Vägen till Skara

Först måste jag få säga att vädret här är helt fantastiskt! Igår var det kallt och uschligt på förmiddagen, men sen så började solen åter att skina! I morse vaknade jag av mig själv före väckarklockans larm av den ljustblå himlen. Perfekt väder att köra bil i, vilket är perfekt, för idag ska jag plocka upp Preacher här vid Skara station och sen åka hela vägen till Stockholm för Hazardlanet. Mer prat om Hazard kommer sen, förhoppningsvis med tillhörande bilder också.

Skolan är riktigt rolig nu. Förutom att vi alla ser fram emot praktiken (måste skicka iväg mitt brev till ATG!!) är kommunikationskursen givande och lättsam (vi får väl se hur tentan och case-upgiften ser ut, men vi hoppas på enkel), och vårdhygienen är intressant och väldigt rolig. Igår testade vi att klä på oss steril rock och handskar med den slutna respektive öppna metoden. Den slutna metoden innebär att man inte drar ut händera ur ärmarna, utan tar på handskarna med utsidan på rockärmen helt enkelt... Ja, det är lika svårt som det låter. Det är lite som att tänka sig att man har tassar och definitivt inga tummar! Som tur är fick vi ju se en demonstration av en veterinär, och hon kunde göra det! Min slutsats är att vi måste öva väldigt många gånger - sen sitter det! Har två par handskar med mig hem, ska öva som en tok!

Igår drog jag lite hastigt och lustigt med mig Martina på en kort roadtrip till Skövde. Det var ju superbra, för inte nog med att jag fick körträning, (fram och tillbaka till Skövde samt fram och tillbaka till Madde sen på kvällen inklusive mörkerkörning) jag lärde mig dessutom att det finns rondeller uppdelade i två filer precis innan man kör in där filen till höger bara går till höger! Har varit med om att den går rakt fram och höger men aldrig endast höger... 

Igår då, wow, snacka om shopping! Martina som tycker massor om att köpa väskor och skor höll sig men projicerade kanske sina önskningar på mig, för jag gick från Din Sko med inte mindre än tre (3!) par skor. Oj! Jag som aldrig brukar köpa skor ordentligt annars. Tror att jag ändrade uppfattning efter följande diskussion:

"Hur många skor har du då?"
"Jaaaa, alltså dom jag har på mig. Förutom vinterstövarna och ett par sandaler"
"Du menar dom med hål i?"
"Jaaaa"

Alltså, det var hög tid för nya! Hade dessutom supertur, för om man var medlem där så fanns ett erbjudande om 20% rabatt, så det blev jag, och då fick vi reda på att det dessutom var 10% välkomstrabatt. Summan av kardemumman blev att jag köpte tre par skor + impregneringsspray för 717 kronor.

Nu är den äntligen här, och denna gång förhoppningsvis här för att stanna. Jag talar givetvis om våren. Härlig varm gul sol och klarblå himmel, glad och go hund och vänner var precis så som jag tänkt mig Skara vårtid. Vi passade på att gå en kortpromenad runt skolområdet på lunchen och efter föreläsningen drog vi iväg bort till Plantagen och tog en kortvända genom skogen.

Idag är nästan lika fint.
Vårdhygienskursen känns bra upplagd och relevant, kommunikationskursen känns som att den kommer vi överleva med lätthet. På måndag har vi en videoinspelning av oss själva att se fram emot där vi ska prata i fem minuter inför en liten grupp om ett fritt valt ämne från kursboken. Extra inspirerad blev jag av vår retorikföreläsare idag som var riktigt duktig. Hon var fantastisk och riktigt inspirerande! Mer sådant tack! Tror dock att för att en sådan föreläsning skulle fungera för oss i vanliga fall så krävs det att det inte är om sådant som skall tentas av med en salstenta. Varför? På de flesta av våra salstentor så skall vi ha väldigt exakt kunskap. Detta kräver anteckningar så man kommer ihåg sakerna rätt i efterhand, och en föreläsning som denna rycks man med av, är delaktig i, MEN, jag kommer inte komma ihåg allt. 

Illidan och jag var på återbesök på Skara Djursjukhus imorse. Han ska fortsätta med antibiotikan och Metacamet i de två dagar som är kvar och ha kragen på tills såret är helt läkt. I övrigt ser det bra ut och inga fler åtgärder behövs just nu. Härligt va?

Nu ska jag äntligen få ta tag i städningen här i huset som blivit minst sagt bortprioriterad med tanke på allt plugg. Är helt tom i bollen efter minst 4 dagars pluggande non stop.

Tentan är över. Ytterst kort kan jag sammanfatta det med att multiple choice suger. Det var olika nivå på frågorna och jag avskyr när man behöver börja fundera på hur de menar när de ställer frågan på ett visst sätt. Det ska inte vara några om eller hur. Kan man det så kan man det och då ska svaret vara busenkelt. Essädelen var hysteriskt utmattande. Jag skummade igenom frågorna men fäste inte mycket uppmärksamhet på dem. Det var fyra sektioner och varje sektion var värd 10 poäng. När det var en timmas skrivtid kvar hade jag knappt hunnit avsluta fråga 2. De två första var massiva och mycket snarlika där man skulle beskriva all omvårdnad och förberedelse inför en narkos på en hund respektive en häst. Det visade sig att den tredje frågan tog max 15 minuter att besvara och den sista som enbart var en räkneövning tog knappt fem minuter. Ha! Efter sedvanlig tentafika och massa hästupplevelseprat bar det iväg hemmåt sedan jag fann mig återigen ensam i lägenheten. Hector drog till Skövde och till nya pojkvännen.

Ingen nöd på mig inte! Har sällskap av Illidan i soffan, har lite najs musik på och pannkakssmet i köket som bara väntar på att få gräddas.

Har nu även hur mycket Hazardarbete att sätta tänderna i som jag har skjutit upp på grund av tentaplugget. Suck. Har i alla fall samlat ihop alla staffare och nu ska jag bara se till att de ger mig lite vettiga svar på när de kan vara på lanet så jag kan schemalägga dem ordentligt. Puh.

Och uppdatera hemsidan.
Och uppdatera twitter.
Och göra namnskyltarna.
Och peta på Lemonsqueeze så han skickar det där infernaliska turneringsschemat nån gång!

Jepp, imorgon är det tentadags. Tydligen kommer det bli en timma i datorsalen där 60 multiple choice frågor skall besvaras, och därefter en halvtimmas paus innan vi har 2½ timma på oss att svara på 4 essäfrågor. 

Känner jag mig redo?
Nej.

Kommer jag bli redo?
Knappast.

Jag får inte in alla läkemedelsnamn. Jag har så fruktansvärt svårt för namn som bara rabblas upp utan att jag får en chans att tänka mig dem i ett sammanhang. Isofluran och Sevofluran som är inhalationsgaser, de satte sig klockrent, för vi fick se förgasarna och påfyllnadsflaskorna flera gånger under kursens gång. Metacam som är ett NSAID-preparat har också satt sig. Varför? För att det är vad min katt får en gång per dag. Med detta sagt så vet jag att den har effekt i 24 timmar. 

Så för en prestationsinriktad människa som jag är detta givetvis riktigt tufft. Kanske är det därför jag mer eller mindre har gett upp pluggandet helt idag. Jag har tappat all ork, lust och motivation. Hector swischade förbi en sväng idag och då gick vi igenom och diskuterade lite läkemedel, kanske satte sig något. Nåja. Det jag får trösta mig med är ju att det faktiskt ska vara kunskapen och inte betygen som räknas, och i mitt fall så känner jag att omvårdnadsbiten, apparaturen och monitoreringen, den har jag koll på! Läkemedelsnamnen får jag helt enkelt lära mig genom att faktiskt arbeta med dem. Jag kan göra som CB gjorde, eller, som jag har för mig att hon gjorde. Hon skrev upp de som användes på kliniken och tog sedan reda på vad de gjorde vartefter hon använde dem. Verkar inte det ganska smart?

Jajemensan, idag ska vi prata om allt äckligt på en gång. Bajs, böld, var och analsäckar... Hundar och katter har båda analsäckar, och i vissa fall kan dessa bli inflammerade. Jag hittade lite bra info från veterinärhuset om ni enkelt och smidigt vill läsa på om analsäcksinflammation. Så varför skriver jag om detta, jo, min lilla kisse och jag fann oss igår stående på Skara djursjukhus eftersom han dragit på sig en välfylld och en inflammerad sprucken analsäck.

Det är så lustigt det där, för varje gång något sådant här händer så tänkte jag att jag borde ha kunnat upptäcka det tidigare, fast vet ni, det hade jag nog inte. Detta är den Illidans sjukhistoria från dagarna innan.

Dag 1) Illidan stör inte mig och Fluffigt när vi sover på natten. Han äter inte upp all mat på en gång när han får kvällsmat. När han gått på lådan luktar det ovanligt illa.

Dag 2) Märker lite lös avföring i pälsen. Han vill för ovanlighetens skull inte att jag tvättar bort det i duschen och klämmer åt med svansen. Här tänker jag att han säkert slickat i sig något olämpligt från en stekpanna som stått framme och att han är lös i magen och har lite sveda. Denna natt stör han inte mig heller men är sällskaplig och vill ligga nära mig på kvällen. Äter bara hälften av sin kvällsmat.

Dag 3) tömmer lådan där några få smala korvar ligger. Går ut till katten som står på bordet varefter han vänder sig och jag ser att hans päls är ljust röd i färgen på några ställen baktill. Ajaj tänker jag, nu blöder han från bakre delen av tarmen! (bra att komma ihåg, ljust blod är långt bak i tarmen, mörkt är från främre delen). Tar ut honom till duschen för att skölja bort blodet och se om jag kan se någon skada eller liknande. Illidan jamar. Tydligt tecken på smärta och jag ger upp det försöket och ringer veterinären för att boka en akuttid. Under tiden vi väntar hinner bölden spricka upp mer.

Jepp, det är hans sjukdomshistoria... Så vad kan man som djurägare göra? Det enda tips jag kan ge är väl att vänja sin katt vid att man går igenom dem, ögon, öron, tänder, lyfta på svansen osv. Märker man att katten är annorlunda får man försöka gå igenom den och se om man kan upptäcka något annorlunda. Ring en djurklinik och rådgör med dem. Samtidigt vill man ju inte springa iväg till veterinären bara för att katten inte väcker en på natten... 

Jag har lite bilder på sjuklingen, speciellt Fluffigt ville se Illidan i tratt, eller Cone of Shame som vi kallar den.

Idag var en riktigt lång men ytterst lärorik dag.
För mig och min grupp började den på ATG där vi gick igenom deras två narkosmaskiner, där vi fick sätta ihop dem, peta på allt möjligt kul och ställa ett ton frågor. Sedan var det dags för smådjur och det var väl lite tråkigare - vi hade ju redan gått igenom det mest grundläggande. En rolig sak att notera var att ATGs lilla system var det stora på smådjur. Hihi.

Eftermiddagen bjöd på en grundlig genomgång av KTCs apparat samt all den övervakningsutrustning som vi ska lära oss sätta på. Nu ska vi se vad det var... Kapnograf att se koldioxidutsläppen och andningskvalité med, Pulsoximeter för syresättning och puls, EKG för att se hjärtats aktivitet, Blodtrycksmanschett för blodtrycket, termometer gärna i esofagus (matstrupen) för att se djurets innertemperatur. Tror det var alla, kan ha glömt något, för det var rätt mycket ärligt talat!

Vi fick även intubera rävar som denna gång var i helkroppsformat så att säga. Det gick faktiskt riktigt bra! Det kändes mycket enklare att förstå alla strukturer nu när vi kunde se och känna på dem. Så om vi nu bara blir rävdjursjukskötare så ska nog detta gå riktigt strålande! Haha, nej, jag skojjar givetvis bara, men jag inser ju direkt att hur enkelt det är kommer skilja sig oerhört mycket från individ till individ. Bara att träna alltså, men så mycket roligare, och utmanande!

Minns ni vad KTC är? Det är vår lokal där vi kan öva praktiskt på många moment som vi stöter på ute på klinik, exempelvis blodprovstagning, tandröntgen, anestesimaskinen och kateterisering. Vi har även våra dissektionsövningar här och intressanta hästskallar, djurskelett, böcker, röntgenbilder och övrig utrustning att titta på. Tyvärr så är denna källa till kunskap inte öppen lika ofta som vi vill. Trots att man måste passera två dörrar med kortläsare så vågar inte skolan ha innerdörrarna upplåsta så att vi kan komma in i de olika rummen och därmed övningsmaterialet. Jättetråkigt.

Nu på onsdag är det i alla fall schemalagd övningsdag och fyrtiotre (vi har fått tillskott!) glada Dss:are ska få plats på KTC. I samma rum. Men eller hur? Istället så kan vi säga, tack och lov för Facebook, för någon smart människa i klassen kom på att man kan skapa två event, och på så sätt dela upp klassen så att hälften går på förmiddagen och den andra hälften på eftermiddagen.

Nu blir det mer plugg tror jag. Fortsätter att renskriva och kanske läsa lite mer i boken. Känns ärligt talat som att det enda jag har problem med för tillfället, det är anestesimaskinen (eftersom vi inte sett den på riktigt ännu) och alla läkemedel. Jag bli så förvirrad när vi i ena stunden hör om själva substansens namn och i nästa stund läkemedelsnamnet. Eller varför inte generikan. Det ska nog gå in det också, så småningom! Gärna innan tentan.

Okej, det är nu februari, och inte bara det, det är den tredje februari! Detta innebär att jag har varit långt ifrån min blogg alldeles för länge. Vi börjar med en bild på Illidan, från kalendern som min släkt fick.