nästan lika med någon påverkan. Nu hade jag Illidan fått i sig mat, även om det var lite, så riktigt där var vi ju inte. Däremot behövde jag lite opartisk assistans varpå jag kontaktade en kollega. Så vi kom överens om att ge det en dag.

 

Ingen mat, ingen avföring. 

Illidan fick helt enkelt följa med till jobbet. Blodprov visade lite ändrade elektrolytvärden, framförallt sänkt kalium. Han fick lite aptitstimulerande och så ställde vi in mat. Och han åt. Ett tag. Sedan blev det matning, och det tyckte han absolut inte om! Jag kan inte säga att jag inte förstår honom, men alternativet var att behöva anlägga permanentkanyl och ge dropp. 

Dagen därpå tog vi om blodproverna och anlade kanyl. Allting var normalt efter att ha fått i sig en mera normal dygnsportion. En kräkning senare tog vi även röntgenbilder på honom. Misstänkt förstoppning, troligen på grund av hårboll! Aha! Kisse fick sitta på dropp med B-vitamin och vätska upp sig. Gjorde inte det susen så hägrade den fantastiska behandlingen: Toilax. Vad är nu detta, jo ett microlavemang.

 

Det har varit en lång resa.

 

Först en delfinal där Bunden av Lust slutade på 2:a plats efter mycket stöd och hjälp av vänner.

Därefter ytterligare fantastiskt stöd och hjälp från vänner och familj för att lyckas ta hem segern av medlemarnas röstpoäng. Med 79 poäng vann Bunden av Lust mot tvåan med bara 6 poäng till godo. Snacka om att varje röst räknades! Idag kom så det fantastiska beskedet: Bunden av lust blev enhälligt vald som segrare i novelltävlingen även av juryn! Det är så bra som det kan bli helt enkelt!

 

Jag skrek rakt ut av lycka när jag såg nyheten på Kapitel 1:s hemsida. Det är helt fantastiskt, för framförallt juryns val gör att jag känner att jag faktiskt har vad som krävs... Min dröm, att bli författare, kommer nu bli verklighet. Även om detta är långt från att leva på sitt skrivande så kommer jag att vara en utgiven författare, och det faktum att de enhälligt valt Bunden av Lust visar att jag har en kvalité i mitt skrivande som kan räcka. 

 

Min novell är nu skickad till sidan i .doc-format så att de kan ge ut den i novellsamlingen tillsammans med de andra top top bästa bidragen. Dessutom fick jag ange min adress så att jag kan få mitt förstapris - en surfplatta. Mormor, om vi tillsammans övar lite så kanske du kan förstå dig på den? För i sådana fall vill jag att du ska ha den. Det blir så mycket lättare för dig att släpa runt på en sådan än på en otymplig och tung dator, särskilt nu när du inte har Ludde (vår gamla toyota starlet) längre när du ska ner till Gotland.

 

Tanken är också att jag ska svara på en del frågor som en del av en skriftig intervju, och det ska jag försöka mig på att göra här under helgen. Jag vill också dela med mig av juryns generella motivering:

”Erotik är bland det svåraste som finns att skriva om, gränsen mellan kanon och kalkon är hårfin. Vi har tittat på vilka författare som hittat ett eget språk, som varit konsekventa i sitt berättande och som fått ihop en originell, sammanhängande och inte minst erotisk story. Det fanns även flera andra vi gillade, men de saknade helt erotiken.”

Till sist vill jag tacka just dig som följt mig hela vägen. Just dig som orkade göra mer än att bara ge bort en like på Facebook. Till just dig som faktiskt orkade ge en sådan som mig chansen att få bli en utgiven författare genom att skapa ett konto på Kapitel 1 och rösta. För er kanske det inte var en stor ansträngning, för mig är det en långvarig lycka. Ni har lyckönskat mig och hållt tummar och tår. Och nu står jag här, segrare i en novelltävling men med ofantligt mycket större självförtroende. Och snart kan jag titulera mig själv utgiven författare.

Tack.