Vägen till Skara

Rikitgt varmt och härligt väder, så idag passade jag på att få rida Raimik igen. Eller stavas det Rajmik? Vi kör som sist, bilder och därefter förklarande text! Måste erkänna att jag innan jag publicerar sådana här bilder alltid tänker på vem som kommer tycka vad och varför. Det finns alltid någon därute som vill klanka ner på en, men jag tror att det viktigaste är att vara ödmjuk inför sitt eget kunnande och sin förmåga. I bildserien ska jag förklara närmare vad som är mina svaga egenskaper just nu.

Typiskt seg dag idag. Jag och min handledare gick igenom min momentlista. Tycks mig som att de delar jag inte har gjort eller inte gjort tillräckligt är antingen sådant jag inte kan göra (moment på isoleringsavdelning eller vårdavdelning vilka båda saknas) eller praktiska saker jag helt enkelt inte fått göra tillräckligt av ännu. De saker jag kan mest är mest sådant som i egentlig mening inte har med hästhantering att göra, exempelvis monitorering på operation och vård av instrument och utrustning.

Mina fötter gör ont också, appropå absolut ingenting! Framförallt på den där nedra knölen man har på utsidan av fötterna. Kort sagt, mina fötter generellt gör ont och min vänstra konstiga fotknöl. Jag trodde att det var för att mina skor tryckte på den, men icke då. För några dagar sen slog det mig att jag måste ha skadat den när jag slog i typ vardagsrumsbordet eller något annat lika intelligent. Kan man få en fotknölsfraktur? Om man kan det tror jag att jag har det! Som ni säkert kan utröna av min text var jag ruskigt negativ när jag kom hem.

Och då säger min underbara pojkvän: "Var inte negativ, var pussitiv istället!" och så ger han mig en puss på kinden. Och där har ni anledningen till att jag älskar Fluffigt. Han kan alltid få mig att skratta...

Museet, det ser så otroligt konstigt ut när man skriver det. Nästan så att det blir bättre om man skriver museumet. Igår var det kulturnatt i Stockholmsområdet vilket innebar att en hel drös aktiviteter som har någon slags anknytning till kultur hade kvälls- och nattöppet. Till på köpet var de flesta aktiviteterna gratis. Jag och Fluffigt passade på att gå till medelhavsmuseet nån gång strax innan tio. I entrén stod en mumie och delade ut svarsblanketter till en tipsrunda. Medan vi knatade runt där hann vi även stöta på en centurion och en ceasar. 

Det var större än vad jag trodde att det skulle vara. De har fått plats med mycket på liten yta. Deras egyptenutställning var fin men alldeles för liten, dock påminde det mig om en nyhet jag läste på dn.se eller någon liknande nyhetssajt, nämligen att mycket av Tutankhamons gravinnehåll ska visas i Stockholm nästa år då museet i Egypten ska byggas om. Det ska jag hålla utkik efter.

Äntligen äntligen upptäckte jag att pottermore är öppet för alla, men det är fortfarande i betastadiet. Nu har jag köpt mig ett trollspö och har blivit insorterad i ett elevhem. Rolig detalj med sajten, för att göra den säkrare för användarna får man inte välja sitt eget användarnamn, utan det genereras ett åt dig! Om sanningen ska fram får du flera att välja på, jag valde FlightUnicorn.

Jag har börjat misstänka att hästkliniker är förklädda gym. Idag fick jag böja en hel hög med bakben - och det var jätteroligt! När jag stod där och böjde lågt vilket innebär att man bara böjer ihop de tre nedersta lederna dvs hovled, kronled och kotled (om jag nu inte missminner mig, pinsam!) och detta ska göras relativt lågt så att man inte även böjer med carpus eller hasen beroende på om det är fram- ellerbakben. För den som böjer innebär detta att man gärna böjer på benen för att inte skada ryggen. Denna position skall man hålla i en minut - per böjning! Oftast böjer man två gånger per ben, ni kan ju själva räkna ut resten^^. Underbart roligt i alla fall och säkert väldigt nyttigt för benmusklerna.

Imorgon ska jag och min handledare titta igenom min pärm och ha vårt första praktikplatsmöte. Ska lägga fram pärmen redan nu så jag inte glömmer den, och sen så tänkte jag börja med den skriftliga inlämningsuppgiften. Lika bra att börja i tid så det inte blir stressigt.

Känner mig väldigt trött efter en lång dag på kliniken. Fick bland annat hjälpa till vid tandundersökningar och böja ben, men trots dessa roliga saker var höjdpunkten idag att få gå ner till banan och titta på galopplöpen. Många glädjeämnen för många människor, bland annat vann en av mina veterinärers dotter ett lopp, yay! Tyvärr skedde två sparkolyckor, en på en ryttare och en på en häst. Hörde en man muttra att det verkligen var ovanligt att sådant skedde, och det låter ju bra i alla fall! Nu blir det bilder med kort bildtextförklaring.

Idag var toppen! Vi hade nämligen turen att få in snälla trevliga hästar så att jag kunde få ge intravenösa injektioner samt en intramuskulär. Det gick perfekt. Kanylen i på första försöket, aspirerade, gav givan, aspirerade igen, tog ut kanylen och klart! Tjoho! Efter dessa segrar på förmiddagen passade jag på att städa vita gångens väggar, för en nervös liten pålle hade vid ett tidigare tillfälle passat på att bajsa på både golv och väggar... Det finns en vit och en gul gång, och de används när patienterna ska skritta eller trava för att veterinären ska kunna bedömma hur hästen rör sig, vanligen används dom vid hältundersökningar. Den gula gången är ärligt talat orange, och den blir liksom inte lika snabbt smutsig såsom den vita. Vitt är som gjort för att bli smutsigt, men vad tjusigt det ser ut när det är rent!

Igår var jag mindre duktig. Det hade absolut inte att göra med min praktik, utan istället med mitt mycket osmidiga sätt att slingra mig fram mellan skrivbordet och datorstolen, och touchade i Fluffigts laptop med höften! Trots mina fumlande fingrars försök att fånga laptopen dunsade den ned i golvet. Tack och lov gick den inte sönder, men sladdarna till monitorn och grendosan drogs ur och hans externa ljudkort gick oundvikligen sönder efter att ha antagit formen av en glad banan. 

Ser nu fram emot morgondagen, min handledare har lovat att ta med mig ned till galoppbanan imorgon så vi kan titta på ett galopplöp! Ska man ta med kameran kanske?

Ja idag var det inte mycket som hände på kliniken. Vi hade ett fåtal patienter, bara en veterinär och en jätteduktig hovslagare. Bland annat jobbar hon mycket med benkorrigeringar på föl. Ibland händer det att föl föds med allt från felaktiga benvinklar till slappa senor, tänk er förenklat att de kan vara exempelvis hjulbenta, även om det finns massor med olika felställningar som hästar kan ha på benen. Det är en hel vetenskap det där. I vilket fall så hängde jag på henne idag och fick lära mig en hel del nyttigt om bland annat fång och fångbehandlingar. Inte nog med att hästar kan få fång av sitt bete som jag hade koll på sedan tidigare, tydligen kan de få det av allt från felaktig skoning till att ha ätit kallt gräs på hösten o.O! Fång är ett samlingsnamn där den gemensamma nämnaren är hovbensrotation, vilket är hästens yttersta fingerben kan man säga. Anledningen till rotationen kan vara flera.

Imorgon hade jag hoppats på åtminstone en liten operation, men sedan min första vecka har det inte varit en enda, trots att både tisdagar och torsdagar är operationsdagar. Det är lite tråkigt, för där finns så mycket att göra som jag tycker är riktigt intressant. En av mina handledare sa dock att det är på tiden att jag får göra mer praktiskt nu, så förhoppningsvis är det dags att öva på intravenös injektion. Allra helst hade jag velat börja med det inne på operation, för då gör det inget att det inte blir så snyggt. En av de vanligare teknikerna är att man sätter i kanylen först för att därefter sätta i själva sprutan. Tiden däremellan är tiden då blod gärna droppar från kanylen, och är man lite ny och behöver tid på sig, ja då kan det komma fler droppar än en! Vi får se helt enkelt, håll tummarna.

Hej allesammans!

Förlåt för bristen på inlägg, jag ska försöka bättra mig! Anledningen är helt enkelt att jag haft lov och varit bortrest en hel del, och därefter att praktiken är så utmattande att jag bara vill sova så snart jag kommer hem. Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart. Jag har ett vagt minne av att jag brukade vara trött när jag sommarjobbade på Roslagstulls Djurklinik förra sommaren, men allteftersom veckorna gick så blev jag piggare och piggare -  tillvänjningsperiod med andra ord. Å andra sidan så började jag mellan klockan sju och nio där, och fick chansen till sovmorgon ibland. På praktiken är det upp fem över sex på morgonen som gäller!

Okej, tillbaka till detta inläggs rubrik och vad jag tänkte skriva om. I måndags hoppade jag upp i sadeln igen på jag vet inte hur länge. Och nu gills inte turridning på nordsvenskarna med klassen eller när jag fick hoppa upp på fäsks underbart snälla Reikütz (stavade jag det rätt nu?). Denna gång skulle jag rida självständigt också. Jag ber om ursäkt för de dåliga bilderna i förväg, jag kunde inte fota samtidigt som jag red av uppenbara skäl. Här kommer de, bilder med bildtext.