Vägen till Skara

Jag har skrivit ett inlägg om detta för Ctrl Alt Elite också, kika gärna på det för att få alla relevanta länkar.

 

Denna gång kommer jag själv inte kunna gå med i paraden vilket är synd. Jobbet kallade, men detta lär knappast vara den sista paraden som anordnas i Stockholm. Och även om det vore det så är jag fullt kapabel att resa till exempelvis Göteborg och gå med i den som anordas där istället.

 

Om allt går som det ska kommer Fluffigt att representera Hazard under fredagens panelsamtal (se länken på Ctrl Alt Elite), och jag samt Mattias från redaktionen att representera Ctrl Alt Elite. Det är mycket roligare att gå i en färgstark parad, men jag får försöka intala mig att nyttan i att säga tänkvärda saker väger tyngre än paraddeltagande. Såvida det inte bara är sådana som håller med varandra som sitter och lyssnar förstås. Då blir det mer ett slags möte för inebördes beundran.

Jag har skrivit ett inlägg om detta för Ctrl Alt Elite också, kika gärna på det för att få alla relevanta länkar.

 

Denna gång kommer jag själv inte kunna gå med i paraden vilket är synd. Jobbet kallade, men detta lär knappast vara den sista paraden som anordnas i Stockholm. Och även om det vore det så är jag fullt kapabel att resa till exempelvis Göteborg och gå med i den som anordas där istället.

 

Om allt går som det ska kommer Fluffigt att representera Hazard under fredagens panelsamtal (se länken på Ctrl Alt Elite), och jag samt Mattias från redaktionen att representera Ctrl Alt Elite. Det är mycket roligare att gå i en färgstark parad, men jag får försöka intala mig att nyttan i att säga tänkvärda saker väger tyngre än paraddeltagande. Såvida det inte bara är sådana som håller med varandra som sitter och lyssnar förstås. Då blir det mer ett slags möte för inebördes beundran.

Redan sedan innan jag flyttade tillbaka till Stockholm från Skara lovade jag mig själv och katten att införskaffa en ny klöspelare som gick ända upp till taket. Kruxet var mest att jag behövde veta var vi skulle bo eftersom denna typ av kattställning är anpassade för vissa takhöjder, och dessutom att det behövs en liten hög pengar för att införskaffa just den typen av kattställning som jag hade i tankarna.

 

Knaskatt är inte alls förtjust i den vi har nu. Den gamla som vi en gång i tiden fått av Wård gav efter många års användning av både hans mammas katter och sedan Illidan upp. Repen började lossna, pelarna var sönderklösta och hela konstruktionen blev mer och mer instabil. När jag så skulle flytta till den lilla takvåningen fick jag med mig en mindre kattställning från Zacki och Melissa, men den tyckte Illidan var fullkomligt ointressant. Jag tror det är för att den helt enkelt är för låg, och det är en massa saker ivägen som gör att han inte kan sträcka ut sig och klösa.

 

Nu har jag hittat den ställning jag vill ha, och fantastiskt nog på extrapris. Tråkigt nog fanns dessa för några hundralappar billigare i en annan butik, men den lade ner. Butiken heter Djurmaxi och klöspelaren kostar 1595 kronor. Fraktfritt dessutom, om man beställer för över 500 kronor.

 

Jag har tänkt att skriva om detta ämnet ett tag, för det är något som jag gissar är ganska aktuellt för många djurintresserade någon gång i livet. Vad pratar jag om nu? Jo, vilken ras man ska välja när man skall skaffa hund. Själv har jag läst och använt en hel del "vilken ras passar mig?" artiklar och test när jag var yngre och tycker de mer eller mindre är urdåliga. Vissa skulle jag till och med klassificera som farliga på så sätt att de invaggar eventuella hundköpare till falska förhoppningar om sin framtida hund. Tack och lov tror jag att de flesta hunduppfödare vänligt men bestämt skulle avråda spekulanter som vill köpa en hund mest som någon slags accessoar.

 

Så, nu när jag fått gnälla ytterst kort om dåliga hundtest tänkte jag presentera min taktik som kanske inspirerar någon. När det började göras reklam för SKK:s Köpahund.se insåg jag att den var rätt bra för att få en snabb överblick över olika raser, så den kan jag rekommendera när man gjort sin första utgallring över raser man inte vill skaffa.

 

Först ut är att exkludera raser som inte är aktuella. Det förenklar processen. Jag har fördelen att ha haft min djursjukskötarutbildning i grunden vilket gjort att jag lärt mig mycket om vad som är normal och onormalt, och vilka raser som, tråkigt nog, är så osunda att jag inte finner det etiskt korrekt att bidra till en fortsatt efterfrågan. För att läsa mer om typer av hundraser man kan undvika tycket jag att Dog Breed Health har gjort ett bra arbete för att insamla information. Som de själva skriver så är vissa rasproblem där mer lokalt bundna till landet, i detta fall England.

"Please note that this is a UK based website and whilst many of the breed related genetic diseases will apply all over the world, some will not.  There may well be populations which are relatively free from some of the conditions.  In breeds new to the UK, there may be genetic diseases which have not yet been flagged up."

 

Sidan är baserad på information från bl.a. Universities Federation for Animal Welfare (UFAW), University of Cambridge, Dr David Sargan, Inherited Diseases in Dogs (IDID), Canine Inherited Disorders Database m.fl. Listan finns till höger på hemsidan med länkar.

Kritiskt tänkande, det är väl viktigt, eller hur? Vi vill ju inte gå på vad som helst. Och det gör vi väl inte heller, eller? Faktum är att jag tror att de allra flesta av oss inte är i närheten så skeptiska som vi borde vara och jag tror att det finns en väldigt enkel anledning till detta. Vi är inte tränade.

 

Jag tänker slänga all falsk ödmjukhet åt sidan här och påstå att främst sedan min utbildning i Skara, boken "Mistakes were made but not by me" samt en god påminnelse då och då i form av Potholer54 videor på Youtube, är jag numera mycket bättre på att förhålla mig sunt skeptisk och kritiskt granska information som presenteras. I Skara blev vi tränade att sålla bland allt myller att information och påstådd fakta för att finna sådan kunskap som var tillförlitlig. Processen gick relativt långsamt under de tre år Dss10 kämpade med uppsatser och frågeställningar. Från början tilläts vi hämta information främst från böcker, allra helst från vår kurslitteratur. Därefter ökades kravet. Nu krävdes böcker baserade på vetenskapliga artiklar och vetenskapliga artiklar. Än senare godtogs dessa böcker bara i undantagsfall. Det skulle vara vetenskapliga artiklar, och inte bara reviewartiklar, och de skulle dessutom allra helst vara så nya som möjligt.

 

Jag förstår helt och fullt om många av er inte förstår vad jag har skrivit under de senaste meningarna. Vad är det för en skillnad på en bok och bok? Jag gissar att de som studerat på ett universitet kommer känna igen sig mer i min beskrivning. Kanske var kraven ännu högre för er? 

 

Vad är nu skillnaden på alla dessa olika källor till fakta som jag nämnt. Och vad spelar det för roll?

En vetenskaplig artikel som är publicerad är granskad. Den skall vara skriven på ett visst sätt, bland annat skall det tydligt framgå hur de resultat den presenteras har tagits fram. Exempelvis kan den beskriva hur ett experiment gått till (20 honkatter fick i hemmet tillgång till två kattlådor med olika strömedel, Eurokatt kattsand och Swekatt spån), eller vilka avgränsningar som gjorts i en litteraturstudie (Sökord som användes var cat, feline, FLUTD,  etc.). Vissa artiklar kan beskrivas som sammanfattande artiklar. Författaren har inhämtat fakta och tolkat denna från flera andra olika källor och därefter sammanställt detta enligt sin egen tolkning. Således är dessa inte lika bra som originalkällan eftersom det finns en risk att författaren tolkat sina källor på ett annat sätt än du kommer göra. Icke desto mindre kan dessa artiklar granskas innan de publiceras, vilket är som en slags kvalitétssäkring. 

 

Vetenskapligt tänk, att alltid kräva bevis för ett påstående, och att ny data skall kunna testas, mätas och utvärderas gör att den kontinuerligt förbättrar sig självt och kan skydda sig mot falsk information. Exempelvis skall experiment som tidigare gjorts kunna göras om. Om ny kunskap erhålls kan tidigare kunskap uppdateras eller vid behov omprövas. Att ha ett vetenskapligt tänk innebär att man måste vara försiktig, ödmjuk. Man kan inte med definitivt absolut säkerhet säga att någonting är på ett visst sätt. Det kan dyka upp nya bevis som kullkastar ens tidigare teori och då måste det finnas en mottaglighet för förändring. Det kanske kan låta veligt, men detta är vetenskapens, enligt mig, största styrka.

En bok som är baserad på vetenskapliga artiklar och som har referenser löpande i text är förvisso fortfarande offer för risken att författarna har behövt tolkat det andra har skrivit. En vetenskaplig originalartikel skall vara skriven så objektivt (och tråkigt, haha) som möjligt. En bok har inte alls samma krav på sig. Styrkan i denna typ av böcker, exempelvis mycket av min kurslitteratur och Mistakes were made but not by me, är att allt det som påstås kan kontrolleras. Referensen till den artikel som använts finns där! Allting går att faktagranska.

 

En vanlig bok, där vem som helst får tycka vad som helst och skriva ner det som om det vore väl dokumenterad fakta eller någon slags absolut sanning, eller ett forum, en hemsida eller en blogg för den delen, har absolut inget som helst krav på sig att visa varifrån faktan är hämtad. Borde ni då lita på det jag skriver här? Nej, inte utan vidare. Jag har inga referenser för den fakta jag presenterar och det är ingen som granskar mig. Vad borde man då göra? Jo, orka ta tiden till att ta reda på om påståendena verkar rimliga, och sedan ta reda på mer fakta, både för och emot påståendet. Fakta bör inhämtas från platser som verkar tillförlitliga för att de har vad jag väljer att kalla godkända källor. Hemsidor som länkar till andra hemsidor eller icke vetenskapliga böcker är inte trovärdiga. 

 

Det handlar ju givetvis mycket om kontexten också. Förvänta dig till exempel inte att få objektiv information angående en produkt från tillverkarens hemsida. Samma princip borde gå att applicera om du skall fråga om en bil av en bilförsäljare, eller kanske till och med om du undrar över hälsoläget i en ras och du frågar en uppfödare? Jag menar inte att alla är oärliga, men jag menar att man skall förhålla sig kritiskt till den information som presenteras varifrån den än kommer. Det är nämligen inte garanterat att den som skall ge dig information själv är bra på att finna ny kunskap som är testad, omprövad och uppdaterad. Jag tror att det inte är helt fel att våga fråga andra och sig själv: vad baserar du denna kunskap på?

I skolan skall vi lära oss denna färdighet, att tänka kritiskt. Ett sista exempel på att detta kan vara minst sagt svårt får avsluta detta långa inlägg. En vikarierande lärarstuderande undervisade vår klass på gymnasiet i historia tror jag. Ämnet var något krig, och jag gissar att det handlade om andra världskriget. Helt plötsligt kläcker läraren ur sig följande:

"Männen var långt ifrån sina fruar, och eftersom det inte fanns andra kvinnor där så blev de homosexuella"
Jag kunde inte hålla tyst och sa att det inte var så att män bara blev homosexuella. (Här kan man ju då undra om han omvänt menade att alla lämnade kvinnor helt plötsligt startade egna homosexualla förhållanden sedan männen åkt ut i krig). Läraren ändrade taktik lite.
"Ja men då var de väl bisexuella då"

 

Jag ska låta vara osagt om det helt plötsligt förekom en våg av homosexuell kärlek under världskrigen, det har jag ingen kunskap om, men vad jag däremot tycker är anmärkningsvärt är hur vår lärare kunde kläcka ur sig något sådant som han defintivit inte hade belägg för. Att män blir intresserade av män för att det finns en brist på kvinnor? Jag har i efterhand tolkat det som om han valde titeln bisexuell för att släta över sitt misstag lite. Detta behöver inte vara sanningen, men det är något jag tänkt mycket över i efterhand. Och vad mera är, hade han ens tänkt på att släta över det om inte någon protesterat. Det får en onekligen att undra över hur mycket strunt som människor trycker i andra människor som om det vore sanning utan att ens ha en tanke på att uppdatera sig och ompröva sin kunskap.

 

Med andra ord, kritiskt granska sin kunskap.
Och granska det jag har skrivit.

Inte ens ett dygn har gått förrän katten och hunden insett att om de arbetar tillsammans kan man få dubbelt så bra resultat. Vad händer när jag och Fluffigt ligger och snarkar i sängen och de små odjuren tycker att det är dags för oss att gå upp? Jo, först hoppar katten upp på Fluffigts bröst och jamar, sekunden därpå har vi en sheltie i sängen och pussar mig i ansiktet och viftar på svansen. Stört omöjligt att undgå och värja sig emot! När man då går upp har man två individer att snubbla över som båda vill ha mat. Samma sak när man går in i badrummet för morgonrastning av sig själv. När jag öppnar dörren står där två fluffbollar med uppfodrande blick. Hjälp! Om det är såhär det är att ha flera djur, då vill jag definitivt ha det!

 

Nu återstår bara ett dilemma. Om det blir en hanhund är risken enormt stor att den kommer att behöva heta Kjell. Varför? Jo av någon anledning har min fästmans vänskapskrets hittat något roligt med namnet Kjell. Man kan kalla någon okänd eller känd för Kjell, man kan vara rädd att få Kjell om man kommer sent hem, ja, ni förstår säkert. Om man då skaffar en Kjelltie så är tycker Fluffigt att det liksom passar sig att den borde heta Kjell. Huga! Han påstod i och för sig att det eventuellt kunde drivas en stark lobbyverksamhet för namnet Kjell, och då är frågan hur mycket choklad man kan casha in för ett namn som inte är helt horribelt. Vi får se.

 

Nej, oroa er inte. Såvida min framtida valp inte ser ut att heta Kjell kommer den inte att behöva det.

Det är en mycket snäll dam jag har fått låna hem måste jag säga. Säger inte ett pip när hon möter andra hundar utan fortsätter framåt som om ingenting hänt, trots att jag bara är en främling hon känt i en dag. Det är en lyx, det är det verkligen, och det får mig att tänka att så vill jag att min framtida hund ska reagera när vi får hundmöte. Vi mötte tre hundar på långpromenaden idag, en annan sheltie som var lös och glatt ville följa efter oss, en som husse tog ut långt från stigen och ytterligare en som matten fick hålla i för att han "bara var ett år och ville hälsa på allt och alla". Det låter ju trevligt damen, hade jag lust att svara, men om man har en hund till låns som man inte känner så väl så har jag ingen lust att låta den hälsa på en främmande hund! Slutsats ett, min framtida hund ska ha fokus på mig och det vi gör, och inte på alla andra hundar, människor och övriga saker man riskerar att stöta på under en promenad.

 

Igår var vi även ute på en sista kisspromenad, och då passade vi på att ta med oss katten också. Så Illidan gick med Fluffigt och Humlan med mig. Det gick inte så långsamt som man kan tro, även om det inte direkt var frågan om en powerwalk. Slutsats, det är fullt möjligt att rasta hunden och motionera katten samtidigt på kvällen så att framförallt katten sover gott på natten och inte väcker de i hushållet som ska iväg och arbeta morgonen därpå.

Imorgon om allt går som det ska kommer jag ha med mig en fluffboll hem på lån över helgen. Vad är nu en fluffboll? En sheltie såklart! Jag har den enorma turen att ha en sheltieuppfödare på min arbetsplats som inte hade något alls emot att låna ut en av sina mycket meriterade underbara hundar till mig så att jag skulle få pröva på att ha en sheltie. 

 

Men vänta nu... Varför ska jag pröva på att ha en sheltie?

 

Jo, för att jag går i valpköpartankar! Jag och Fluffigt har haft hand om Ludde, den luddiga mellanpudeln som hans syster äger, och som vi haft hand om när hon har varit på semester tidigare, men det var långt innan Illidan fanns med i bilden. Jag vill gärna se hur han reagerar på en sheltie, hur en sådan hund får plats  i lägenheten, hur det är att vandra de härliga skogsstigarna vi har här i Orminge, och så vidare, och så vidare. Eftersom jag har massor utav tid och alla resurser man kan ha vill jag gärna göra så rätt jag bara kan innan ett valpköp.

 

Tips på bra valpböcker mottages tacksamt!

Jag föredrar mjuka metoder med mycket tanke på förtroende och samarbete.

Ytterligare en dags ledighet idag. Har arbetat under gårdagen men fått vara ledig under fredagen. Jag vet inte riktigt varför, men helgerna känns inte lika tunga som vardagarna. Kanske beror det på att man ofta är på jobbet en timma  kortare tid eller att man bara har en kortare lunchpaus under de passen. Det känns lite som att man har ångan uppe, istället för som annars när i alla fall jag lätt saktar ner i arbetstempo precis efter lunchen. Hursomhelst är det roligt och igår var inget undantag.

 

Vad jag har märkt iår från alla de akutpass jag arbetat samt de fall som jag sett på avstånd när jag själv arbetat på polikliniken är att huggormsbett tycks mycket vanligt iår, och därtill att de kräver veterinärvård. Jag diskuterade det med en kollega. Under förra året sökte också flertalet veterinärvård för ormbett, men många av de patienterna var inte nämnvärt påverkade. I år tycks det hitills som om fler blir trötta och hängiga snabbt efter bettet och jag blir lite nyfiken på varför. Kanske var det bara slumpen förra året, och att de som inte blev trötta direkt kom till oss, eller har huggormarna ändrats på något sätt till iår? Eftersom jag har lite svårt att få tag på bra vetenskapliga artiklar och själv sätta mig in i ämnet här hemifrån letade jag lite på vårdguiden, som i alla fall borde vara någorlunda faktagranskad! De menar, precis som jag blivit lärd, att effekten beror på hur mycket gift ormen sprutat in samt var man blivit biten, samt indirekt, hur mycket man rör sig efter bettet. För de som arbetar inom djursjukvården eller är mer intresserade fann jag ett granskat examensarbete för Johanna Miemois specialistkompetens i kattens och hundens sjukdomar från 2008 som behandlar just frågan huggormsbett. Jag gissar att denna ligger till grund för den behandling Sveriges Veterinärförbund rekommenderar som också är från 2008. Jag hittar faktiskt ingen nyare artikel på SVF, så det är denna jag kan erbjuda i nuläget. Intressant läsning för den som är intresserad, och om man följer referenserna i Miemois (2008) arbete kan man lära sig mycket mer.

 

Hm.
Jag hade tänkt skriva om att min sambo är ute och ska simma Vansbrosimmet idag, att jag fick sova ensam nu under natten och helt fräckt släppte in katten i sovrummet så han kunde rulla ihop sig bredvid mig fastän han annars inte får och att jag ska baka muffins idag. Istället blev det funderingar kring huggormsbett. Nåväl, fler inlägg kommer i framtiden, kanske ett av dem behandlar de andra ämnena?

Sedan den 3:e juli då jag äntligen erhöll mitt brev från jordbruksverket kan jag nu titulera mig legitimerad djursjukskötare!

 

På hyllan i sovrummet står nu mitt examensbevis från SLU samt legitimationsbeviset från Jordbruksverket och väntar på inramning. Min underbart snälla fästman hämtade ut mitt brev medan jag var på jobbet och åkte sedan iväg till Bagarmossen för att ge mig det. Dagen till ära firade jag med att sätta min första permanentkanyl som legitimerad. Hur det gick? Klockrent.

 

Som om allt detta inte var nog kommer jag nu få möjlighet att bli upptränad på vårdavdelningen nästa vecka. Det var roligt och mycket lärorikt under min praktikperiod, så det är något jag ser fram emot. Jag måste säga att jag står fast vid mitt tidigare påstående. Jag har den bästa arbetsplatsen.

Den här bilden förtjänar ett eget inlägg, för jösses vad vi slet med den. Med vi menar jag mig själv och Fluffigt. Sådär en två veckor innan bröllopet kom vi på den ultimata bröllopspresenten, en bild på Melissas och Zakis två katter iförda bröllopskläder. Det fanns flera saker som kunde gå snett med denna plan, dels min förmåga att rita detta, och därtill i tid, och sen att hitta en lämplig ram. Jag har mycket svårt att rita under press, men nu hade jag inget val. Efter jobbet åt jag och ritade, det var hela min förra vecka det! Det allra sista satt jag och arbetade på morgonen innan bröllopet och innan min buss gick för att ta mig till jobbet. Fluffigt lade sista handen vid bilden och lade på bakgrunden, färgkorrigerade för att ge ett lite mera gammalt intryck och begav sig ut för att skriva ut bilden på fotopapper och införskaffa en lämplig guldfärgad ram. Det gick. Jag förstår inte riktigt hur vi hann, men det gjorde vi! Det enda som inte riktigt gick enligt planerna var ramen. Vi ville egentligen ha en ovalformad ram, men det är nästan stört omöjligt att hitta en som passar bilden med vårt format på så kort varsel. Nåväl. Resultatet blev bra och brudparet blev glada.

 

Och vad tror ni väntade på mig i brevlådan därhemma? Ja, just det, avin till min legitimation från jordbruksverket. Som jag har väntat och längtat! Det är bara ett smärre problem. Utlämningsstället är Ica Munken i Skara.

 

Djup suck. Min snälla fästman ringde upp postens kundservice och legitimationen är nu på väg hit istället. Jag förstår att det har tagit lite tid, trots allt så får jag ju min post eftersänd efter flytten, och adressen jag fick ange vid min ansökan var ju den i Skara, jag visste ju inte var jag skulle bo. Vad jag däremot inte förstår, är hur själva avin för att hämta ut paketet kan eftersändas, men inte paketet i sig! Verkar det inte vara en ganska solklar brist i systemet?!

 

Nåväl. Jag följer nu min försändelse med spänd förväntan, och damen Fluffigt pratade med lovade att den skulle vara framme senast i övermorgon. Jag hoppas på imorgon, gärna innan jag ska åka iväg till jobbet runt elva. Idag fick jag nämligen min stämpel till vilken legitimationen skulle passa alldeles utmärkt!

Fluffigts tvillingsyster gifte sig i lördags med sin älskade Zaki, och det var en underbart vacker solig dag, perfekt för bröllop. Faktum var att den var så solig att jag har minnen kvar av den i form av kliande bränd hud. Tack och lov flagar inget, ännu, och det röda på armarna ser bara fint brunt ut, det röda på kinderna gör att jag ser hälsosamt pigg ut hela tiden meeen det röda på bröstet fyller då ingen praktiskt funktion. Det kliar. Mycket. Låt oss nu släppa kliande bränd hud för några minuter och gå vidare till bilder från bröllopet!