Vägen till Skara

Det blev några dagar försenat, men nu är det nionde kapitlet äntligen uppe. Jag får nöja mig med att kunna lägga upp ett kapitel per vecka och kanske inte vara fullt så noga med vilken dag i slutet på veckan det blir upplagt.

Jag har verkligen inte haft tid att skriva med tanke på allt plugg. Usch. Knappt har jag ritat, och skrivandet som sagt händer inte alls. Det tar liksom för lång tid. Man ska ha inspiration, ha tid och lugn att sätta sig ner och komma in i tempot så att orden liksom flyter ur en. Så fungerar det för mig när det är som bäst.

Jag har nog insett att man till slut får ta sig tiden helt enkelt. Tidigare i veckan frågade några mig hur jag kunde hinna läsa en bok, och spela dota på kvällarna och hinna plugga. Svaret är att jag planerar min tid. Om jag pluggar i god tid på dagen efter skolan så är jag mentalt utmattad runt nio. Jag orkar inte studera mera och ta in mer information, alltså kan jag göra något annat. Nio är hur som helst för tidigt för mig att gå och lägga mig, så då passar jag på att klämma in en kvällsdota innan läggdags. Det känns viktigt för mig att inte tappa kontakten med sina gamla vänner, som jag ju spelar dota med, eller tappa kontakten med mina övriga intressen. Intressen är som vänskapsband, de kräver engagemang för att bli bra och hållbara.