Vägen till Skara

Idag fick vi möjlighet att lösa tänkta sårvårdsfall genom att studera produktkataloger och känna och klämma på sårvårdsmaterial. Mycket nyttigt. Jag känner att jag börjar koppla samman de förband jag sett på praktiken med idéerna bakom dem så att säga. På praktiken hann jag aldrig få en förklaring på varför vi valde ett visst sorts förband. Så kanske det är när man gör det mycket, det går på rutin och det blir så självklart vad man ska välja för produkter.

 

Själv är man inte riktigt där ännu. Det som verkar vara det viktigaste att tänka på är att såret skall få läka i en fuktig miljö och skall inte torka ut. Bort med jodopaxtvättar med andra ord. Sen får ju inte sår bli för blöta heller, men lagom fuktiga. Åtminstone på smådjur verkar vår bästa vän vara Intrasitegel som förutom att bibehålla fukten i ett sår även kan lösa upp skorpor och dött material. På häst verkar största farhågan vara svallkött som bland annat kan uppkomma som resultat av syrebrist i såret.