Illidan hos veterinären

0kommentarer

Eftersom jag vet att många undrar hur det går för Illidan med tanke på hans sår och veterinärbesöket han var på i fredags så skriver jag ett inlägg om det nu.

Först och främst vill jag säga att jag har varit förvirrad ändå från början, sedan flera olika veterinärer och djursjukvårdare haft lite olika åsikter om Illidans tandproblem. Nog om detta, låt mig berätta om veterinärbesöket.

Det var jag, Illidan, Fluffigt och Hector som gick till veterinärkliniken och denna gång fick Illidan gå i sin bur. Jag misstänkte att veterinären hade tittat lite ogillande på mig om jag haft med mig honom i enbart sele. Hans sår på halsen är nu en sårskorpa som är knappnålsstor och såret på sidan ser mera ut som ett pälslöst område stort som en femkrona ungefär. Veterinären meddelade att det inte var infekterat. Hennes åsikt var att den troligaste orsaken till hans sår (som nu alltså inte är sår längre) är att Illidan skulle ha ont i munnen på grund av sin tandköttsinflammation. I ett försök att lindra smärtan så skulle han då ha slickat sig en massa på sidan och på samma ställe vilket gick upphov till de här skadorna. Detta ansåg hon styrktes av att såren var på vänster sida och hans inflammation är mest utbredd på vänster sida. Hon tyckte att det bästa var att oavsett dra ut tänderna (alla utom framtänderna och hans hörntänder) för att bli av med inflammationen och smärtan. Ifall att såren inte gick tillbaka kunde man testa om det var fråga om foderallergi.

Nu till mitt dilemma. De av er som känner igen mitt sätt att skriva har säkert redan genomskådat min mycket skeptiska inställning till den här veterinären. Några saker har jag dock hakat upp mig på, och det är främst de olika bud som de olika personerna på klinikerna har gett mig.

* Veterinären i Skara sa att inflammationen orsakas av virus, varför fick jag då antibiotika att ge Illidan på efterkontrollen hemma då de inte tyckte att hans inflammation gått i regress?
* Förra gången Illidans tänder drogs ut märkte jag att han hade ont. Han ville inte äta och luktade död ur munnen. Nu äter han perfekt, nästan för mycket om jag inte ransonerade, han luktar visserligen katt ur munnen men ändå... Han leker, äter, går på toa, är pigg och glad.
* Att han skulle tvätta sig extra på vänster sida eller gå undan för att tvätta sig är inget jag märkt av, inte ens då jag studerat honom noga. Han ligger nära mig, sovandes eller bara vilandes. Han tvättar sig lika på båda sidorna, och inte överdrivet åt något håll. Han rör heller inte sårlokationerna något, vare sig tvättandes eller kliandes som förut.
* När han hade massor av tandsten första gången, när jag tog över honom för drygt ett år sedan nu, då ville han absolut inte att man petade i munnen på honom. Han sa ifrån. Nu får jag borsta tänderna på honom, allra längst bak också. När han är som duktigast ligger han till och med kvar när jag borstar iställer för att resa sig upp och gå undan.

Dilemmat för mig är att han faktiskt inte verkar ha ont, eller åtminstone inte ha besvär utav det. Och om det sedan skulle vara orsaken till såren är nästan inte relevant nu, för de läker ihop. Ny päls har täckt nästan allt av det på halsen. Veterinären hävdar ju, och det med all rätt, att katter kan dölja sin smärta mycket bra. Jo visst, och vissa piper av minsta lilla. Och vissa, som Illidan, visade ju faktiskt att han hade ont sist. Suck.

Jag visste inte hur jag skulle göra, så jag frågade min lärare på SLU. Hon gav mig namnet på en bra veterinäre som kan hud och tänder som jag ska gå till. Hans tandproblem blir ju inte bättre, det är inget jag kommer ifrån, men det visste jag ju sedan första gången. Detta är en kronisk inflammation och tandstatusen är en tidsfråga. Tanken är att boka en tid till den här rekomenderade veterinären när det finns, där undersökning och sövning samt utdragning sker samma gång. Om nu alla tänder behöver dras. Det är ju inte säkert heller.

Det är detta som är så drygt med djurhantering. Vi kan bara gissa, och våra patienter kan inte tala om huruvida de har ont eller inte. Vem vet, Illidan kanske inte ens bryr sig? Eller, så gör han det.

Kommentera

Publiceras ej