Vägen till Skara

Tidigare idag fick vi tillbaka våra tentor ifrån den andra delen av anatomi- och fysiologikursen. Jag visste sedan tidigare att jag fått en fyra, men jag var givetvis nyfiken på hur stark fyran var. Enormt stark var svaret! En femma var överstruket och istället stod det  4++! En halv poäng skilde mig ifrån fyran och femman. Eftersom jag och en annan Dssare var i samma sits så frågade vi lite om det. I mitt prov hade det nämligen stått att det noterats att mitt resultat varit såhär bra och att det vägde in i det slutgiltiga betyget senare.

Kort sagt är det inte säkert att jag bara landar på en fyra, det kan till och med bli en femma. Lite lustigt egentligen, för jag har ju redan insett att jag uppriktigt inte bryr mig om de högsta betygsstegen. Jag vill ha över en trea, men det måste inte vara en femma. Ungefär så känns det.

Och bara för att det är lite roligt att berätta, jag fick 98% rätt på den första, större delen av provet. Det ni!

Eftersom jag vet att många undrar hur det går för Illidan med tanke på hans sår och veterinärbesöket han var på i fredags så skriver jag ett inlägg om det nu.

Först och främst vill jag säga att jag har varit förvirrad ändå från början, sedan flera olika veterinärer och djursjukvårdare haft lite olika åsikter om Illidans tandproblem. Nog om detta, låt mig berätta om veterinärbesöket.

Det var jag, Illidan, Fluffigt och Hector som gick till veterinärkliniken och denna gång fick Illidan gå i sin bur. Jag misstänkte att veterinären hade tittat lite ogillande på mig om jag haft med mig honom i enbart sele. Hans sår på halsen är nu en sårskorpa som är knappnålsstor och såret på sidan ser mera ut som ett pälslöst område stort som en femkrona ungefär. Veterinären meddelade att det inte var infekterat. Hennes åsikt var att den troligaste orsaken till hans sår (som nu alltså inte är sår längre) är att Illidan skulle ha ont i munnen på grund av sin tandköttsinflammation. I ett försök att lindra smärtan så skulle han då ha slickat sig en massa på sidan och på samma ställe vilket gick upphov till de här skadorna. Detta ansåg hon styrktes av att såren var på vänster sida och hans inflammation är mest utbredd på vänster sida. Hon tyckte att det bästa var att oavsett dra ut tänderna (alla utom framtänderna och hans hörntänder) för att bli av med inflammationen och smärtan. Ifall att såren inte gick tillbaka kunde man testa om det var fråga om foderallergi.

Nu till mitt dilemma. De av er som känner igen mitt sätt att skriva har säkert redan genomskådat min mycket skeptiska inställning till den här veterinären. Några saker har jag dock hakat upp mig på, och det är främst de olika bud som de olika personerna på klinikerna har gett mig.

* Veterinären i Skara sa att inflammationen orsakas av virus, varför fick jag då antibiotika att ge Illidan på efterkontrollen hemma då de inte tyckte att hans inflammation gått i regress?
* Förra gången Illidans tänder drogs ut märkte jag att han hade ont. Han ville inte äta och luktade död ur munnen. Nu äter han perfekt, nästan för mycket om jag inte ransonerade, han luktar visserligen katt ur munnen men ändå... Han leker, äter, går på toa, är pigg och glad.
* Att han skulle tvätta sig extra på vänster sida eller gå undan för att tvätta sig är inget jag märkt av, inte ens då jag studerat honom noga. Han ligger nära mig, sovandes eller bara vilandes. Han tvättar sig lika på båda sidorna, och inte överdrivet åt något håll. Han rör heller inte sårlokationerna något, vare sig tvättandes eller kliandes som förut.
* När han hade massor av tandsten första gången, när jag tog över honom för drygt ett år sedan nu, då ville han absolut inte att man petade i munnen på honom. Han sa ifrån. Nu får jag borsta tänderna på honom, allra längst bak också. När han är som duktigast ligger han till och med kvar när jag borstar iställer för att resa sig upp och gå undan.

Dilemmat för mig är att han faktiskt inte verkar ha ont, eller åtminstone inte ha besvär utav det. Och om det sedan skulle vara orsaken till såren är nästan inte relevant nu, för de läker ihop. Ny päls har täckt nästan allt av det på halsen. Veterinären hävdar ju, och det med all rätt, att katter kan dölja sin smärta mycket bra. Jo visst, och vissa piper av minsta lilla. Och vissa, som Illidan, visade ju faktiskt att han hade ont sist. Suck.

Jag visste inte hur jag skulle göra, så jag frågade min lärare på SLU. Hon gav mig namnet på en bra veterinäre som kan hud och tänder som jag ska gå till. Hans tandproblem blir ju inte bättre, det är inget jag kommer ifrån, men det visste jag ju sedan första gången. Detta är en kronisk inflammation och tandstatusen är en tidsfråga. Tanken är att boka en tid till den här rekomenderade veterinären när det finns, där undersökning och sövning samt utdragning sker samma gång. Om nu alla tänder behöver dras. Det är ju inte säkert heller.

Det är detta som är så drygt med djurhantering. Vi kan bara gissa, och våra patienter kan inte tala om huruvida de har ont eller inte. Vem vet, Illidan kanske inte ens bryr sig? Eller, så gör han det.

Sex timmar läkemedelslära tog bort en stor del av väntan.
Och tiden efter skolan var verkligen inte illa. Jag och Hector sjöng julsånger nästan hela vägen hem, och där ersatte vi våra röster med spotifys fulla julutbud.

Nu är det drygt 20 minuter kvar tills Fluffigts buss anländer till Skara station, så äntligen, Äntligen, ska jag få gå och möta honom.
I övermorgon blir det lussebullsbak, inget ni får missa!

Omväxling förnöjer, heter det ju.
Jag skulle ändå inte kalla det en absolut sanning.

Nåväl, efter vår mycket uttömmande redovisning av vårt senaste PBL-fall i läkemedelshantering var det som vanligt dags för en ny uppgift. Tidigare har den nya uppgiften inneburit ett fall som vi ska spåna idéer ikring och slutligen komma upp med ett antal frågor som vi skall besvara och redovisa till gången därpå. Detta tillfälle fick vi istället med oss en hemuppgift som ska redovisas nästa PBL-möte.

Lagstiftning om läkemedelsanvändning och behörighet är det vi ska inrikta oss på den här gången och vårt material är de föreskrifter som vi hittar på jordbruksverkets hemsida. Det känns både spännande och en smula tråkigt. Att skumma igenom sådana där texter brukar vara mördande tråkigt. Å andra sidan gillar jag det för att det är ytterst relevant och själva kunskapen i sig är intressant.

Jag tror preliminärt att jag fick en 4:a baserat på vad jag tror är min kontrollsiffra.
Kort statistik för den som är intresserad.

5 personer fick U
17 personer fick 3
12 personer fick 4
7 personer fick 5

Jag och Hector kände oss hurtiga och pulsade oss iväg mot ÖB idag efter skolan. Under denna långa, snöiga och isiga promenad lyckades jag med vinterns första vurpa! Nu står det lika mellan mig och Hector, vi får se vem som vinner när året är slut.

Här i Skara är det nu mer eller mindre snöstorm. Om någon stockholmare läser min blogg och någon gång har klagat på hur dåligt de plogar i Stockholm så har jag en sak att säga. Sluta gnäll. För det första är det ett under om de plogar här, förutom på de allra största vägarna. Att sanda är att glömma. Bitvis har vi möjligtvis lite grusade vägsträckor att försöka halka omkring på. Nej, egentligen tycker jag inte att det är så farligt, men jag reflekterade lite över det när jag insåg vad inte plogat och sandat kan innebära.

Faktum är att detta med att inte ploga och sanda har flera fördelar. Dels är det så otroligt mycket snyggare! Inget blir ju brunt och skitigt. Den andra klara fördelen är att man har någonstans att mjukt ramla när man väl halkar - och det gör man!

Aaaah!
Här sitter jag i godan ro och pluggar vid mitt köksbord när en rörelse i ögonvrån får mig att hajja till. Spindel!
I mitt fönster sitter en SKITSTOR spindel och mår gott! Hur kom den in, och vad värre är, hur kommer den ut? På insidan av mitt fönster eller utsidan?

Vad gör jag nu?
Hector svarar inte i telefonen, och det kan göra detsamma egentligen för hon är lika rädd som jag om jag inte missminner mig, men alltså, spindeln måste bort! Och den rör på sig! På alla de åtta benen!

Om jag bara hade en attackkatt som faktiskt ÅT UPP spindeln om jag släppte ut den...
Mamma, hjälp!

Idag fick jag ett sms ifrån Fluffigt där han skrev att han ska komma ner hit till Skara redan på torsdag kväll! Hela helgen, ja hela veckan är räddad! Vi kommer kunna baka lussebullar tillsammans och se på streamen ifrån DH, han kommer kunna följa med mig och Illidan till veterinären och allmänt bäst - jag får sova bredvid honom igen.

Lyckan är total.
Snacka om att få anledning att ha plugget och julstädning överstökat när han kommer hit. Jag ska jobba på som bara sjutton!
Wieee!! Och jag kommer kunna äta pannkaka till kvällsmat idag eller till lunch imorgon igen. Fasiken, detta är ju den bästa veckan på evigheter! Det är de små sakerna, som gör helheten.

Vet ni vad det är för vecka nu?
Vet ni vad det är för dag nu?

Det är första dagen på veckan som innehåller söndagen med första advent för detta år, det är vad det är!
Jag har nu sex dagar på mig att storstäda (och plugga, det är oundvikligt) så att jag på söndagen kan plocka fram adventsljusstaken (och surra fast den så inte Illidan har ner den), adventsstjärnan och adventsgranen samt tända första ljuset. Om jag inte missminner mig så ska jag, Sandra och Hector ha adventsfrukost tillsammans.

Idag ser jag fram emot mer farmakologi och imorgon har vi laboration.
Inte illa! Farmakologi trodde jag skulle vara tråkigt, men det är riktigt spännande! Det är så mycket roligare att läsa om sådant som är lite mera specialiserat för sådana som oss. Man kan säga att hitills har vi lärt oss kunskap som är viktig för många, t.ex alla slags biologier och djurinriktade linjer i och med anatomi och fysiologi-kurserna. Nu när vi läser farmakologi då är vi inne på sådant som sjukvårdspersonal i någon form ska kunna.

Mmm, snön har återkommit också kan jag meddela, blir en promenad till skolan idag.

Haha, jag tror att jag behövde en rejäl sovmorgon! Illidan väckte mig inte mer än en gång i morse, med resultatet att jag fick sova ut. Klockan ett vaknade jag och var redo att gå upp och äta frukost.

Fluffigt är på styrelsemöte och väntas inte hem förrän om några timmar, så i väntan på honom tänkte jag göra något vettigt och städa upp lite i min lägenhet. Disk till exempel är något sådant där evgt återkommande känns det som.  Och så är det givetvis dags att göra de sista frågorna till PBL-fallet. Jag fastnade enormt på frågan om hur antibiotika fungerar, för det läste vi en hel del om på SU när jag studerade biologi där. Kort sagt tänker jag inte nöja mig med ett kort svar, utan här ska gås in på detaljer!

Hmm, disk var det ja.
Och just ja, jag måste komma ihåg, och det kanske jag gör nu när jag skrivit upp det här, att göra en kloka ekonomiska tankar för studenter-lista.

Ibland blir vi oense.
Vet med dig att jag älskar dig ändå, precis hela tiden.
Vi grälar för att vi bryr oss om varandra.
Låt oss aldrig sluta bry oss.

Den här är till dig.
För att jag älskar och saknar dig.

När vi sent omsider skulle ta oss hem ifrån Sandra och öppnat dörren emot yttervärlden så såg vi det. Vitt, gnistrande och någon centimeter tjockt låg nysnön över Skara. Och åter igen kommer cyklarna få ställas undan i väntan på tö.

Natten var vacker. Snön singlade ner och när vi gick igenom en av de större gatorna i Skara kunde vi se att juldekorationerna var på väg upp. Mellan husen i linor hängde runda kransar som väntar på advent då jag tror de kommer tändas.
På vägen hem böjde sig Hector ner och skrev i snön. Hector & Ardente was here * .
* symboliserar en snöflinga. Vi undrade hur lång tid det skulle ta innan det snöade igen. En stilla och lugnt filosofisk kväll där jag kände mig tillfreds. Rofylld.

Man trivs i Skara. Med bra vänner och en mjuk katt att komma hem till är här riktigt trivsamt. Visst saknar jag hemma, men det är inte smärtsamt.

Och mormor, om du läser detta, så hoppas jag att du kommer bli glad på måndag.

Kladdkaka och Idiocracy, en bra början på en fredagkväll.
Och så lite Coop och julhandel innan dess.

Tid att Ninja in the Night tillsammans med Hector och ta sig hela vägen bort till Sandra för att spela lite spel och göra något så skrämmande, något så förskräckligt att få vågar prata om det. Vi ska möta två bestar ifrån ett rike få minns namnet på. Med tänder som sylar och med arton rakbladsvassa klor har de fruktansvärda vapen. Med stora gröna ögon försätter de sina offer i trans. Tyst som lugnet före stormen smyger de sig på en, om natten och om dagen! Deras tjut hörs vida omkring när de känner av närvaron av någon och vill åt personen.

Jag talar givetvis om Sandras lekfulla kattungar som hon är kattvakt åt tills på söndag! De är riktigt sociala och tycker om att busa och leka, gärna i mängder!
Godnatt med er!

Frussen, trött och hungrig.
Så känner jag mig nästan jämt, och jag har ingen aning om varför!
Min största glädje på kvällen är när jag äter varm mumsig mat som värmer upp mig inifrån.
Igår natt frös jag som bara den, det var nästan så att jag värme vetekudden och hade den i sängen om det inte var för att jag hade tvingats att antingen städa micron eller diska microlocket där vetekudden oundvikligen måste placeras. Inte ens en Illidan som låg bredvid mig lyckades värma upp mig någe vidare. Ni vet det där uttrycket fyra hundars natt? Jag tror jag behöver minst tjugo katter för att hålla mig varm.

Kursutvärderingen är nu sammanställd för övrigt. Då jag inte lyckades logga in på min dator här hemma fick jag sitta hos Sara och skriva den. runt 1½ h tog det att göra, men då tror jag å andra sidan att jag på ett snyggt sätt fick med allas åsikter. Det blir så svårt då utvärderingen är skriven i luddiga frågor utan en övrigtkategori. Folk bara fyller på med sina åsikter lite här och var, och sen får man själv gissa vad man tycker passar in var.

Ikväll blir det bonde och varma mackor hos Sandra!
Hector är på vift till Stockholm för att se Harry Potter-filmen. Enligt planen ska hon åka hem imorgon på morgonen i perfekt tid för dagens första föreläsning. Vi önskar alla henne lycka till!

Puh!
Vår schemalagda tid hela föreläsningen var ifrån 12:00 till 17:00! Snacka om korvstoppningspotential (vilket för övrigt antagligen är ett sjukt bra ord att använda i alfapet!).

Tack och lov höll vi inte på hela tiden ut, men tufft var det. Speciellt i början var jag så trött att jag höll på att somna hela tiden. Jag vet inte riktigt varför jag blir sådär toktrött, det bara händer. Runt halv fyra piggnade jag till och då gick det prima.

Ska erkänna att det kändes som om nivån på föreläsningarna har stigit betydligt. Helt plötsligt börjar man se molekylstrukturer på grejjerna och gå in på mycket mer detaljerade saker än tidigare. Efter den här föreläsningen om immunologi är jag förvånad över att saker faktiskt fungerar överhuvud taget i våra kroppar, för det är så otroligt många saker som måste klaffa för att överhuvud taget trigga immunsystet. Därtill att få det att inte löpa amok.

Nu blir det städning, för tydligen ska det komma förbi lite folk och dona med min ventilation i morgon. Om jag har tur kanske det inte kommer låta fullt så mycket? Ja hoppas kan man ju alltid!

Som jag tidigare skrivit om så har Illidan ett sår på halsen som inte läker. Jag har även hittat ett sår på sidan som såg ut att vara av samma typ men som tidigare verkade utläkt med en fin skorpa över. Nu vätskar det istället.

Han är nästan som vanligt, äter, går på toa, leker när jag busar med honom, men jag tycker han är mer mammig än tidigare och vill inte hoppa upp på sitt klätterträd eller sin tidigare favoritplats på bokhyllan. Istället ligger han i min säng, och om nätterna ligger han tätt emot min kudde. Om jag läser i sängen föredrar han att ligga nära mig med en tass på min arm. Det är inte det att det inte är mysigt, men han brukar vilja ligga så högt upp han kan komma! Allt detta började efter att jag lämnat honom hos en klasskamrat första gången jag åkte ifrån Skara. Det är mycket därför jag inte vill åka iväg igen utan honom.

För en tio minuter sedan ringde jag och bokade tid till en hudintresserad veterinär som ska få titta på honom. Först den 26:e hade hon tid, men Sara min lärare som är veterinär sa att det var värt att vänta på. Jag hoppas att det är det. Och så hoppas jag att det inte är något allvarligt.

Jag blir som ett litet gnälligt barn när mina bilder på HF blir refuserade. Så lätt är det inte! Jag har lagt ner jag vet inte hur många timmar på min Tusenskönabild och sedan försöker man lägga upp den på en sajt där man ska bli synad och kommenterad. Varför? För att det är roligt med konstruktiv kritik, och för att jag vet att folk uppskattat mina tidigare bilder.

Men ändå. Man blir ledsen och undrar vad man gör för fel. Nu ska jag gå igenom feedbacken jag har fått på forumet där jag postat bilden för att få input. Suck.

Jag har tidigare varit mycket kritisk emot Twilightböckerna och skytt dem som pesten. I någon vända bestämde jag mig för att ge dem ett försök och har nu läst ut den första boken i serien.

Den är jättebra.
Visst, jag skulle hellre kalla dem något annat än vampyrer, jag föredrar den bild Anne Rice målar upp i sitt universum, men bortsett ifrån det, så är det en fantastiskt bra vampyrbok.

Filmen gör på intet sätt boken rättvisa. Där jag tidigare tyckte att huvudpersonen var en bimbo som gnällde över allt fastän hon var populär och hade vänner har jag nu förståelse. Bella är välbeskriven i boken, hon har en anledning till sitt klumpiga sätt som ju är en av hörnstenarna i hennes oro inför skolan. Och gnäller gör hon inte. Så mycket. Istället tycker jag att författaren lyckats porträttera sinnet hos en 17-årig ung kvinna på ett strålande sätt.

Vad boken handlar om i övrigt? Se klippet här nedan.

Wow! Jag vet inte hur lång tid det har tagit mig att göra klart den här bilden, men jag vet att jag började på den när jag bodde med Fluffigt i min mormors lägenhet. Detta innebär således att jag har arbetat på den till och från i minst tre månader, men troligen betydligt längre tid. Jag är en smula långsam med andra ord.

Idén fick jag när min guildmaster började använda uttrycket awesomecake om allting när vi raidade. Jag tänkte att jag kunde göra henne en awesomecake, eller att min karaktär Tusensköna kunde det åtminstone. Eftersom jag dessutom är lite busig och gillar starka färger blev Tusensköna iklädd ingenting utom en tårta, och nu vid färgläggningen är det en liten färgexplosion.

I och med policyn på blogg.se samt att jag vet att yngre personer samt konservativa äldre klickar in på min blogg låter jag er som vill se den fullständiga bilden gå in på min hemsida dedikerad till min konst. Bilden kommer ligga under Hentai-sektionen.

Imorse vaknade jag av ett högt raspande ljud precis vid mitt vänstra öra. Det var Illidan som av någon anledning slickade på kudden jag låg på med sin mycket sträva tunga. Jag tittade skeptiskt på honom och han tittade oförstående tillbaka.

I och med ett meddelande ifrån bostadsvärden skall lägenheternas ventilation ställas in den 17:e november, så jag har nu passat på att börja städa lite grundligare. Det skadar ju inte att göra ett allmänt gott intryck.

Sedan har jag fått tokmycket inspiration, så det ska bli roligt att se vad jag lyckas med idag. Helgen är full av möjligheter!

Ibland behöver till och med jag skämma bort mig, något jag inte brukar göra direkt. Eller, jag vet inte ens om detta kan räknas till att skämma bort sig, men vi säger så.

Jag och Hector susade iväg till en skoaffär och inhandlade varsitt par vinterstövlar, en stor burk impregneringsspray, samt att vi rusade runt mellan ÖB och Jysk. Nu har jag - äntligen, en dörrmatta. Den är lila, funktionell och alldeles perfekt. Med tanke på det snart stundande första advent, ja vi Skarabor har ju snö här, även fast en hel del försvann härom natten, så har jag inhandlat mig en adventsljusstake och röda ljus.

Nej, nu blir det iväg till bibblan strax, måste ta reda på mer om inflammation och infektion till PBL-fallet.

Jag kikade in lite snabbt och konstaterade att jag fått godkänt på föregående tenta. Jag vet att det är fånigt att bli besviken, och jag vet att gränserna var snäva, men jag fick "bara" en 4:a. Det är så fånigt. På tentagenomgången ska vi gå igenom vilka slags svar Sara egentligen ville ha. Det är något som jag tycker känns bra, för då får man ett hum om hur de här tentorna är uppbyggda och vad de, eller åtminstone Sara, vill ha ut av sina tentafrågor.

Lite statistik då.
41 personer skrev tentan.
7st var underkända.
15st fick en 3:a.
9st fick en 4:a.
10st fick en 5:a.

Bra jobbat alla i Dss10!

Förlåt för dålig uppdatering. Jag har varit i Stockholm över helgen på Hazardlan, jag hade överdrivet mycket att göra och ingen vettig egen dator att tillgå, så det blev som det blev.

När jag steg upp i morse låg snön tät över Skara. Över en decimeter snö låg mot mina fönster och det var riktigt kallt, blåsigt och snöigt när jag och Hector, dumma som vi var med cyklarna, begav oss mot skolan och vår tredje tenta.

trots att mitt plugg bestått av 1h på lanet, 2h på bussen, från halv åtta till halv ett igår kväll samt 1½h på morgonen tror jag tentan gick bra! Lol alltså!

Här kommer ett mikroinlägg från en så trött Ardente att hon håller på att somna med huvudet på tangentbordet. Efter sedvanligt Bonde söker fru tittande och tjejsnack till långt in på natten är jag nu hemkommen och inser hur mycket jag ska hinna med imorgon innan avfärd ifrån min lägenhet runt 08:00.

Packa, diska, slänga soppåsar, komma ihåg allt jag ska packa, testa kläder och välja kläder och packa ner dem och så inte glömma alla sladdar som ska med och så tandborste och allt annat. Det är oundvikligt att jag glömmer nått. Får inte glömma mobiltelefon, laddare och allt kursmaterial! Wacomen måste med också!

Nej alltså, godnatt!
Jag pratar, skriver, bara i nattmössan.

Jag hade tröja på Illidan i flera dagar, tills jag tyckte att han inte rörde sig så mycket i den utan mest sov och tyckte mig kunna känna en tova innanför den. Då tog jag av den och hittade flera pälstovor som jag redde ut. Såret var fortfarande inte läkt även om det såg torrt ut, och någon halvtimma senare hade Illidan kliat upp det igen.

suck.

Idag frågade jag Sara vad man ska göra nu, börjar det bli dags för ett besök på kliniken? Hon tyckte att det var det och jag ska inte förneka att tårarna började trilla. Vad är det för fel på min katt? Jag känner mig som en hemsk djurägare även fast hon försäkrade mig om att jag hade gjort allt i rätt ordning, testat en tröja och att såret borde ha läkt ihop mycket bättre vid det laget och att jag nu gjorde rätt som tänker ringa till veterinären. Förtydligande, hon sa åt mig att ringa och boka tid hos en hudintresserad veterinär. Hon lät antyda att många inte är det och att de då väldigt lätt bara skriver ut lite antibiotika och det kanske inte är just det han behöver.

Det är säkert inte så farligt mer än att han behöver lite hjälp på traven med läkandet, men som hon sa, något orsakar ju honom problem eftersom han fortsätter klia och kliar upp det igen. Och nu kommer läskiga tankar om att det ska vara något allvarligt. Sara sa också att det allra mesta går att fixa, ibland krävs det dock mycket tid och tålamod. Efter lanet får jag ta och ringa, men jag har ju ett önsketänkande om att såret mirakulöst har läkt ut till dess.