Jag är tillbaka.
0kommentarer
Hej.
Jag var borta ett tag.
Över ett halvår.
Varför då?
Det har hänt en hel del i mitt liv, saker jag inte velat dela med mig av på en blogg på nätet. Min generella tanke kring publicerande av privata uppgifter är att de skall kunna läsas av vem som helst, även de jag ogillar eller som ogillar mig, utan att jag ska känna obehag av det. Eller att andra ska få reda på omfattande nyheter i text istället för genom att samtala om det. Oj, nu låter det som att det är riktigt svåra saker i görningen här. Fullt så farligt är det inte, men det är stort, för mig.
Mitt liv bytte riktning lite kan man säga. En ny person kom in i mitt liv. Och det var smärtsamt. Det var svårt. Och jag var så fruktansvärt rädd för att såra min kära mormor. Berätta för henne om denna nya person. Och när jag så äntligen, några dagar före sjumånadersstrecket för mig och min partner började närma sig och jag lyckades lyfta luren och ringa upp henne svarade hon bara:
"Det har jag förstått ett bra tag, så det ska du inte vara orolig för".
Och ännu mer fantastiskt, hon förklarade att hon inte hört av sig för att låta mig göra det i min egen takt. Hur bra är inte det? Så till min mormor som jag vet kommer läsa detta, och till alla andra, min mormor är jättebra! Jättebra! För när man berättar sådana här saker så blir hon inte ledsen eller arg eller dömande. Hon lyssnar på vad man har att säga, bekräftar det man har att säga och anstränger sig för att förstå och tydligt visa att det var bra att man berättade. Många hade istället ifrågasatt varför man inte berättade tidigare.
Så detta är jag och min Ginger, taget i maj när vi var i Turkiet i två veckor.
Vi bor ihop och vi är som ett awesome team som ständigt gör varandra än bättre än vi var från början. Bara det i sig skulle kunna bli ett lång filosofiskt inlägg, men poängen är, trots min långa textmonolog här, att vi fungerar som katalysatorer för bra betéende för varandra. Jag är så mycket mer nöjd med min livssituation, med mina värderingar, med mitt betéende och annat som inte riktigt kan ges uttryck för här på bloggen. Det är säkert en mognad som vuxit fram gradvis under min vistelse i Skara, upplevelser på jobbet och upptäckande av bra undervisande inspirerande människor i livet såväl som på internet. Mer livsfilosofiposter kommer.
Det som hindrade mig från att skriva på bloggen var flera saker, somliga fånigare än andra.
1) jag missade att skriva ett inlägg i februari, och innan dess hade jag alltid haft en inlägg minst varje månad.
2) jag ville kunna nämna bra saker i mitt liv, men då hade jag avslöjat den förändrade livssituationen.
3) jag var så utarbetad att jag inte orkade göra något mer än att jobba och sova.
Så, långt inlägg, men förhoppningsvis kommer jag skriva lite oftare igen nu. Jag har en hel del att dela med mig av, och mycket jag tror att alla djursjukskötare kommer vara sugna på att ta del av!
Kommentera