Vägen till Skara

Sitter på morgonkvisten och ska till att göra frukost. Kom på att jag hittade en så underbart rolig kattvideo på youtube igår, som jag bara är tvungen att dela med mig av. Den innehåller delar av den klassiska "Funny Cats" som jag tror är mest spridd på nätet, men det är en hel del klipp åtminstone jag inte sett förutom. Det allra första som händer i den är ju helt suveränt, oj vad vi skrattade igår. Se efter själva!

Nu ska jag fortsätta med min morgon här. Om en timma ska jag ner och knacka på hos Ellen så vi kan göra sällskap till uppropet. Önska oss lycka till!

 

Jag tror att Illidan vann även denna match. Grejjen med honom är att han vill vara precis där jag är, och om jag håller på med något ovanligt så vill han verkligen vara med! När jag då tar fram dammsugaren för att få ren mattan lägger sig kort sagt katten på mattan precis där just håller på att dammsuga. På bilden är alltså dammsugaren på, men, nu borde några av er ha tänkt till lite.

Hur kan det komma sig att han absolut inte bryr sig? Och att när jag började dammsuga hans klösträd hoppade Illidan helt sonika upp på den högsta platån när jag skulle till att dammsuga där?
Svaret, tror jag, är ju givetvis att han inte hör dammsugaren. Han ser bara att jag rör något konstigt objekt fram och tillbaka över mattan, en leksak helt enkelt, och när han kommer nära känner han att själva dammsugaren är varm och ganska mysig.
Någon som haft en hörande katt som varit så här på dammsugaren?

Igår natt jagade Illidan runt efter en envis långbent mygga som flög runt längs med väggarna. Han spanade på den i säkert tio minuter medan jag satt och läste. Till sist gjorde insekten det fatala misstaget att sänka sig lite och ta genvägen över min säng. Snabb som bara ett jelon kan vara kastade sig Illidan fram och slog till den med tassen. Att han sedan tappade bort insekten tar vi ingen notis om, utan när han därefter hoppade ner på golvet för att leta vidare fick jag kasta ner den mosade myggan på golvet, för i min säng ska den då rakt inte ligga! När Illidan funnit den igen åt han upp den! Jag är så stolt, det är första gången han fäller ett byte av någon sort och äter upp det!

Duktiga duktiga katt.
Det finns instinkter kvar under all den där tjocka pälsen.

Här på kvällen fick jag och Illidan fint besök av Ellen och Isidor.
Isidor är en liten papillonvalp på runt 4 månader om jag minns det hela korrekt, och han har en aldrig sinande energi! Ellen hade gjort en jättegod vegetarisk tacopaj som hon bar upp till min lägenhet. Mums!

Jag fick lite inspiration ifrån en annan blogg där bloggaren berättade att det var en god idé att låta sina läsare lära känna en lite bättre via en presentation. Jag tyckte det var en bra idé och redan igår lade jag upp bloggens beskrivning under mitt namn till vänster på bloggen. Det var väl fint? Vad gäller presentationen tyckte jag att det inte räckte med att bara skriva om mig, en stor del av min vardag handlar ju om min katt också. Därför låter jag Illidan få gå först ut och berätta om sig själv. Han viskade i mitt öra och jag skrev ner hans tankar helt enkelt.

Namn: S*Månlyckans John Mayall

Nygivet namn: Lussekatten Illidan den Eminente
Det han aktivt kallas: Illidan
Det vi ibland säger: Knaskatt, Tröttkatt, Katten

Ras: norsk skogskatt
färg: bländande vit
nosfärg: rosa
trampdynefärg: rosa

Favoritleksak: laserpekaren!
Andra leksaker som går an: plastbollar, papperskassar, skokartonger, flyttkartonger, fisk på spö och den lilla röda mattan
Bästa sovplatsen på dagen: på scannern
Bästa sovplatsen på natten: i mattes säng

Äter: Whiskas mjukmat och Whiskas torrfoder. Herrn har en känslig mage och ska inte byta omkring för mycket.
Favoritgodis: Godis mot tandsten han fick hos veterinären samt leverpastej.

Påtvingat motto: "I'm deaf, not blind"
Pratar: Massor!
Lyssnar: Kan jag inte se er finns ni inte.
Personlighet: social, kelsugen och i stort behov av att vara precis just där matte är.
Illidan kan: gå i sele, tricks på komando (ibland med rätt godis) samt trycka på spacetangenten när Matte ska spela DotA.

Detta är med andra ord min bästa fyrbenta vän i världen. Jag vet att vi kommer ha massor av skoj i Skara och jag ser verkligen fram emot i morgon. Äventyret började redan på IKEA, men på nått sätt har jag inte fattat det ännu. Här i slutet av inlägget får ni en supersöt bild på Illidan när han ligger och gonar precis så som katter ska.

Hur många personer krävs det för att bära ett klösträd från mormors lägenhet till mammas lägenhet?

Svar: Det beror på hur stor den är samt hur långt det är.

Haha!
Eftersom jag ändå ska flytta över allt som är mitt ifrån mormors lägenhet drog jag på mig häxhatten som jag hittat i klädkammaren och bad Fluffigt hjälpa mig med Illidans klösmöbel. För er som har glömt hur den ser ut bifogar jag här en bild.

Gigantisk, eller hur?
Detta klätterträd skulle jag och Fluffigt i alla fall bära iväg med hem till mamma, för det börjar dra ihop sig till flytten nu. Bäst som vi stod där i hallen och skulle dra på oss skorna för att gå iväg tassade en liten katt undrande fram till oss för att fråga vad vi skulle med hans klösträd till? Han satte sig mitt på golvplattan och höll sig fast med sina små klor i ett sista desperat försök att hålla kvar sin älskade möbel. Ända tills Fluffigt öppnade dörren varpå Illidan kom på att frihet > klösmöbel varpå han sprang nerför trapporna. Fluffigt fångade in rymlingen som med sur min lät oss stänga dörren och gå iväg. Man ska inte projicera mänskliga känslor på ett djur men han blir putt när man inte låter honom vara på ett visst ställe.

På vägen gick vi förbi några människor som skrattade åt oss. Huruvida det var på grund av min lustiga hatt eller om det var för klösträdet skull låter jag vara osagt, men roligt var det.

Slutligen har vi placerat den mitt framför TV:n hemma hos mamma!
Kram!

 

Det här var bland de första videos jag såg på youtube med kattinnehåll. Detta är antagligen inte den bästa verisionen, men det är söt i alla fall! Som vanligt lägger jag detta under kategorin Illidan, för gillar man katter, då gillar man detta. Vet inte vilken jag tycker är bäst, men en favorit är den lilla kattungen som laddar för att hoppa upp på köksbordet och missar med flera decimeter.

 

Vad har kattsand och tantparfym gemensamt?

Svaret är: normalt sett ingenting alls!

Jag brukar köpa kattsand på Grizzly av märket Flamingo till Illidan. Det räcker länge, det blir snabbt och bra klumpar och viktigast av allt, det luktar allt som oftast ingenting. Såvida inte Illidan "glömt" att gräva ner sina högar förståss.

Nu till vad kattsand och tantparfym har gemensamt. Sist jag skulle fylla på i kattsandsförrådet fanns det nämligen bara den parfymerade varianten av det märke jag ville ha kvar. Med en naiv föreställning av att det hela inte skulle innebära någon stor förändring förutom när jag ska till att städa ur kattlådan köpte jag två säckar. Det blev dock något värre än så. Chocken var stor, nejmen, lite förvånad blev jag ändå, när jag skulle gosa med Illidans trampdynor och gosa ner näsan i hans mage för att upptäcka att hela hans undersida luktade gammal blommig tantparfym!

Nu har jag bara 14kg kattsand att bli av med, men sen ska nog Illidan lukta katt igen! Ja, när han öppnar munnen så luktar han ju faktiskt fortfarande katt, och tur är väl det.

När jag idag skulle handla kattsand kunde jag inte låta bli att köpa den när jag såg den. En laserpekare! Minst lika rolig för matte och husse som för katten ifråga. Testa själva =D Tänk på att inte lysa direkt med den vare sig i kattens eller i någon annans ögon.

Alla som har eller haft katt kommer att förstå vad jag pratar om nu.
Men varför händer det alltid utan undantag när man försöker att inte vakna.

Igår, precis när jag och Fluffigt har slagit oss till ro och ska till att sova efter fyra dagars lanande hörs ett ljud. Rullrulll. Ljudet av en mjuk alldeles snövit tass som slår till en platsboll. Klonk! Plastbollen har slagit till golvlampan i vardagsrummet och har studsat. Därefter något slags ljud som påminner om en bil som varvar fast istället för hjul så är det klor, och istället för asfalt så är det fråga om en matta som underlag. Katten rusar, mattan flyger all världens väg och sedan hör vi hur katten galopperar in i badrummet, det omisskänsliga ljudet av när han hoppar ner i badkaret, gör en helomvändning och springer ut i full kareta igen! Där gav vi upp försöket att låtsas om att vi ingenting hörde utan började skratta precis samtidigt.

I morse när jag hade bestämt mig för att få en underbart härlig och lång, framförallt lång, sovmorgon tyckte Illidan att det var roligt att gå in i datorrummet och leka högljutt och intensivt med sin rosalila boll. Jag önskar att jag fått se det, för det är riktigt underhållande när man lyckas se en katt leka sådär. Tyvärr fungerar han ju som alla katter jag känt. När de väl ser att man tittar på dem så kommer de fram till en istället för att fortsätta leka.

Nu har han dock lugnat ner sig och ligger i mitt knä medan jag skriver det här inlägget. Purrpurr på er också säger han

.

Jag har precis borstat tänderna på en mycket ovillig Illidan. Så snart jag tagit fram tandborsten med den bakteriedödande gelen så vet han vad som är på gång. Usch!

Gelen luktar mint och den smakar mint. Med andra ord nästan lika äckligt för en katt som apelsin.
När man väl är klar med tandborstningen så ser man hur han slickar sig om munnen med avsmak, han vill ju så gärna få slicka bort allt det äckliga, men det smakar ju så äckligt!

Imorgon bär det av till klinik med två av hästarna ifrån Skutan. Jag trodde jag skulle få gå upp tidigt och ta halv åtta bussen till stallet, men icke. En viss Lollo ringde mig och meddelade att jag skulle vara där klockan sju. Tack för den!

Jag vet att de är gamla, men dessa videos är helt underbara! Titta och skratta, underbar humor. Lade detta inlägg i Illidankategorin, för gillar man katter, då gillar man detta.

Förra veckan var Illidans uppfödare Ann här och hälsade på, och oj vad Illidan tyckte att hon var spännande! Han sniffade och snuffade på henne. Säkert fanns där också en minnesbild som började skimra till under ytan, av hur någon matat honom när han var en liten kattunge.

Ann kunde berätta om Illidans uppväxt som jag ju knappt vetat någonting om tidigare. Han vägrade äta ifrån sin mor, så mycket förstod jag ju sedan tidigare, men nu fick jag veta mera om det slit som krävdes de första veckorna när han var tvungen att handmatas varannan timma i början. Inte undra på att han blev så fäst vid Ann och uppskattade att hon dök upp titt som tätt!

Senare började hon förstå att Illidan troligen inte hörde, för då hon förberedde maten och alla andra kattungar piggnade till och förstod vad som var på gång kunde Illidan fortsätta sova, alldeles ovetande om omgivningen. Vi vi skulle även fylla i lite papper för att officiellt få till ägarbytet, så att jag står som Illidans ägare. Där skulle vi även fylla i Illidans chipnummer, men vad det var hade vi ingen aning om.

Idag då, åkte jag iväg till Haningekliniken för att se efter om Illidan hade någon chipmärkning och i sådana fall vad det var för någon, men det visade sig att han saknade chip. Åtminstone gav läsaren ingen utslag. Så kan det gå, men då får vi skicka in alla papper ändå!

Idag blir en rolig dag både för mig och Illidan, för idag kommer nämligen hans uppfödare Ann ifrån Månlyckan förbi för att hälsa på.

Det ska bli riktigt spännande att se vad hon tycker om honom. Ann matade honom själv med nappflaska, för hon berättade att han inte ville äta ifrån sin mamma när han var en liten kattunge. Kanske är det anledningen till att han är extra tillgiven mot alla människor han stöter på?

Idag blir åter en städardag, för jag vill att det ska se fint ut när Illidans första, eller egentligen andra, mamma kommer på besök!

En försenad sommarbild ifrån Gotland. Jag tror Illidan precis fått syn på något spännande.

 

Tänk Er en katt som går vartän du går, sover i din säng om nätterna, jamar när du är borta och välkomnar dig hem med buffar och strykningar, låter inte det alldeles underbart?

Tänk Er nu en katt som måste ha fått för sig att om han inte håller sina människor under sträng uppsikt så kommer de att försvinna. Min katt är för tillfället omdöpt till Klängkatt.
Han sover i vår säng, och det får han, men måste han sova på oss? På bröstkorgen med tassarna mot min hals.
Han skall sitta i mitt knä konstant, och gärna tvätta mitt hår oavbrutet.
Glöm att gå in i badrummet själv. Illidan, förlåt, Klängkatt, kommer då omedelbart högljutt meddela att detta inte på något vis är acceptabelt medelst högljudda jamningar.

Det är underbart att få gnälla om detta.
Då är det inte mycket som känns galet i tillvaron.

Då jag och Fluffigt skulle iväg på tältlan fick vi lämna över Illidan till en kattvakt. Snälla LJW som har en blyg liten dam till katt som heter Esther gick med på att ta hand om Illidan. På kvällen innan vi ska åka, alltså söndagen åkte jag iväg med min vita skogskatt.

Idag tog Illidan ett stort steg... ut i det gröna gräset!
För första gången någonsin tror jag har Illidan varit utomhus. Han luktade intresserat på det gröna runt omkring honom, på luften, på blommorna.
Något stelt gick han till en början, då han tycker selen är ett riktigt konstigt påfund, men annars så klarade han sig väldigt bra och gick fram till både mig och Fluffigt och ville ha klapp.

Illidan's first walk outside from Elin Klint on Vimeo.

Jag vet att kvalitén inte är den bästa, men bättre än så får man helt enkelt inte med en mobilkamera.

 

Illidan är oftast social och brukar vilja hålla sig i närheten, så när jag inte sett till honom på ett tag så brukar jag gå en vända och leta efter honom. I och med att han är döv är det ju helt meningslöst att ropa efter honom, utan istället får man finna sig i en lek med världens bästa kurragömmadeltagare.

Uppenbarligen ska han ha gömt sig under badkaret en gång. Jag har sett honom i badkaret några gånger men där fanns han icke. Inte heller i garderoben som ju är ett populärt gömställe för många av våra morrhårsbeklädda vänner. Här någonstans började jag bli lite orolig på riktigt. Jag fick för mig att han på något sätt kunde ha pressat sig ut genom en 4cm bred springa där vi har fönstret öppet på vädring.

Som av en händelse noterade jag att byrålådan var en smula öppen, och vem fann jag där om inte Illidan?

Ojoj, det blev många snygga långa ord i rubriken idag.
Illidan har som sagt ordinerats antibiotikan Antirobe vet. 25mg Clindamycin. Det finns säkert någon därute som tycker det är spännande att veta vilken sort det är. Nu när jag tänker på det, det kanske bara finns en sort?

Hur som helst. Jag är fruktansvärt dålig på att öppna upp Illidans mun, och aldrig förut har jag haft problem att ge katter tabletter. Tekniken i teorin är enkel. Placera ett finger på vardera sida om kattens käkled, och tryck försiktigt till. Jag brukar sätta in ett finger där lanerna finns på en häst ungefär. Katten öppnar munnen, man lägger in tabletten så långt bak det går, stänger igen kattens mun och väntar på att den ska svälja. Alternativt stryker den lite under halsen för att utlösa sväljreflex.
Hittade den här roliga artikeln om att ge tablett till katt om någon känner för det. Hysteriskt roligt.

Poängen är ialla fall, att ingenting fungerade. Min sambo och jag hjälptes åt, men min katt vred sig, spottade ut tabletten, ja allt han kunde och lite till för att det inte skulle fungera. Svårast är att få honom att öppna munnen ordentligt. Han har ont, och jag misstänker att han förväntar sig mer smärta i munnen varje gång vi öppnar den.

Nåväl, Alternativt tillvägagångsätt vid kapselgivning till katt
Ge upp dina försök och håll bara uppgivet fram tabletten i din ena hand och be katten om att bara äta upp eländet. Katten går fram, tar upp tabletten med munnen och kämpar för att svälja den. Tappar den på golvet men fortsätter att slicka i sig den tills den är helt svald.

Morgonen därpå, alltså för en halvtimma sedan ungefär, höll jag fram tabletten i handen och min katt slickade i sig den, om inte glatt så i alla fall med förstående min.

Jag vet inte om han förstod att tabletten verkligen var något vi ville få i honom, eller om han tycker att den smakar gott, men det sista betvivlar jag, det är ju bara ett vanligt kapselhölje. Summan av kardemumman är i alla fall att man kan testa den minst stressande metoden först, erbjud katten tabletten som en godis!

Idag var det dags för Illidans återbesök och varken han eller jag var på något toppenhumör.
Själv är jag inne på dag tre av en riktigt dryg och tröttsam förkylning. Djursjukskötare konstaterade att han visserligen läkte i munnen men inte så snabbt som de önskade så de skrev ut antibiotika åt honom. Sedan fick jag en tub med något som Illidan kommer tycka är äckelpäckel mot hans känsliga mage, då han varit lite ostabil och antibiotikan troligen inte kommer göra det hela bättre.
Munhålegelen skulle jag också fortsätta med samt borsta hans tänder.

Kort sagt, varje dag skall följande göras.
1 x borsta tänderna
1 x munhålegel som är bakteriedödande på tänderna och där de är utdragna
2 x kräm man sprutar in i munnen mot känslig mage
2 x antibiotika som är i kapselform och skall sväljas.

Samtlig aktivitet kräver att katten öppnar munnen ordentligt.
Ja var jag inte bra på att öppna käftarna på honom så lär jag väl blir det.