Vägen till Skara

För mig började det i tisdags.

Jag borde kanske ha anat att det inte skulle sluta så bra, när min partner några dagar tidigare legat däckad ett helt dygn i sängen med snuva och feber. Men det gick några dagar, där han hann bli frisk och jag inte kände av några symptom alls. Sen började det på tisdagen.

 

Jag var så trött att jag sjönk ihop mot en hurts och bara satt där med en av mina kollegors valp i famnen som fått följa med till jobbet. Sen flöt dagen på och hur trött jag var gick lite i vågor. Onsdagen var jag ledig på. Den spenderades inomhus. Torsdagen... haha.... Då var det min tur att gå och lägga mig med frossa och sova igenom dagen. 

 

Jag tillhör den där delen av befolkningen som avskyr att vara hemma från jobb och skola. Jag tycker att det känns fult och det spelar i princip ingen roll hur sjuk jag är. När jag väl är hemma känner jag ett behov av att få saker gjort, och orkar jag det så känner jag att jag borde ha gått till jobbet, orkar jag det inte, då känns det kasst bara därför. Moment 22 någon? Oavsett sundheten i dessa tankar så kan vi ju säga att nej, jag orkade ingenting. Jag gosade upp mig i soffan med katt och filt och försökte spela HS. Det var för ansträngande och slutade med fyra timmars tupplur efter lunch istället.

 

Och så idag då. Eh nej. Lite bättre men inte jobbabra.

Jag har redan hunnit avverka en snytrulle... Och slåss med min pläd om att antingen få mig att svettas eller frysa.

Gnäll. Mer gnäll. 

Det är tråkigt att vara sjuk.

Det var ett riktigt rejält åskväder får man säga! Inte verkar det helt och hållet vara över än heller. När det dundrade till samtidigt som himlen lös upp bestämde jag mig för att börja stänga ner elektroniken och dra ur grendosorna ur väggarna...

 

Regnet har öst ner, himlen har lysts upp och mullret har gjort sig påmint. Jag spenderade en del av kvällen sovandes som en burrito inlindad i tre filtar och ett täcke. Det var episkt mysigt. Och mycket svårt att ta sig loss, för jag hade verkligen rullat in mig. I ett läge ner jag skulle göra en high five med Ginger som precis kommit hem, och som kallade mig för masken, fick jag göra en mask five. Med min svans alltså. Det vill säga med mina inlindade ben. Jag är officiellt konstig.

 

Man kanske blir det efter för lite sömn! Och en dunderförkylning som jag eventuellt håller på att ta över. Är det etiskt fel att spraya ner sin partner med desinfektion i förebyggande syfte? Alternativt låsa in honom på isolavdelningen på jobbet tills dess att han är frisk?

 

Så vad hände i helgen då? Fredagen spenderades relativt lugnt. Väldigt trött efter veckan då det varit stressiga listor att gå på. På natten dömde och spelade Ginger en prerelease i MtG så jag fanns där och bara umgicks med folk. Större delen av natten spenderades med att lära känna en ny vän mycket närmre, och sedan ömsom kura ihop sig i en fåtöljstol och sova, och mellan rundor få massage av X. Tänk er att hitta någon som njuter lika mycket av att ge massage som jag tycker om att få den. Underbart! Eftersom denna prerelease var på natten fick de fyra av oss som sov över på platsen ungefär en och en halv timmas sömn innan vi begav oss till Sheraton för dagens prerelease. Där passade jag på att spela en del Hearthstone och framförallt, arbeta ordentligt med Hazardaffishen. Den är strax klar för övrigt. Bara lite smådetaljer kvar, typ lite gloweffekter och lite slinger. Härligt hösttema med... pumpor! Jag älskar pumpor, för den som inte vet det! Däremellan fick jag mer massage. Jag var så trött att jag bara låg i X knä och blev masserad i nacken och hårbottnen och bara mös.

 

Nu blir det matlagning härborta, men jag har lite roligheter som jag ser fram emot att få skriva om, däribland:

• Hazardlan och affishen
• You Know You Are A Veterinary Nurse When...
• Swedenrock-Online inköp och reccensioner (det enda ni kommer få se i modeväg av mig)
• Samtyckestankar

Det var det för nu helt enkelt. Mat var det ja, för jag ska upp klockan 05:00 och arbeta. På återseende!

Ännu en bild! Två dagar i rad! Tre dagar med inlägg i rad! 

Det gäller ju att gå ut starkt nu så ni faktiskt tror mig när jag säger att jag är tillbaka...

 

Skissen till denna bild ritade jag på ungefär en timma med Ginger stod i kassan och senare satt i styrelsemöte. Någonstans där i mitten hann jag spela Ticket to Ride Europe med Spacy, och det var väldigt roligt. Så roligt att jag och Ginger köpte hem deras jubileumsutgåva alldeles nyss och inveg den häromdagen. Roligt! Men mer om det i ett alldeles eget inlägg.

 

Färgläggningen satt jag med i två sessioner och lade ner en hel del tid på den, åtminstone en sex timmar? Det var otroligt nog inte tekniskt svårt, utan tar mest tid för att jag har börjat med en grundteknik som helt enkelt tar tid. Först blockar jag ut färgerna som jag vill ha så att jag ser att det passar. därefter maskar jag bort det som är utanför linjerna. Sen fyller jag noga i rätt färg på rätt ställe, och därefter sitter jag bara med ljus och skugga, mer och mer detaljer. Nytt för denna gång är att jag lärde mig hur jag gör hår. Det har aldrig riktigt gått tidigare, men denna teknik är jag mycket nöjd med, så jag ska försöka replikera den framöver.

 

Efter över två år av petande och mestadels tittande är nu äntligen denna bild klar. Det finns två huvudsakliga anledningar till att den aldrig blev färdig förrän nu. Först och främst för att jag inte kände att jag hade den tekniska kunskapen om hur jag skulle få bilden att bli som jag ville ha den, och också för att jag inte riktigt visste hur jag ville ha det.

 

Det finns en hel del fina detaljer i denna, bland annat Sleipnirs bronsdetaljer och runor lite här och var. För större bild rekommenderar jag att kika in på mitt weeblykonto, där även en del andra nya bilder finns, eller på mitt deviantartkonto. Ska vi ta och kika på bilden?

 

Hej.

 

Jag var borta ett tag. 

Över ett halvår.

Varför då?

 

Det har hänt en hel del i mitt liv, saker jag inte velat dela med mig av på en blogg på nätet. Min generella tanke kring publicerande av privata uppgifter är att de skall kunna läsas av vem som helst, även de jag ogillar eller som ogillar mig, utan att jag ska känna obehag av det. Eller att andra ska få reda på omfattande nyheter i text istället för genom att samtala om det. Oj, nu låter det som att det är riktigt svåra saker i görningen här. Fullt så farligt är det inte, men det är stort, för mig.

 

Mitt liv bytte riktning lite kan man säga. En ny person kom in i mitt liv. Och det var smärtsamt. Det var svårt. Och jag var så fruktansvärt rädd för att såra min kära mormor. Berätta för henne om denna nya person. Och när jag så äntligen, några dagar före sjumånadersstrecket för mig och min partner började närma sig och jag lyckades lyfta luren och ringa upp henne svarade hon bara:

"Det har jag förstått ett bra tag, så det ska du inte vara orolig för".

 

Och ännu mer fantastiskt, hon förklarade att hon inte hört av sig för att låta mig göra det i min egen takt. Hur bra är inte det? Så till min mormor som jag vet kommer läsa detta, och till alla andra, min mormor är jättebra! Jättebra! För när man berättar sådana här saker så blir hon inte ledsen eller arg eller dömande. Hon lyssnar på vad man har att säga, bekräftar det man har att säga och anstränger sig för att förstå och tydligt visa att det var bra att man berättade. Många hade istället ifrågasatt varför man inte berättade tidigare.