Vägen till Skara

Redan för tre år sedan gjorde SLU en egen utredning som visade precis samma sak som Jordbruksverket nu kommit fram till i sin utredning, bristen på legitimerade djursjukskötare är här och kommer bli värre. Inte så värst förvånande med andra ord. Legitimationen kastades in, men med snällare gränser för vilka som fick lov att ta den än vad som var tänkt från början, utan att en konsekvensanalys hann göras ordentligt först. Det är i alla fall min gissning, eller åtminstone, att de som sade ifrån om de tänkbara problemen inte togs på allvar. 

 

SLU har fått mindre pengar tilldelade sig vilket gör att de har mindre pengar att ge ut till sina utbildningar. Antal platser på programmet borde öka till minst det dubbla, men pengar till det finns ju inte. Alltså står programmet och stampar på stället med undantag för det jättehopp det ska göra till Uppsala.

 

Veterinärerna däremot är för många, och det beror helt enkelt på att det utbildas veterinärer i Sverige såväl som i övriga EU-länder. Lösningen på det är tydligen att minska antalet platser. Kanske det betyder att det kommer finnas mer pengar över till vår utbildning? Bättre det än alternativet vilket presenterades som en mindre genomtänkt debattartikel. Tyvärr minns jag inte var och jag har ingen länk. Om någon minns och skriver det i kommentarsfältet blir jag tacksam! Skribenten föreslog i alla fall att veterinärer skulle arbeta som djursjukskötare. Hm. Det kändes lite som om man gått tillbaka till tron att djursjukskötare (jag kan bara tala för oss som går utbildningen) tränas i att enbart vara veterinärassistenter. Förutom att det måste vara fruktansvärt frustrerande för en veterinär att inte få utöva sitt yrke, så har jag svårt att tänka mig att de ska arbeta med sådant de inte är tränade att göra. De kan veterinärmedicin, vi kan djuromvårdnad. Vi är bra på rehab, anestesi, rådgivning, omvårdnadsåtgärder vid olika sjukdomstillstånd eller livsskeenden, bland mycket annat. Det är lite som att läkare skulle arbeta som sjuksköterskor. Eller att House skulle arbeta på en vårdcentral. Nej, nu skämtar jag bara.

 

Det finns redan nu en brist, det är klart, och det kommer bli ett problem. Nästa år är det 2014, och efter det kommer inte längre övergångsreglerna gälla. Jag gissar att det enda vettiga alternativet är att börja styra om hur maskineriet fungerar och tänka mera som undersköterskor och sjuksköterskor fast på djursidan, det vill säga djurvårdare och djursjukskötare. Det ska bli spännande att bli en del utav det, men samtidigt har jag en känsla av att det kommer bli mycket arbete och en hel del förtvivlan och ilska.