Vägen till Skara

Idag har jag äntligen fått sova ut och vaknade till och med innan larmet gick imorse. Solen lyste upp hela vardagsrummet och när jag vände mig om för att titta närmare på den starka ljuskällan så möttes jag av en alldeles klarblå himmel. Inte ett moln i sikte. Det är sådana här dagar som man kan se Globen ifrån vardagsrumsfönstret, trots att vi bor två mil ifrån den.
Så jag börjar min morgon med en härlig frukost, och till detta ska jag och Richard titta på Grey's Anatomy, en av de få laster jag har. Jag har verkligen fastnat för den serien. Jag misstänker att det är för att den har en fortlöpande handling, där karaktärerna utvecklas. För att nu nämna en total motsats så måste jag dra upp Day's of our lives. Jag tror att den hette så. Det är ett ton dåliga skådespelare, ett manus som det har lagts mindre tid på än på ett porrmanus, ljussättning och kameravinklar som är så trista att samtliga avlidna filmstuderande vrider sig i gravarna, och, det slutliga beviset på att den är fullständigt händelselös kan bevisas med följande händelse:
Jag hade av misstag sett en del av ett avsnitt, för flera år sedan ska tilläggas, och ungefär ett kvartal senare, det vill säga tre månader senare zappade jag runt och hittade åter igen samma serie. De var fortfarande i samma rum. I samma konversation. Nu tittade jag ju i och för sig inte så pass länge att jag bortom allt rimligt tvivel kan säga att det var exakt samma konversation, men oavsett så händer det ju uppenbarligen inte tillräckligt mycket för min smak. Min fråga är, vem tittar på sådant? Går serien fortfarande? Har ingen haft hjärta att slå ihjäl den ännu?

Ja det var morgontankar från en morgontrött Ardente. Just det. Nu ska jag äta mer frukost och se om jag kan vakna lite till.