Vägen till Skara

Via pedigreedogsexposed fick jag nys om en mycket intressant debattartikel angående kortnosiga raser skriven av Fraser Hale som arbetat 28 år inom veterinäryrket varav 21 år har spenderats mer eller mindre i djurs munnar då han främst är tand- och munhålekirurg. Inlägget publicerades i The Canadian Veterinary Journal och går att läsa i sin helhet här.

 

Jag har tidigare varit bekant med den andningsproblematik som ofta är fallet med de kortnosiga raserna, men även problem med ryggraden, problem med olika leder, ögonskador och hudproblem. Under anestesikurserna läser man om och om igen om de svårigheter man kan stöta på när dessa individer skall sövas, och kanske framförallt, vakna upp igen. Jag har sedan tidigare vetat om att det blir trångt i munnen och att alla tänder som skall finnas kan ha svårt att få plats. Jag minns vagt en skissartad bild på en boxermun där tänderna lagt sig på tvären. I Hales artikel påtalar han problem som känns betydligt värre, och som inte enbart uppstår hos de kortnosiga utan även hos många miniatyrraser. Tänderna kan ligga så illa att hunden varje gång den stänger munnen biter sig själv. Ibland ligger inte tandköttet som det skall mellan tänderna utan istället skaver tänderna direkt mot varandra. Aj!

 

Kanske det viktigaste i hans debattinlägg är det faktum att han rakt ut säger det som många redan har tänkt, dessa raser har sådana deformiteter, som på intet sätt gynnar dem själva utan enbart är en produkt av människors jakt på "söta" individer, att det inte är etiskt försvarbart att avla fram fler. Det handlar alltså inte längre om att ytterligare ett hälsoproblem kommit upp till ytan, utan om ett definitivt svart på vitt ställningstagande.

 

Hales har exempel på specifika åtgärder han skulle vilja se för att veterinärkåren och samhället i stort ska ta ett större ansvar och lyckas förmedla den bild som många inte känner till, nämligen att det finns osunda raser med enorma hälsoproblem vilka orsakar lidande. Problemet är ju i dessa fall, vilket Hales påpekar, att det är skillnad på raser som är predisponerade för sjukdomar (juvertumör hos springer spaniel) och på raser vars själva konstruktion gör dem till troliga kandidater för sjukdom. Han föreslår att veterinärer ska sluta beskriva förstärkta andningsljud som "normalt för raser" och helt enkelt beskriva det för vad det är "abnormala andningsljud". Vidare bör karaktäristiska, men osunda, raser inte användas i reklam. 

 

I slutändan tror jag att det i Hales inlägg inte kommer som någon större chock för de som redan är införstådda med den problematik som ses idag, för andra bortförklaras dessa självklara fakta. Allt från att snarkande är gulligt till att problemen inte är så stora till att man kan avla bort andningsproblemen men ändå ha kvar utséendet som orsakar det. 

 

Det är inte helt lätt då detta anses vara ganska radikala åsikter. Människor känner sig anklagadet och sårade. Som vanligt tror jag på utbildning framför allt annat. Hur ska man annars kunna göra ett informerat val?