Vägen till Skara

Tack vare att Linnea lockade mig till biblioteket idag fick jag tag i en liten grön bok som hjälpte mig styrka lite bra tankar jag hade sedan innan. Det är dock inte denna upptäckt jag vill diskutera utan en artikel som jag fann via den boken, eller snarare, jag letade efter en referens jag inte fann men jag hittade något bättre istället. Denna typ av förvirring och plötslig lycka tror jag är mycket vanligt hos mina kamrater i Dss och EoD för tillfället.

 

Artiklen jag hittade går att läsa i sin helhet här. 

 

I denna studie har de jämfört två grupper med djurägare, 60 stycken med normalviktiga katter och 60 stycken med överviktiga katter. Det jag fann intressant var att det fanns en signifikant skillnad i hur de båda grupperna djurägare upplevde sin egen katts hull. Merparten djurägare till överviktiga katter underskattade sin katts vikt när de ombads kategorisera sina katter enligt fem skriftliga beskrivningar. Beskrivningarna var som följer: 

My cat is too thin, underweight
My cat is just right, neither too fat nor too thin
My cat is a little bit too big, but it is not really overweight
My cat is a little bit too big, it is on the borderline to overweight
My cat is overweight

För exakta siffor, läs artikeln! Endast 19% av djurägarna till de överviktiga katterna, alltså drygt 11 djurägare av 60, ansåg att den egna katten var överviktig. Observera att procentsatsen i den här tabellen blir missvisande eftersom antalet djurägare är så litet! En djurägare motsvarar nätan 2%!

Även när djurägarna skulle titta på siluetter av katter med varierande hull och jämföra dessa med sin egen katt och på så vis välja ut den siluett som stämde bäst överens med den egna katten underskattade många sin katts vikt. Detta kan ju bero på två saker om jag får tillåta mig att göra en snabb analys. Antingen vet djurägarna inte om att det är något fel på kattens hull eller också vet de det och överkompenserar genom att välja ett mindre viktalternativ under studien. Vi får se vad min studie säger, en liten del av den undersöker detta fenomen.

Kienzle, E och Bergler, R. (2006) Human-Animal Relationship of Owner of Normal and Overweight Cats. The Journal of Nutrition Vol 136, No 7. 1947S-1950S.

Redan för tre år sedan gjorde SLU en egen utredning som visade precis samma sak som Jordbruksverket nu kommit fram till i sin utredning, bristen på legitimerade djursjukskötare är här och kommer bli värre. Inte så värst förvånande med andra ord. Legitimationen kastades in, men med snällare gränser för vilka som fick lov att ta den än vad som var tänkt från början, utan att en konsekvensanalys hann göras ordentligt först. Det är i alla fall min gissning, eller åtminstone, att de som sade ifrån om de tänkbara problemen inte togs på allvar. 

 

SLU har fått mindre pengar tilldelade sig vilket gör att de har mindre pengar att ge ut till sina utbildningar. Antal platser på programmet borde öka till minst det dubbla, men pengar till det finns ju inte. Alltså står programmet och stampar på stället med undantag för det jättehopp det ska göra till Uppsala.

 

Veterinärerna däremot är för många, och det beror helt enkelt på att det utbildas veterinärer i Sverige såväl som i övriga EU-länder. Lösningen på det är tydligen att minska antalet platser. Kanske det betyder att det kommer finnas mer pengar över till vår utbildning? Bättre det än alternativet vilket presenterades som en mindre genomtänkt debattartikel. Tyvärr minns jag inte var och jag har ingen länk. Om någon minns och skriver det i kommentarsfältet blir jag tacksam! Skribenten föreslog i alla fall att veterinärer skulle arbeta som djursjukskötare. Hm. Det kändes lite som om man gått tillbaka till tron att djursjukskötare (jag kan bara tala för oss som går utbildningen) tränas i att enbart vara veterinärassistenter. Förutom att det måste vara fruktansvärt frustrerande för en veterinär att inte få utöva sitt yrke, så har jag svårt att tänka mig att de ska arbeta med sådant de inte är tränade att göra. De kan veterinärmedicin, vi kan djuromvårdnad. Vi är bra på rehab, anestesi, rådgivning, omvårdnadsåtgärder vid olika sjukdomstillstånd eller livsskeenden, bland mycket annat. Det är lite som att läkare skulle arbeta som sjuksköterskor. Eller att House skulle arbeta på en vårdcentral. Nej, nu skämtar jag bara.

 

Det finns redan nu en brist, det är klart, och det kommer bli ett problem. Nästa år är det 2014, och efter det kommer inte längre övergångsreglerna gälla. Jag gissar att det enda vettiga alternativet är att börja styra om hur maskineriet fungerar och tänka mera som undersköterskor och sjuksköterskor fast på djursidan, det vill säga djurvårdare och djursjukskötare. Det ska bli spännande att bli en del utav det, men samtidigt har jag en känsla av att det kommer bli mycket arbete och en hel del förtvivlan och ilska.

Det var ren tur att jag upptäckte att det var en föreläsning idag. Bläddrade som hastigast igenom almanackan för att se hur lång tid jag hade kvar och vilka mina deadlines var när jag upptäckte det. Föreläsningen var i aulan tillsammans med EoD, och det var en hel del av dem där och en drös av oss på djursjukskötarprogrammet. Föreläsningen gav mig väldigt mycket måste jag säga. De gick igenom hur examensarbeten bedöms utifrån kriterierna där de gav exempel baserat på ett arbete från förra året som fått högsta betyg. Det känns inte omöjligt att uppnå det målet, det handlar mest om att vara tydlig i formuleringarna och att inte glömma bort att kritiskt granska allt. studier, metoder, källor, slutsatser. Allt! Några konkreta bra tips som jag fick var bland annat att et al. skall skrivas med kursiv stil och med punkt. Om man har flera referenser får man välja ett system att hålla sig efter och köra på det genom hela arbetet, exempelvis årtal då artikeln är publicerad i kronologisk ordning. Jag skulle vilja ha i alfabetisk ordning, jag undrar om det är acceptabelt? Dagens bästa tips var dock att det som besvarar ens frågeställning skall finnas med under resultat, inte innan dess! Detta har gjort att jag har flyttat om lite i min text och bättre har planerat för relevanta saker att ta upp i diskussionen. 

 

Imorgon är den första inlämningen till de kritiska vännerna, det ska bli spännande att se hur långt jag hinner. Tanken är att introduktionen skall vara klar, men den har jag ärligt talat skrivit lite i sänder, och så kommer det nog fortsätta. Åtta sidor inklusive referenslista är jag uppe i nu. En del kommer skalas bort, jag har helt enkelt lagt in rena citat som jag ska formulera om eller exempelvis onödig data från studier mest för att kunna jämföra resultat.

 

Det svåraste blir fortfarande sammanställningen av min data där jag kommer behöva göra statistiska beräkningar på den nivån vi gått igenom på den mindre bra statistikkursen tidigare förra året. Jag bad faktiskt våra kursansvariga att se om inte fler var intresserade av en genomgång av programvaran igen. Jag tror det skulle underlätta för fler än mig, och än så länge vet jag att i alla fall en tjej från klassen var på idén. Spännande, eller hur?

Jag har haft rejäl tur med min data till denna studie. Av de 20 katter som inkluderades (2 stycken vägde för lite) var 10 honor och 10 hanar! Detta kommer underlätta vid en jämförelse dem emellan även om de viktigaste jämförelserna är de mellan BCS och BMI samt mellan mina mätresultat och djurägarnas. Sammanställningen av datan tar lång tid. Inte nog med att det är mycket, det är svårt att hitta rätt metod och att redovisa den på ett tydligt sätt som gärna får fungera även i ett senare presentationsstadie. Ytterst kort kan jag avslöja ett spännande resultat. Det verkar som om honkatterna har högre BMI i min studie jämfört med hankatterna vilket inte var vad jag förväntat mig. Alla artiklar nämner nämligen kastrerade hankatter som en riskzonsgrupp för just övervikt. Observera att alla katter i min studie är kastrerade. I en annan studie där de validerar BCS återfinns samma resultat. Honkatterna hade högre BMI. Kanske är det så att våra grupper med katter var för få för ett statistisk säkert resultat eller så kan det vara så att när honkatter är överviktiga, då är de det med råge! 

 

Lite mer data jag kommit fram till. Katternas ålder varierade mellan 2 år och 17 år med en median på 5 år och ett medel på 5,7 år. Katternas vikt varierade mellan 3,0 kg och 6,2 kg med en median på 4,75 kg och ett medeltal på 4,72 kg. Om jag inte missminner mig så visar väl att medeltalet och medianen är lika på en grupp som inte är väldigt spridd? Att det är rätt bra med andra ord. Det känns som att statistikboken får hjälpa mig med denna del av studien!

Jag tänkte dela med mig lite av vad jag har kommit fram till under dagarna som jag hunnit arbeta med examensarbetet. Många av de reviewartiklar jag läst igenom, och även andra artiklar slänger ständigt in påståendet om att kastrerade katter löper större risk att bli överviktiga. Varför det är så tycks diskuteras mindre sällan. Eftersom mitt arbete inte går ut på att analysera just orsaken till övervikt, utan metoder för att hullbedömma katter, alltså även idealviktiga och underviktiga katter, har jag inte heller undersökt saken vidare.

 

Jag hittade en intressant artikel där de passat på att undersöka ferala katter, alltså förvildade tamkatter, som var delaktiga i ett projekt där de fångas in, kastreras och därefter släpps ut igen. Där kom de fram till att de ökade i vikt, hull och att bukens fettkudde blev större efter kastreringen. De som bodde på platsen och såg till de här katterna upplevde att de hade vandrade lika mycket, blev vänligare och tyngre (Scott et al, 2002).

 

Så vad innebär detta då, tror jag? Jo att även i de tuffaste förhållanden så påverkar en kastrering katters hull. För dessa katter ökade en del till ett mer normalt hull såvitt jag förstor det av artikeln. De som såg till katterna upplevde att de var mer hälsosamma och hade förbättrad pälskvalité efter kastreringen. Däremot är det ju inte samma sak på katter som redan är idealviktiga eller strax däröver och som sedan kastreras. Risken för övervikt borde ju då vara ganska hög såvida man som djurägare inte anpassar miljön för katten. Det är flera i min klass som skriver om övervikt generellt, så det ska bli spännande att se vad de kommer fram till. Jag hoppas i alla fall att någon tar upp det förebyggande arbetet som går att göra. 

 

Ni har tur idag, artiklen jag refererade till finns tillgänglig online, läs gärna!

Scott, K. C, Levy, J. K, Gorman, S. P och Newell,S. M. (2002) Body Condition of Feral Cats and the Effect of Neutering. Journal of Applied Animal welfare Science Vol 5, No 3. 203-213 [online] http://dx.doi.org/10.1207/S15327604JAWS0503_04

Med flit så skrev jag inte ett inlägg igår, jag hoppades på att fler unika besökare skulle hinna se mitt inlägg om min nu färdiga bok.

 

Denna vecka har vi påsklov, men sådan lyx har jag då rakt inte tid med! Jag har valt att ta två dagars ledigt efter tentan, det vill säga lördag och söndag, för att nu påbörja arbetet med examensarbetet på riktigt igen. Har skrivit ungefär tre sidor blandad text än så länge, men jag räknar med att hela arbetet ska bli på runt tio sidor när det är klart, mer om man räknar in alla bilagor. 

 

Det jag kommer fokusera på nu är att titta på de enkla sammanställningsresultaten, exempelvis hur många hon-respektive hankatter som deltog i studien och hur gamla de var, samt fortsätta arbetet med att beskriva fetmaproblematiken hos katt. Bakgrundsinformation helt enkelt. Sedan kvarstår den djupare analysen där jag får ta mig till skolans datorsal för deras statistikprograms skull samt beskriva metoderna i detalj enligt litteraturen. Det blir roligt! Uppdateringar på hur det går kommer dyka upp succesivt.

Ni vet den där känslan av att man har pluggat färdig till en tenta? Inte? Idag hade jag den känslan. Innan jag gick in i aulan såg jag till att läsa igenom mina viktigaste, numera färgkodade anteckningar. Sen skrev jag tentan. Förutom två enpoängsfrågor där jag inte riktigt förstod frågan tror jag, så kändes det som om jag svarade tillräckligt på allt. Känslan av att inte kunna en fråga fanns inte ens. Kort sagt, studietekniken inför det här provet måste ha varit rätt!

 

Tentan då? Hur var den? Först en hel drös enpoängsfrågor och därefter tre fall på totalt fjorton poäng styck. Pust! Det var inte lite att skriva vill jag lova. Jag gick ut först, och då tror jag klockan var strax efter halv tolv. Då hade jag suttit och kämpat i två och en halv timma, och ursprungligen tänkte de sig att bara ha en salstid på tre timmar! Som tur var ändrade de till fyra.

 

Ytterligare en rolig sak var att den sista tentan blev kigurumitenta! Fäsk kom som fläckig ko, Madde som en jättesöt brun ko och jag i mina fläckar... Man kan inte låta bli att vara gladare iklädd fläckar.

Tentaplugg.

 

Jag minns faktiskt inte att jag har varit ute i såhär god tid och känt mig såhär pass lugn inför en tenta någonsin tidigare. Frågan är om det är för att jag har grundkunskaperna så att det nya lättare fastnar kombinerat med god studieteknik kursen igenom eller om det helt enkelt är så att jag inte orkar bry mig längre!

 

Inte blir det lättare att plugga när man lite kort klickar in på Facebook och inser att folk verkar ge upp pluggandet ungefär nu. Jag kommer fortsätta plugga resten av kvällen! Och på morgonen antagligen. Det är lite tradition att läsa igenom det svåra till frukosten. Jag har sedan några dagar tillbaka renskrivit alla föreläsningsanteckningar. Därefter har jag en gång läst igenom precis allting, och nu sitter jag och läser igenom allting men skriver upp det som jag tycker är svårt att komma ihåg eller som jag inte får glömma bort. Jag har hitills läst igenom 48 sidor utav 61 och detta har resulterat i strax över fyra sidor med anteckningar. Planen är sedan att läsa igenom dessa sidor, kolla upp ord och begrepp som jag fortfarande inte helt och hållet förstår och nöta in alla normalvärden. Just normalvärden, eller egentligen utantillkunskap i sifferform, har ja svårt att få in. Jag lärde mig sådant när jag var på praktik och tittade på narkoser, men nu utan den fysiska påminnelsen så försvinner siffrorna ut genom fönstret.

 

Så, i pausen blev det mer Skyrim. Nu har jag köpt mig ett hus!

 

Hej Fäsk!
Jag vet att du letade efter den här sången, så jag letade fram ett av sångpapprena från vår middag och tänkte att jag skulle ta och dela den med omvärlden. Den här sången hjälptes jag och Fäsk åt att skriva under vårt andra år på programmet, för vi tyckte att den andra sången var för lång och svår. Melodin var som till bumbibjörnarnas intro, och ni kan ju tänka er hur det låter när alla tjejer ska försöka sig på refrängen. Ajaj. Jag tror att den mottogs väl, och Linnea har lagt till den till ett sånghäfte för vårens evenemang, jag gissar på balen. Här kommer den nu!

 

(Melodi - Vi äro musikanter)

 

Vi äro djursjukskötare ifrån Skaraborg

Vi äro djursjukskötare ifrån Skaraborg

Vi kan söva, sätta dropp och röntga djur

Klippa klorna, lägga tassbandage

Och vi kan hjälpa ponnyhästar, kissekatter, fågelungar

Vi kan rädda hundra hundar, marsvinsungar med

 

Vi tar blodprov skickar det på analys

Vi kan lägga permanentkanyl

Och vi kan rehabilitera, tvätta öron, rensa tandsten

Vi kan vaccinera djuren och ge medicin

Förutsatt att jag inte har stavat fel så borde detta inläggs rubrik ge riktigt bra med poäng i alfapet. Såvitt jag minns ger både K och U skapligtmed poäng.

 

Exemplarisk som jag är *host* lyckades jag kravla mig ur sängen strax efter nio imorse för att fortsätta mitt arbete med renskrivandet. Efter lunch var det dags för tvärgruppsredovisningar av våra vårdplaner och sen hem igen för mer renskrivningsarbete. Här har jag suttit nu, med två pauser, en för middag och en för fyrtiofem minuters Skyrimspelande. Summan av kardemumman är ändå att jag har lärt mig en hel del, och om det är någon därute som läser detta och skulle behöva lite tips från en annan i nöd om hur man kan gå till väga så kommer här mina tips på studieteknik.

• Börja tidigt på morgonen. Det känns bättre att ha gjort något rejält redan innan lunch.
• Pauser smakar inte lika gott om man fortfarande är stressad. Se därför till att ha klarat ett mål innan du tar paus.
• Appropå mål. För mig är det lättast om jag antingen bestämmer en gräns, exempelvis läs dessa sidor eller renskriv så här mycket, alternativt plugga en timma. Sen är det paus. Ta då en paus! På riktigt.
• Ha inte FB lr andra chattprogram uppe om det distraherar dig.
• Belöna dig själv efter ett delmål. Nu exempelvis ska jag få spela Skyrim och prata med Todes.
• Om du har flow, fortsätt arbeta trots att det är paustid.

Ville bara tipsa om ytterligare en artikel, denna gång från Jordbruksaktuellt. De har bland annat intervjuat min klasskamrat Linnéa om tankar och funderingar kring flytten.

 

Nyheten hittar ni här.

Nästan ett år har det gått sedan vi hade en salstenta senast. Därefter har det varitskriftliga uppgifter, redovisningar, praktiska övningr och hemtentor. Nu är det visst dags igen och jag gissar att detta är den sista salstentan vi kommer få. Såvida vi inte måste göra omtenta, ve och fasa!

 

Så. Hur gör man då? Jag har börjat med att göra allt det mekaniska, det vill säga att renskriva alla mina anteckningar med någon slags förhoppning om att jag ska lära mig saker samtidigt. Idén har bitvis fungerat. Min hjärna tenderar att hoppa över delar som den tycker är för komplicerade, exempelvis substansnamn och försäljningsnamn på läkemedel. Tyvärr ingår det att vi ofta ska ge förslag på läkemedel så det är ju en mindre praktisk vana jag har. Och nej, det är inte så enkelt att jag bara kan memorera en uppsättning läkemedel för alla tillfällen. De har olika egenskaper och ska av en anledning användas vid olika tillfällen.

 

Mot renskrivningar och vidare! Just nu arbetar jag med komplikationer på häst, och sen tror jag att det är dags för komplikationer på hund och katt. Så får man det lite samlat helt enkelt.

Via en vän på Facebook fick jag reda på att det i Kina tydligen säljs nyckelringar i form av en liten påse med en fägglad påstådd näringsrik vätska, där en liten levande sköldpadda eller levande fisk stängs in. Eftersom jag är en van vid internets frekventa bedragare satte jag igång med efterforskningar i ett försök att ta reda på om detta verkligen kunde vara sant. Jag började med att kika in på länkarna i Facebookinlägget, dels till The New Zealand Herald och The Sun. Eftersom även respekterade tidningar kan bli lurade försökte jag googla på fenomenet. Jag hittade en sida som ägnar sig åt att bekräfta eller dementera myter som florerar på internet. Hoax-Slayer bekräftar påståendet och skriver att det får anses vara sant. Ytterligare källor: CNN, Emirates 24/7 och Geekosystem. Baserat på detta skulle jag säga att tills motsatsen bevisats så verkar det som om påståendet stämmer.

 

Levande djur stängs alltså in i påsar som påstås innehålla näring så att djuret kan överleva i flera månader. Om vi bortser från att kunnigt folk i dessa artiklar menar på att även om näringsinnehållet skulle duga så skulle syrebristen inträffa betydligt snabbare. Vad jag tänker på är värdigheten och livskvalitén! Även om ett djur skulle överleva i flera månader i en drygt decimeterstor behållare så är det ju inte ett värdigt liv på något sätt. Var har medkänslan för andra varelser tagit vägen?

 

Det är kanske lätt för oss med god djurskyddslag och som är vana vid något slags djuretiskt tänk att ta starkt avstånd från denna vana, men jag tror att vi lurar oss lite. Jag kommer ihåg hur det under många år titt som tätt säljs godis, smycken och genomskinliga stenar där en larv, skorpion, trollslända eller liknande har gjutits in. När jag var liten tyckte jag att de var vackra. Nu när jag är äldre vågar jag inte längre tro att de som har gjort dessa produkter gått runt och letat efter självdöda djur. Antingen har de fötts upp och dödats för att sedan gjutas in, eller också har de bara gjutits in. Levande.

 

Sverige har en bra djurskyddslag i jämförelse med resten av världen, men jag skulle inte säga att Sverige har en bra djurskyddslag. Vi kan bli bättre och bör bli bättre. Debatt med fakta baserat på vetenskapliga studier är att föredra, för då vet man vad djuren behöver och vill ha, inte vad någon annan tycker att djur behöver och vill ha.

Idag sammanställde vi i gruppen de data som vi fått fram under gårdagens mycket givande anestesiövning som avslutades med hjärtlungräddning på häst. Övningen var mycket uppskattad av förra årets djurjsukskötarstudenter och jag förstår verkligen varför! Förutom att det gav oss möjlighet att planera och utföra alla moment för en anestesi så fick vi ovärderliga kunskaper om hjärtlungräddning. Dessutom fick många av oss som inte fått utföra moment ute på praktiken möjlighet att göra detta tillsammans med ytterst kompetenta lärare. Jag fick till exempel möjlighet att lägga en permanentkanyl och sy fast den, något som aldrig blev av under min praktik. Ytterligare en annan student lade sin första artärkanyl som vi senare använde för att monitorera blodtryck och ta blodgaser.

 

Det är nästan lite för enkelt att göra narr av PETA, och nu fick jag ytterligare ett tillfälle jag inte kunde tacka nej till. De har nämligen valt att starta upp en ny kampanj som går ut på att spelare av Starcraft II: Heart of the Swarm ska fundera över hur de ser på Zerg, den minst humanoida rasen och hur de sedan kan förbättra sin empati för konstiga djur här på vår planet. Så långt är väl allt väl, jag köper konceptet. Söta djur får mycket uppmärksamhet, subjektivt fula djur hamnar i skymundan. Sant är att vi behöver både och för ett hållbart ekosystem.

 

Valet av Zerg är vl dock tvivelaktigt som bäst. Grejjen med Zerg är att de inte känner eller tänker egentligen. De har en overmind som styr dem alla, och deras enda mål är ungeför sök och förstör. Kanske inte den känslan man vill ha för djur man har svårt att förstå sig på, som exempelvis spindlar, ormar, vandrande pinnar och så vidare. Dessa varelser känner också obehag, och så sent som under gårdagens föreläsning om exotiska djur fick vi veta att exempelvis ödlor kan verka fullständigt oberörda om de utsätts för smärtamt stimuli så länge de vet att de är betraktade av en människa. Om de som utförde studien däremot var dolda och övervakade ödlorna på annat sätt uppvisade de helt plötsligt en massa olika smärtbeteenden! Vad visar detta? Jo, att även de konstigaste djur känner och upplever smärta, men kanske inte som vi är vana att den upplevs och uttrycks.

 

Vad gäller studien kan många tycka det är djurplågeri. Jag tycker det inte i egentlig mening. Studien gör ju att vikten av smärtlindring påvisas! Det var inte så länge sen spädbarn inte ansågs känna smärta exempelvis. Jag lovar att det finns minst en studie även där som bevisade att smärtindirng behövs. Då kan man ju fråga sig varför man inte bara antar att smärtlindring behövs och sätter in den. Det är ett helt eget ämne tror jag, men en snabb gissning är väl att man behöver veta vilken typ av smärta som upplevs och vilka preparat som fungerar? Ett bra exempel på när det kan gå fel är om en djurägare väljer att medicinera sin katt med Alvedon. Kissen kommer med största sannolikhet att dö. Kort sagt var det inte bara att smärlindra med vad som helst.

 

Nu blev det mycket text ja. Läs hela min humoristiska men samtidigt uppriktigt intresserade artikel om PETAs nya påfund här.

En av de många uppgifter vi fått arbeta med under denna kurs är en skriftlig inlämning där vi beskriver olika problem som kan uppstå och lite vad vi vill göra kring tre olika narkosfall utöver det vanliga. Det kanske kan vara roligt att läsa vad vi kom fram till, så jag tänkte att jag delar med mig här.

 

Den första patienten är en kolikhäst. Hästen kommer troligtvis ha cirkulationsproblem på grund av det extra trycket på lungorna, skapat av det gasfyllda och tryckande tarmpaketet. Patienten kommer behöva smärtlindring och rikligt med vätska. Då patienten kommer placeras i ryggläge under operationen uppstår ökat tryck på lungorna. Alfa2-agonist är bra på visceral smärta i låg dos och föreslås som val av läkemedel. Problem som kan uppstå peri- och postoperativt är blodtrycksfall då tarmpaketet lyfts ur abdomen, otillräcklig syresättningen på grund av försämrad cirkulation, försämrat upptag på grund av atelektas och problem med tarmmotoriken.  För att minska biverkningarna föredras en så kort narkos som möjligt. Bra övervakningsutrustning krävs för att snabbt kunna åtgärda eventuella problem. En ventilator krävs vid otillräcklig egenandning vilket kan förväntas. Hög syrgastillförsel men viss lufttillförsel då kväve håller uppe alveolerna. Voluven används förebyggande.

 

På den andra patienten skall det utföras elektiv ortopedi. Hästen är en tävlingshäst. Denna patient är ej allmänpåverkad. Hästar i god kondition är benägna att ta få andetag. De har generellt även låg hjärtfrekvens på grund av sin goda kondition vilket i sin tur kan resultera i hypotension på grund av låg cardiac output. Apné och bradykardi är således viktiga att hålla utkik efter. Om blodtrycket inte är tillräckligt stort lyckas inte hjärtat syresätta sig självt.  Preoperativt bör blodtrycket mätas samt blodgaser tas. Perioperativt kontrolleras blodtryck, syresättning och gasutbyte. Om möjligt tas EKG. Polstring är viktigt då ortopedifall kan opereras under lång tid. Risk för myopati och neuropati finns. Om benet är ostabilt skall det stabiliseras innan kastning. Smärtlindring är bra i förebyggande syfte då patienten kan ha ont efter operationen. Det friska benet skall placeras underst i uppvaket så att patienten inte tar stöd på det opererade benet under resningen. Artroskopioperationer ger inte tillräckligt stimuli för att stimulera cirkulationsorganen vilket gör att det är svårt att behålla ett bra narkosdjup.

 

Den tredje patienten är en traumapatient. Det är stor risk för blod- och vätskeförlust men också risk för hyperkalemi på grund av de stora vävnadsskadorna. Om  blodförlusten är stor kan cirkulationen vara försämrad och blodtrycket därmed sänkt. Blodprov tas och kaliumfritt dropp sätts in. Smärtlindring ges så snart som möjligt då Patienten kan vara svår att hantera innan operationen på grund av smärta och stress. Stressen i sig kan göra att induktionen, underhållet och uppvaket blir traumatiskt.   Blodtrycket måste vara stabilt och patienten lugn innan narkos blir aktuellt. Om patienten har hyperkalemi kan det behandlas med NaCl. Eventuella skador skall stabiliseras innan kastning. Stelkrampsvaccinering kontrolleras.  Temperaturen kontrolleras regelbundet då risk för infektion är stor. 

 

Observera att denna uppgift inte krävde någon källförteckning. Vi använde oss av Den lilla röda dyra boken som jag kallar den. Den heter Handbook of Equine Anaesthesia och kostar 366 kronor just nu på Bokus.

En av de roligaste delarna från tidigare kurser har varit de praktiska övningar som senare examinerades genom praktiska prov på KTC. Nu har vi nya övningar att lära in, och denna gång skall vi examinera varandra! Roligt tycker jag, för det visar verkligen att programet har förtroende för att studenterna lär för sin egen skull. Vi examineras för övrigt på en praktiskt övning på häst, två inlämningsuppgifter samt en salstenta, så oroa er inte, detta är ingen utbildning man glider igenom lite slött sådär!

 

Övningarna för denna gång är montering och inställning av sprutpump samt infusionspump, hjärtlungräddning samt intubering på katt med laryngoskop. Under den övningen fick jag reda på att många av mina klasskamrater fått öva med laryngoskop i början när de skulle intubera praktiskt eller åtminstone fått hållhjälp av patienten. Jag, min stackare, fick lära mig solotekniken som går ut på att man håller upp patientens käkar och håller undan tungan med ena handen och intuberar med den andra. Det är ruskigt tungt och svårt om man inte är van. Mina intuberingar har inte gått strålande under praktiken, men jag upptäckte nu när vi skulle öva att tekniken satt! Utan problem satte jag intuberingen på katt både med och utan laryngoskop. Mycket roligt! Man blir ju på tok för inspirerad när man har Görel och gänget i anestesiologi...

Precis när vi inte trodde att arbetsbördan kunde bli värre blev den det. På denna fempoängskurs har vi nämligen praktiska prov i diverse avancerade anestesimoment, inlämningsuppgift baserat på tre fall inom vår studiegrupp samt muntlig redovisning av dessa fall i tvärgrupper samt en salstentamen. Tills idag. Idag fick vi ytterligare en uppgift där vi skriftligt enskilt ska lämna in runt en A4 om narkos av tre riskpatienter. En har kolik, en är en högpresterande tävlingshäst och den sista har drabbats av ett stort trauma.

 

Jag och tre till satte oss i ett grupprum med en fantastiskt bra men dyr liten bok och gjorde uppgiften direkt. Nu har jag kvar att renskriva den innan den kan skickas in eftersom vi lämnar in denna uppgift en och en. Kvar därefter blir att renskriva allt föreläsningsmaterial, inte för att det krävs som inlämning såklart, men för att det är ett inlärningstillfälle för mig. Vi har inte haft en salstentamen sen nån gång förra året på vårterminen. Jag kommer knappt ihåg hur man gör. Allt jag minns är stress, press och högar med anteckningar, pennor, böcker och en och annan dota. 

 

Mer uppdateringar om eventuella framsteg kommer. Blandad med DO-anmälan som de ville ha i mer detalj och som måste in i dag samt matlagning som också är ett sådant där nödvändigt gott. Jag skriver gott, för idag blir det pannkaka! Jepp, jag är trött och knasbollig.

 Ett par vänner länkade denna på Facebook, Skara Studentkårs egen verision av Harlem Shake! Helt klart värt att dela med resten av världen. Snart finns det nämligen ingen kvar.

Väl tillbaka i Skara har det blivit dags att sammanställa resultaten från studien. Jag kommer troligtvis att träffa några katter till nästa vecka, men att digitialisera resultaten kan jag börja med i vilket fall som helst. Vissa resultat är lättare än andra att tolka, exempelvis hur många honkatter respektive hankatter som deltog i studien, åldersspannet på djurägarna och så vidare. Svårare blir att jämföra de två metoderna och framförallt, att jämföra mina resultat med djurägarens! Här kommer jag behöva hjälp av min handledare och av statistikboken som står uppställd här i bokhyllan till höger om mig. Det får dock bli ett något senare bekymmer. En sak i taget.