Jag är inte gjord för att kasta saker
0kommentarer
Att jag är dålig på att slänga saker, det har varit känt sen lång tid tillbaka. Idag insåg jag att det bitvis måste ha gått överstyr för länge sen, och dessutom att jag var nära att göra om samma misstag igen.
Exempel.
1) Jag plockar upp World of Warcraft gamecardförpackningar. De är förbrukade. Jag börjar fundera på om jag ska spara dem för att det är nostalgiskt och en kompis till mig sparade alla sina gamecards han någonsin ägt. Vi betalar vår speltid direkt över internet. Jag äger två, möjligtvis tre förbrukade gamecardförpackningar. Dessutom börjar jag fundera på om jag inte ska ta och spara trial accountsen som finns i! Jag tror till och med att jag lade undan en!
2) Jag tar upp en liten silverfärgad påse och undrar vad som legat i den. Vad fin, tänker jag. Den kan man ha smycken i, kanske fina stenar, eller varför inte kattgodis till Illidan! Jag har knappt smycken. Jag har piercingsmycken, och de byter jag mycket sällan. Kattgodis kommer i en egen förpackning. Ska jag då seriöst släpa med mig den här lilla påsen, komma ihåg var jag packade ner den och därtill komma ihåg att använda den. Nej. Jag slängde den, efter säkert fem för många minuters funderande.
3) Det värsta exemplet. Jag hittar en pennvässare. En grön rund pennvässare med Mulleklistermärken. Jag skramlar lite på den och hör hur det inuti den ligger blyertsspetsar, för den var ganska dålig, minns jag nu, och bröt ofta av blyertsen. Ändå har den legat i en låda, i min sparade samling prylar i minst tre år. Min Mulleperiod var slut för minst sju år sedan, och pennvässaren slutade jag använda långt innan dess. Nu är den slängd. Jajemensan.
Exempel.
1) Jag plockar upp World of Warcraft gamecardförpackningar. De är förbrukade. Jag börjar fundera på om jag ska spara dem för att det är nostalgiskt och en kompis till mig sparade alla sina gamecards han någonsin ägt. Vi betalar vår speltid direkt över internet. Jag äger två, möjligtvis tre förbrukade gamecardförpackningar. Dessutom börjar jag fundera på om jag inte ska ta och spara trial accountsen som finns i! Jag tror till och med att jag lade undan en!
2) Jag tar upp en liten silverfärgad påse och undrar vad som legat i den. Vad fin, tänker jag. Den kan man ha smycken i, kanske fina stenar, eller varför inte kattgodis till Illidan! Jag har knappt smycken. Jag har piercingsmycken, och de byter jag mycket sällan. Kattgodis kommer i en egen förpackning. Ska jag då seriöst släpa med mig den här lilla påsen, komma ihåg var jag packade ner den och därtill komma ihåg att använda den. Nej. Jag slängde den, efter säkert fem för många minuters funderande.
3) Det värsta exemplet. Jag hittar en pennvässare. En grön rund pennvässare med Mulleklistermärken. Jag skramlar lite på den och hör hur det inuti den ligger blyertsspetsar, för den var ganska dålig, minns jag nu, och bröt ofta av blyertsen. Ändå har den legat i en låda, i min sparade samling prylar i minst tre år. Min Mulleperiod var slut för minst sju år sedan, och pennvässaren slutade jag använda långt innan dess. Nu är den slängd. Jajemensan.
Kommentera