Den första natten, och morgonen som följde
0kommentarer
Fluffigt hävdar att han inte vaknade, men jag lovar att kattskrället fick fnatt runt fyra på morgonen och lekte alldeles förskräckligt högljutt med en boll tvärs igenom halva lägenheten i minst en halvtimma!
Natten börjar med att jag och Fluffigt kryper ner i den lilla sängen som är min mormors. Vi kan ligga på rygg bredvid varandra, men sen är det bara någon centimeter ut till sidorna, och ett fall ut från det varma täcket och ner på det iskalla golvet. Eftersom jag är som jag är tar jag även fram Richard som får plats mellan våra huvudkuddar. Därefter hoppar Illidan upp och knatar kärvänligt fram till våra ansikten där han sedan, i bröstkorgsnivå men mellan oss kurar ihop oss till en boll.
Han blir ju som en tung liten klump, och gled mer och mer ner mellan oss tills Fluffigt klagade på att katten hade stulit allt hans täcke. Jo Illidan fick allt stå ut med att vi vände och vred på oss, för bekvämt var det då inte! Till sist gav han upp och lade sig i fotändan istället, och då kunde vi somna! Ja, tills han gav igen genom att brutalt mörda en av sina leksaksbollar upprepade gånger där runt fyra på natten.
Nu är det morgon, klockan ringde runt nio och jag kände mig riktigt seg. Illidan hade tidigare på morgonen följt Fluffigt slaviskt i jakt på mat, men den skulle han inte få förrän jag gick upp. Nu trodde jag bestämt att han skulle gå på mig, och försöka väcka mig när Fluffigt gått och han inte fått något att äta, men icke. Den lilla sömntutan lade sig i sängen, och där ligger han än!
Insåg i samma veva att det inte finns något frukostmaterial hemma, så jag nallade tre köttbullar och fyllde ett glas med vatten. Jag ska strax gå ut med mitt spjut och jaga frukost.
Natten börjar med att jag och Fluffigt kryper ner i den lilla sängen som är min mormors. Vi kan ligga på rygg bredvid varandra, men sen är det bara någon centimeter ut till sidorna, och ett fall ut från det varma täcket och ner på det iskalla golvet. Eftersom jag är som jag är tar jag även fram Richard som får plats mellan våra huvudkuddar. Därefter hoppar Illidan upp och knatar kärvänligt fram till våra ansikten där han sedan, i bröstkorgsnivå men mellan oss kurar ihop oss till en boll.
Han blir ju som en tung liten klump, och gled mer och mer ner mellan oss tills Fluffigt klagade på att katten hade stulit allt hans täcke. Jo Illidan fick allt stå ut med att vi vände och vred på oss, för bekvämt var det då inte! Till sist gav han upp och lade sig i fotändan istället, och då kunde vi somna! Ja, tills han gav igen genom att brutalt mörda en av sina leksaksbollar upprepade gånger där runt fyra på natten.
Nu är det morgon, klockan ringde runt nio och jag kände mig riktigt seg. Illidan hade tidigare på morgonen följt Fluffigt slaviskt i jakt på mat, men den skulle han inte få förrän jag gick upp. Nu trodde jag bestämt att han skulle gå på mig, och försöka väcka mig när Fluffigt gått och han inte fått något att äta, men icke. Den lilla sömntutan lade sig i sängen, och där ligger han än!
Insåg i samma veva att det inte finns något frukostmaterial hemma, så jag nallade tre köttbullar och fyllde ett glas med vatten. Jag ska strax gå ut med mitt spjut och jaga frukost.
Kommentera