Vägen till Skara

Distansförhållanden kändes som ett bra tema att skriva om eftersom Fluffigt precis har åkt hem till Stockholm igen efter ett besök här hos mig i Skara. Varje gång känns det lite som att en del av en själv åker iväg men att den största delen blir kvar. Nu är det inte alltför lång tid tills den efterlängtade flytten från Skara äntligen är här. Mindre än fyra månader eftersom vi är inne på februari nu, och sen är flyttbilen, pizzaätandet och E20:an ett underbart faktum.

 

Hur får man ett sådant här förhållande att fungera då? Ibland får jag känslan i TV-serier och böcker att det är den perfekta anledningen att göra slut. Också bland många vänner skapar väl själva avståndet känslan av att förhållandet och personen långt därborta inte är på riktigt. Lite som Fluffigt kan känna när han är på DH. Världen är så annorlunda att den verkliga världen utanför glöms bort lite granna. Jag tror att antingen så engagerar man sig eller också gör man inte det. Antingen hör man av sig, åker och hälsar på varandra och aktivt tänker på den andra personen eller så gör man det inte. Intresset finns där helt enkelt.

 

Vi har väl haft det rätt lätt antar jag. Vi är gamers båda två och det är inte så svårt att hitta på saker att göra. Vi spelar olika spel tillsammans och med vänner. Detta är för övrigt anledningen till att det är relativt lätt för mig att hålla kontakten med mina vänner i Stockholm. Ibland ser vi på en film eller serier tillsammans. Länkar konstiga saker från youtube. Roliga länkar från 9gag. Pratar på Skype. Tips är en webcam! Det hjälper oerhört mycket att faktiskt se att den andra personen finns därborta.