Valpar till låns
0kommentarer
Min kollega som äger Humlan har även haft två kullar valpar. Två har hon behållt och när hon över helgen skulle iväg på utställning (tror jag att det var) behövdes valppassning. Eftersom jag inte har någon självbevarelsedrift tackade jag ja. Det var länge sedan jag var såhär trött! Kanske beror det på att gårdagens arbetspass nästan fullständigt körde slut på mig, kanske är det för att valparna behöver gå ut helst en gång varje timma men ändå har lyckats kissa två gånger och bajsat en gång inomhus. Jag gick upp tre på natten för att gå ut med de små då den minsta av dem verkligen behövde gå ut.
Tiden emellan att de är söta och vill pussas, ligger still i soffan, kissar och bajsar utomhus, äter eller sover är de helt sjövilda och fruktansvärt utmattande. De jagar katten, de vill ha uppmärksamhet med detsamma, de leker så vilt att man måste hålla koll så de inte riskerar att t.ex springa in i något eller ramla ner från soffan, de tar tag i saker de inte skall som exempelvis skor och utomhus vill de äta allt möjligt onyttigt (rönnbär, plast, bajs, gräs, katthår, varandra).
Vad jag defintivit kan säga är att om det blir en valp i framtiden, då ska jag ha högar med kompostgaller för att effektivt begränsa utrymmet och exempelvis stänga till för köksområdet. Vi har en öppen planlösning så det är ganska svårt utan någon form av staket. På så vis är det lättare att hålla ögonen på dem utan att behöva jaga efter dem. Nu är det dags för valpbilder på små fluffbollar!
Titta vad ulligt och gulligt det ser ut!
Peta med tassen i ögat!
Här används alla bakbenen för att försöka sparka bort syrran från halsen.
Got your throat! Eller nått...
Här går vi för strupen igen som små riktiga vilddjur.
Alla tänderna ute när man ska ta ett grepp om syrrans nos! Som sagt, små vilddjur är vad de är! Men de är ganska snälla ändå. Jag märkte snabbt att om en pep till så släppte den andra ögonblickligen.
Kommentera