Vägen till Skara

Någon gång för ett tag sedan fick jag för mig att jag ville spela djurspel till skillnad mot de fantsyinspirerade spelen jag brukar hållas med. Lite besviken har jag blivit, för det märks att företag inte har råd att göra riktigt bra spel till en så liten publik som djurintresserade datorspelande personer utgör. Ett litet försök till att hitta djur- och framförallt hästspel har jag i alla fall gjort, och här kommer det första.

My Horse and Me 2.

Handling: Du spelar som huvudpersonen Emma som kommer till sin farbrors gård som har ekonomiska problem. Din uppgift är i huvudsak att träna och sköta om din häst så att ni kan vinna fälttävlingar och därmed tjäna in pengar till gården.

Spelmoment: Det huvudsakliga momentet är givetvis att tävla i de tre olika disciplinerna dressyr, hoppning och fälttävlan. Förutom detta kan du ta ridlektioner, spela olika småspel som du kommer åt i ridområdet, sköta och fodra din häst samt byta utrustning på dig själv och din häst. Fler småspel och mer utrustning blir upplåsta ju fler utmaningar du klarar av.

Kontroller: Jag styr med tangentbord och mus. Piltangenterna används för att svänga samt att ändra hastigheten framåt med. Generellt har man dålig styrförmåga i spelet. Karaktären tenderar att glida över marken och speciellt på gården och i stallet kan det vara riktigt knivigt att ta sig fram. Att man inte kan ändra sin vy bidrar till att momentet att ta sig ut ur stallet sedan man skött om sin häst till en egen utmaning.

Grafik: Lite kantigt. Härliga färger för en typisk tjej i dagens samhälle. Mycket variation finns att välja på när man skapar sin karaktär och häst såväl som utrustning till hästen och kläder till Emma. Detta uppskattas säkerligen av målgruppen. Hindrena är välgjorda och det är roligt att rida omkring på terrängbanan på tävlingar. Publiken är dock tvådimensionell generellt och är riktigt trista åskådare!

Slutsats: Ett för mig inte utmanande spel men antagligen perfekt för en person i åldern 7-13 år, även om jag då misstänker att de skulle ha svårt att styra sin karaktär ibland. Om man tycker om att pyssla runt med utrustning och spela småspelen kan man ha mycket roligt, och dessutom kan man ju låta kompisar vara med och testa, även om det inte går att spela regelrätt multiplayer. Tävlingsmomenten blir lätt enformiga, det är lite för mycket av samma sak. Man vinner en tävling, sedan hem och få upp hästens värden och så iväg på nästa tävling.

Försäljningsplats: Här kan ni hitta spelet. Det kostar 49kr.

Betyg: 2/5 hästskor

Idag är den absolut sista dagen att tacka ja eller nej till sin plats vid en utbildning.
Jag har gång efter annan dubbelkollat och trippelkollat att jag har tackat ja till min reservplats. Min första reservplats i högskoleprovsurvalet.

Någon av de 18 som redan är antagna måste tacka nej av någon anledning för att jag skall komma in. Åh vad jag hoppas att någon vill satsa på veterinär nästa år istället! Eller inte vill flytta till Skara! Eller hittat en bättre utbildning utomlands!

Bara att jag kommer in! Nästa vecka hägrar antagningsbesked 2. Längtar. Och HoppasHoppasHoppas.

Idag är det fredag och för mig innebär det uppdateringsdag av min bok på kapitel 1!

Nu är vi inne på det fjärde kapitlet som heter Djinn protesterar.
Den nya ponnyn har anlänt och börjat slå sig till ro. Snabbt upptäcker Elisabeth och de övriga på gården att stoet tycks riktigt oberäknelig. I ena stunden är hon go som guld och i nästa är hon som Lena Furbergs Mulle på värsta bockhumör.

Jag kan även meddela att jag nu har kommit upp i över 100 visningar! Tresiffrigt! Det är verkligen jätteroligt och jag hoppas att trenden fortsätter. Det fjärde kapitlet kan ni läsa här.

Glöm inte att tipsa era häst- och djurfrälsta vänner!

Idga dök äntligen den efterlängtade kuvertet upp med mitt studieintyg samt betyg ifrån Nackademin. Tillsammans med en förklaring till varför jag avslutade mina studier på Nackademin och varför jag vill plugga till djursjukskötare har jag nu skickat in kompletterande uppgifter.

Det är nu ytterligare ett nervöst moment börjar. Tänk om de nekar mig studielån? Nu när jag äntligen hittat en utbildning som är perfekt för mig. Som är jag.

Fluffigt tröstade mig med att det är människor som sitter och läser alla sökandens brev, och det är klart att de skulle ge mig ett lån. De är ju inte onda utan vill att folk ska utbilda sig. Icke desto mindre är det ytterligare ett stressmoment. Det finns lite för många om och men känner jag.

Sitter för övrigt på Hazard sommarlan nu och har världens huvudvärk. Misstänker att det beror på vädret. Åskan och regnet hänger fortfarande tung över Haninge. Hejja på mig nu. Det här måste ju gå vägen.

Nu har det börjar regna igen och det är så mysigt att sitta här i dunklet och bara skriva en rad då och då. Lyssna till smattret mot rutan och tänka sig hur kallt och ruggigt det är utomhus. Visst, det är antagligen inte så kallt som det ser ut, men jag får lite höstkänsla.

Både igår och idag har jag haft enormt bra inspiration till att skriva och det är i sådana stunder som jag vill publicera oftare på Kapitel 1. Jag vet ju att det vore en dålig idé, egentligen. Tanken är att om jag bara publicerat ett kapitel i taget en gång i veckan så kommer jag alltid att hinna skriva så pass att jag utan stress slipper hamna i sitsen att jag inte har några kapitel kvar att publicera. Blev den där meningen rätt nu? Jag vill inte stressa för att hinna ha ett kapitel färdigt för publicering en gång i veckan.

Nu när jag dessutom börjat klättra i kategorin mest lästa så känns det ännu roligare att få publicera mer och att få fler läsare. Jag får väl försöka att publicera stadigt och troget och klättra lika stadigt i placeringarna istället för att lägga upp allt varpå mina läsare inte orkar läsa klart alltsammans.

Någonstans mitt i natten vaknade jag av att hela sovrummet lös upp. Därefter kom åskknallen. Jag fick efter detta otroligt nog väcka min sambo, (förstår ni hur tungt han sover?) för att gå upp och dra ur de viktiga kontakterna. TV, datorer och modem.

Det dundrade på rejält där ett tag och en störtskur av regn smattrade mot rutorna. Riktigt mysigt om ni frågar mig, så jag, Fluffigt och Illidan kurade ihop oss i sängen och sov gott vidare.

Lite lustigt fann jag det när Fluffigt på morgonen meddelade att åskan måste ha slagit ut internetuppkopplingen någonstans. Eller, påpekade jag, kanske du glömde att sätta i alla kontakter igen? Hihi.

Mer eller mindre nyss hemkommen ifrån stallet och hästkliniken. En valack och ett sto skulle in, valacken på utredning och behandling, och stoet på slutbedömning.

Jag fick springa med båda hästarna, och böjprov gjordes på alla möjliga leder samt longera valacken. En syssla som visade sig vara en ren pina. Jag är absolut ingen expert på att longera över huvud taget. Mina kunskaper sträcker sig så långt som att jag kan få hästen att springa runt mig i en hyffsad cirkel, och har jag ett spö och inte är hes kan jag säkert få dem att trava och galoppera. Ni förstår kanske. Kunskaper utmärkta för voltige på leknivå, kanske. Valacken, en stor och tung fjording, ville ideligen ut på en större volt, han trivs verkligen inte på ett så litet böjt spår. Det kändes som om han gick rakt fram och nästan drog med sig mig. Alternativet var att han höll på att sakta av. Jag fick smacka och smälla med pisken bakom honom. Mycket pinsamt. Jag undrar vad veterinären tänkte!

Valacken skulle röntgas,  och stoet skulle på ultraljudsundersökning. En ultraljudsundersökning är säkert jättespännande - om man kan uttyda något ur det för mig helt meningslösa mönstret som ska vara insidan på ett hästben!

Nu tänker jag fortsätta hoppas hoppas hoppas på att jag kommer in på den andra antagningen. Jag vill få läsa mitt antagningsbesked och så ska det stå "antagen" eller "ANTAGEN" eller "Antagen". Det vore underbart.

Klockan var strax innan kvart i sex när jag klev upp imorse. Jag har nu hunnit med att väcka tuppen, och vet ni vad? Han hälsar!

Trots min nyfikenhet, jag tycker det är jättespännande att åka in till hästkliniker, så är detta lite väl tidigt. Trodde jag. Förvånande nog är jag pigg! Ja faktiskt, riktigt pigg. Även om jag tycker om att gå runt och gnälla lite över hur tidigt jag måste släpa mig upp och skylla alltsammans på Lollo, som är den som bad mig följa med, så är det riktigt trivsamt här på morgonkvisten.

God natt allesammans som inte går upp ännu!

Jag har precis borstat tänderna på en mycket ovillig Illidan. Så snart jag tagit fram tandborsten med den bakteriedödande gelen så vet han vad som är på gång. Usch!

Gelen luktar mint och den smakar mint. Med andra ord nästan lika äckligt för en katt som apelsin.
När man väl är klar med tandborstningen så ser man hur han slickar sig om munnen med avsmak, han vill ju så gärna få slicka bort allt det äckliga, men det smakar ju så äckligt!

Imorgon bär det av till klinik med två av hästarna ifrån Skutan. Jag trodde jag skulle få gå upp tidigt och ta halv åtta bussen till stallet, men icke. En viss Lollo ringde mig och meddelade att jag skulle vara där klockan sju. Tack för den!

Mitt brev med betyg och studieintyg borde ha dykt upp redan igår, och ännu har jag inte sett en skymt av något brev ifrån Nackademin.

Jag gjorde det enda rätta och ringde till Nackademin och bad dem att skicka ett nytt intyg och en betygskopia, för dessa dokument måste jag kunna skicka in till csn!

Tänk om inte det andra brevet dyker upp heller? Det börjar bli fruktansvär nervös detta. Inte nog med att jag måste vänta på antagningsbesked 2 och kanske i värsta fall behöva åka till uppropet utan att veta om jag kommer in eller inte, jag måste dessutom övertyga csn om att mina studieresultat är fullständiga. Tänk om de inte beviljar mig studielån? Det vore den näst värsta mardrömmen, att jag kommer in på utbildningen men sedan inte får studielånet, bara för att jag var dum och hoppade på en linje jag inte passade in på i min ungdom.

Arbeta med 3D-grafik, vilket var utbildningen jag gick på Nackademin, är riktigt roligt, men det är en så pass stressig och högpresterande miljö att jag skulle vara sönderstressad och utarbetat inom några år. Jag ångar inte lärdomarna jag fick genom utbildningen, men jag skulle aldrig kunnat arbetat med det. Djur passar mig bättre.

Idag åkte jag och min sambo in till stan för att gå på Gröna Lund tillsammans med hans tvillingsyster med sambo, storasyster med sambo och barn, och så sambons pappa samt de två mindre syskonen. Som ni märker här så är det en rejäl familj!

Min första tanke när vi väl gått in i parken var att ljudnivån var enormt hög. Barn gråter, attraktioner låter, olika slags musik kastas emot en från alla möjliga håll. Det märks att jag har arbetat en sommar här. Ljuden som från början är trevliga och stämningsfulla har blivit förknippat med en dålig arbetsmiljö fylld av stress, klagomål och buller.

När vi sedan gick runt i parken och märkte hur alla spelen mer eller mindre var omöjliga att vinna i började jag få nog. Ett exempel, pyramiden, ett spel som går ut på att välta 9 konservburkar som står uppställda. Man har två bollar på sig, och efter att ha studerat spelet noggrannare lade jag och Fluffigt märke till att de burkar som stod nederst var fyllda med något, förmodligen sand. Resterande flög lätt iväg, och allt som oftast blev det två burkar kvar efter första kastet, en längst till höger och så en längst till vänster. Omöjligt att sätta med bara två bollar. Detta kan jag tycka är regelrätt fusk. Det är okej att något är svårt, men spelreglerna skall vara tydliga! Man skall veta hur spelet fungerar.

Nu kan det tyckas som om jag klagar rejält, och det har jag ju. Mycket var roligt också. Fluffigt och hans tvilling fick åka Katapulten, och själv åkte jag runt i Popexpressen så vid dagens slut var vi darriga om knäna och alldeles nöjda. Vi hade för övrigt kvar våra fribiljetter ifrån det att vi var anställda, så vi kunde bjuda familjen på inträdet och sedan åka omkring bäst vi hade lust. Det blev en hel del över, så det får bli till en annan sommar det. Popexpressen lär nog vara storfavorit då med.

Framsteg på flera vis med min bok Stall Blåklinten, som troligen kommer bli den första av mina böcker att faktiskt bli ordentligt klar, läst och förhoppningsvis någon dag publicerad. Jag skriver mycket mer på den nu när den ligger uppe på Kapitel 1, och för er som missat det kan ni läsa den här. Jag har lagt upp tre kapitel än så länge och publicerar ett nytt på Kapitel 1 en gång varje vecka.

Det som var det stora framsteget, det låg i att jag kan se att min bok har klättrat rejält på listorna. När jag började kika i Barn och Ungdomskategorin under Mest Lästa Böcker, då låg jag i mitten någonstans på sida 21. Nu ligger jag högst upp på sida 11. Varför? Därför att jag gjorde som alla andra gör och bad mina vänner gå in och läsa boken. Vissa av dem tog det hela ett steg länge och skapade konton för att kommentera boken, och detta tror jag bidrog till att den blev så mycket populärare. Eller, populär och populär. Jag har fortfarande "bara" 68 visningar på den, men det går framåt, för det finns mycket böcker på Kapitel 1!

Så ni andra som läser min bok och uppskattar hästböcker, ni hjälper mig massor om ni skapar ett konto på Kapitel 1 och ger min bok högsta betyg och läser den, för då klättrar jag högre upp på listan och har större chans att bli läst och uppmärksammad. Puh. Det är ett litet meck detta. Och har man ingen som gör reklam åt en, ja då får man göra det själv!

De flesta har väl märkt det alla redan, regnet som kommit till stora delar av Sverige nu i helgen. Igår när jag och Fluffigt skulle sova kunde vi höra hur det smattrade mot fönstrena. Mysigt. För mig är det en riktigt mysig känsla. När det regnar och vinden viner på kvällarna, då vill jag kura ihop mig under en pläd och läsa en bok, eller se en film. Kanske dricka en kopp varm choklad, för det är mysigt. Passa på att njuta av regnet med andra ord!

Inomhusaktiviteter behöver inte vara så dåliga de heller. Man kan städa (whoho!), passa på att baka något riktigt gott, gama med gott samvete, hinna skriva på böcker och rita på bilder. Själv har jag en extra mysfaktor i att sitta vid datorn och hitta på något en regnig dag som denna, titta bara på den här bilden:

På vägen hem ifrån Coop trodde jag att jag nästan råkade trampa på en insekt. Men det var okej, vid en snabb tillbakablick såg jag ju att det var en pinne. Var det en pinne? Jag gick tillbaka några steg och studerade pinnen närmare. Det var en närmare 10 centimeter lång trollslända. Dess vänstra bakvinge var nästan helt borta. Trollsländor har alltså fyra vingar.

Den stod helt stilla på marken och tycktes för mig orörlig. Jag började undra om den inte redan var död. Redan när jag var liten brukade jag flytta undan daggmaskar, larver och insekter ifrån vägar bort till väggrenen istället, och vanan trogen hämtade jag mig en pinne för att flytta bort även den här sexbenta varelsen. Så snart jag satt pinnen under dess bakben började han röra på sig, trilla av pinnen och landa på rygg. Efter lite viftande av de kvarvarande vingarna vände han sig på rätt köl igen och återgick till att sitta precis stilla.

Med en större pinne och en placering under samtliga av insektens ben hade jag bättre tur, för den klamrade sig glatt fast och lät mig bära iväg med honom till en gräsplätt under ett träd.

Det luktade vått av dagg i gräset och fuktig asfalt.
Jag undrar om trollsländan också kände det.
Troligen dess sista dag i livet.

Nu har jag bearbetat mitt tredje kapitel och lagt upp det på Kapitel 1.
Här är direktlänken.

Gå gärna in och läs, skapa allra helst ett konto bara för att betygsätta. Det hjälper min bok att hamna högre upp på rankingen bland alla de andra böckerna och på så sätt ha större chans till ett utgivningskontrakt när den är klar.

Nu ska jag ägna mig åt min katt, för han är fruktansvärt kelsjuk och vill absolut ha min uppmärksamhet precis just NU!

 

Alla som sitter på en reservplats till en utbildning är antagligen lika nervösa, förväntansfulla och kanske frustrerade som jag är. Statistiken på hur många som kom in förra året och med vilket snittbetyg säger ju ingenting om hur statistiken hade sett ut om ingen hade tackat nej till sin plats, samt, hur många som faktiskt tackar nej eller inte dyker upp på uppropet!

Det kan ju vara så att det är mycket svårare att ta fram en sådan statistik, att det inte anses nödvändigt eller till och med att det skulle se illa ut på vissa utbildningar om det var ett stort bortfall.
Häromdagen när jag tog en svängom med google ramlade jag över följande blogg. Personen i fråga hade själv varit reserv och kommit in, och hon kunde också tala om för mig att "Det var många i klassen som kom in på högskoleprovet. Tror det sträckte sig så långt som att reserv nummer 11 kom in."

Detta är absolut ingen garanti men det hjälper HoppasHoppaskänslan!
Jag vill komma in på andra antagningen, allra helst redan igår!

Min dag började med att jag drömde en mardröm, vaknade upp obehaglig till mods och tittade trött och förvirrat omkring mig. Till slut fastnade blicken på Illidan som låg vid min fotända och snabbt placerade jag en kudde hos honom, vände på mig och lade mig på den istället bredvid honom och somnade om. Inga fler mardrömmar! Jag tror han är magisk.

Min andra mardröm denna morgon att ta tag i är CSN. Det jag avskyr med CSN är att de sparar mailkonversationer men inte skriver loggar när man pratar direkt med dem. Detta har i varje fall lett till att jag har lite problem när det kommer till att studera på eftergymnasial nivå. De vill se betyg och studieförsäkran ifrån min förra skola, Nackademin, varpå jag fick ringa idag på morgonen för att ordna detta.

Nu har jag pratat med kansliet, och de ska skicka beyg och studieintyg. Jag har godkänt under den tid jag har studerat där, men sedan måste jag övertyga CSN om att så är fallet. Inte blir det bättre av att jag blir riktigt förvirrad av alla poäng hit och dit, terminer, meriter, kurser och alla andra saker som man uppenbarligen måste ha koll på.

Förhoppningsvis skulle brevet dyka upp imorgon, jag hoppas det kommer ordna upp alltsammans.

Jag vet att de är gamla, men dessa videos är helt underbara! Titta och skratta, underbar humor. Lade detta inlägg i Illidankategorin, för gillar man katter, då gillar man detta.

Förra veckan var Illidans uppfödare Ann här och hälsade på, och oj vad Illidan tyckte att hon var spännande! Han sniffade och snuffade på henne. Säkert fanns där också en minnesbild som började skimra till under ytan, av hur någon matat honom när han var en liten kattunge.

Ann kunde berätta om Illidans uppväxt som jag ju knappt vetat någonting om tidigare. Han vägrade äta ifrån sin mor, så mycket förstod jag ju sedan tidigare, men nu fick jag veta mera om det slit som krävdes de första veckorna när han var tvungen att handmatas varannan timma i början. Inte undra på att han blev så fäst vid Ann och uppskattade att hon dök upp titt som tätt!

Senare började hon förstå att Illidan troligen inte hörde, för då hon förberedde maten och alla andra kattungar piggnade till och förstod vad som var på gång kunde Illidan fortsätta sova, alldeles ovetande om omgivningen. Vi vi skulle även fylla i lite papper för att officiellt få till ägarbytet, så att jag står som Illidans ägare. Där skulle vi även fylla i Illidans chipnummer, men vad det var hade vi ingen aning om.

Idag då, åkte jag iväg till Haningekliniken för att se efter om Illidan hade någon chipmärkning och i sådana fall vad det var för någon, men det visade sig att han saknade chip. Åtminstone gav läsaren ingen utslag. Så kan det gå, men då får vi skicka in alla papper ändå!

I tordsdags och fredags förra veckan hade jag hand om stallet på morgonen och lunchen ideellt. Det är så vi brukar lösa sommaren då personalen inte arbetar, med ideella krafter. Massor av inspiration fick jag till min bok också, och jag kan tipsa om att kapitel två nu ligger uppe på Kapitel 1. Gå jättegärna in och kika, det hjälper mig att få fler visningar på boken, och då klättrar jag i ranking på sidan. På så sätt kanske jag någon gång kan få den publicerad.

Dag ett, torsdagen, kännetecknades av att allt gick sönder. Från sopborsten vars borste lossnade ifrån skaftet hela tiden till skottkärran som jag precis tippat omkull på gödselstacken vars ena hjul helt plötsligt rullade ner förbi mig. Lilla Karna, vår fjording som har boxvila men som då fick gå i en mycket liten tillfälligt uppsatt hage, bröt sig ur sin inhägnad så snart hon fick syn på ett grässtrå som såg extra smaskigt ut på andra sidan staketet. Jag lade mig på en filt och läste framför henne, då blev det lättare att se tendenserna.

Här kan man se att Karna har eksemtäcke samt flughuva. Min sambo tyckte hon såg ut som Batman, och det får jag ju ge honom rätt i. Åtminstone delvis maskerad, så hon kanske är en superhjälteponny?

 

Idag blir en rolig dag både för mig och Illidan, för idag kommer nämligen hans uppfödare Ann ifrån Månlyckan förbi för att hälsa på.

Det ska bli riktigt spännande att se vad hon tycker om honom. Ann matade honom själv med nappflaska, för hon berättade att han inte ville äta ifrån sin mamma när han var en liten kattunge. Kanske är det anledningen till att han är extra tillgiven mot alla människor han stöter på?

Idag blir åter en städardag, för jag vill att det ska se fint ut när Illidans första, eller egentligen andra, mamma kommer på besök!

En försenad sommarbild ifrån Gotland. Jag tror Illidan precis fått syn på något spännande.

 

Åh jösses! Jag känner mig som en yr höna och är så nervös att tårarna sprutar, och trots att Fluffigt sa åt mig att inte tänka mer på det så kan jag bara inte!
Nyss läste jag mitt första antagningbesked och det ser ut som följer:

BI-18,78 | Res 282 | 22
BII-19,95 | Res 43 | 4
HP-1,7 | Res 1 | 18

BI är alltså betygsurval 1, mitt bety utan upplästa betyg. Där är jag på reservplats 282, och det finns 22 platser.
BII är betygsurval 2, där upplästa betyg räknas. De tar emot 4 därifrån, och jag har reservplats 43.
Slutligen, är HP högskoleprovet. De tar emot 18 stycken, och jag har reservplats 1.

1 endaste person i den gruppen måste tacka nej till sin plats.
Man ska inte ropa hej förrän man är över ån och så vidare, men jag vill ju så gärna.
Det är så nervöst!

Nu är jag allt bra mör. Efter en gårdag i solen, med bad och brädspel till halv ett känner jag mig fullständigt utmattad! Jag är inte lika ung som jag en gång var, skulle man kunna säga.

Idag blir en lång dag med slappa aktiviteter som skrivande, wowspelande, diskande och tvättande.
Eller om man skulle ta och sova lite till?

Igår skapade jag och Fluffigt konton på Kapitel 1, och alldeles nyss lade jag upp mitt första kapitel av min bok Stall Blåklinten.
Klicka HÄR för att läsa den.

Egentligen måste jag väl erkänna att jag anser mig tycka bättre om att skriva fantasy, men detta är mysigare på något vis. Jag trivs med att läsa om en härlig stallmiljö och vad som händer, även om det är jag själv som skrivit texten. Kanske är det med skrivandet precis som med ritandet, man skriver/ritar det man känner behöver skrivas ner/ritas.

Stall Blåklinten handlar i grund och botten om vad som händer på gården. Gården är inte tänkt att vara en ridskola, utan mer som ett stall med rid- och umgåsverksamhet. Vissa idéer och händelser är inspirerade av stallet Skutans Gård, och därifrån får jag fortsatt inspiration till att skriva.

Tänk Er en katt som går vartän du går, sover i din säng om nätterna, jamar när du är borta och välkomnar dig hem med buffar och strykningar, låter inte det alldeles underbart?

Tänk Er nu en katt som måste ha fått för sig att om han inte håller sina människor under sträng uppsikt så kommer de att försvinna. Min katt är för tillfället omdöpt till Klängkatt.
Han sover i vår säng, och det får han, men måste han sova på oss? På bröstkorgen med tassarna mot min hals.
Han skall sitta i mitt knä konstant, och gärna tvätta mitt hår oavbrutet.
Glöm att gå in i badrummet själv. Illidan, förlåt, Klängkatt, kommer då omedelbart högljutt meddela att detta inte på något vis är acceptabelt medelst högljudda jamningar.

Det är underbart att få gnälla om detta.
Då är det inte mycket som känns galet i tillvaron.

Det var ett fullständigt oväntat sammanträffande, att samma dag som jag kände att det var dags att ta tag i skrivandet igen så klickade jag in på lite länkar via Idas blogg och hamnade på sidan Kapitel 1.

Där kan man publicera sina böcker, skriva och ta emot åsikter och hitta nya författare man tycker om. Jag funderar, det kanske vore något för mig? Som en sporre att fortsätta skriva. Då vill jag ju dock helst skriva på mitt stora bokprojekt, men jag kanske ska påbörja något som kan bli klart inom ett år istället. Kanske skulle jag dock kunna skriva om böcker som jag ju är klar med.

Förnuftsmässiga jag tänker att det är bäst att fortsätta med min hästbok. Den har jag en klar storyline att följa. Jag har i punkter skrivit vad som skall hända alla redan, så det är bara att mer eller mindre sätta sig ner och utveckla. Mmm, det är nog det jag ska ta och göra nu.

Då jag och Fluffigt skulle iväg på tältlan fick vi lämna över Illidan till en kattvakt. Snälla LJW som har en blyg liten dam till katt som heter Esther gick med på att ta hand om Illidan. På kvällen innan vi ska åka, alltså söndagen åkte jag iväg med min vita skogskatt.

Sitter här och äter min frukost på tältlan.
Tältlan är, för oss som känner till det, ett av sommarens måsten. Här får vi en möjlighet att träffa folk vi aldrig ser annars, och kura ihop oss i ett militärtält. Just den här gången är vi runt 20 personer.

I morse upptäckte jag dessutom att en liten myrstig hade bildats och kunde beskådas vid min datorplats. Från det högra benet på mitt bord, upp, förbi mitt tangentbord, upp längst med det och mellan mitt tangentbord och Yamas musmatta knatade de längs med sin lilla myrstig - på väg mot Yamas kvarglömda Fantaburk...
Jag för nu ett vilt krig mot myrorna, och jag tror att jag förlorade. Myran Tage kröp precis ner i mitt tangentbord.

I sommarens värme begav sig min mor och jag iväg till stan för att titta på galna människor som bygger farkoster för att deltaga i Redbulls reklamjippo Flugtag. Kort sagt, man skall försöka bygga sig en farkost driven med mänskliga krafter, kort sagt ej någon slags motor, som sedan skall försöka flyga, falla, plaska eller glidflyga så långt som möjligt ut från en ramp, ner i vattnet. Jag hörde att rekordet var 62 meter. Har inte hittat något klipp ifrån Stockholmseventet, men jag hittade den här videon ifrån youtube som hade en del sköna farkoster med.

Här kommer dem, en serie bilder som är som ett smakprov på vad min sommar hitills har erbjudit mig. Mest för att det är roligt att se härligt färgglada bilder. Och oundvikligen, en hel drös på Illidan.

Jag har varit lite småhemlig och tog en mycket plötslig semester för ungefär två veckor sedan. Iväg till Gotland bar det, och där har jag latat mig rejält! Uppdateringar kommer, kanske redan under kvällen, men nu måste jag få koppla av och packa undan lite. Redan på måndag bär det nämligen av igen till tältlan.

Nu hade jag tänkt mig att titta igenom de drygt hundra bilderna jag hann ta under semstern innan mitt minneskort sade Nej! med stort N och ett utropstecken. Datorn i huset på Gotland som i smickrande ordalag kan beskrivas som antik kunde varken förstå sig på min kamera eller ens usbkabeln. Jag fick erkänna mig besegrad och tvingade istället min mor att fota mera än vad hon gör i vanliga fall med sin kamera.

Nu när jag är hemkommen har jag förstått att den värsta värmeböljan hitills är på väg, så nu ser jag fram emot härligt varma sommardagar med massor utav bad! Och inom två veckor ett positivt resultat ifrån antagningen. Jag vill ju så gärna!