Skönheten och Odjuret i Skövde
0kommentarer
Igår åkte jag, Linnea och Karin iväg till CB för mat och efterrätt innan det bar iväg ner till Skövdes teater för att se musikalen Skönheten och Odjuret. Jag har sett den en gång på Göta Lejon, när Charlotte Perrelli och Fred Johanson hade huvudrollerna. Nu var det mer personligt och roligt eftersom en klasskamrat till oss var med i inte mindre än tre roller, häxan, en av byflickorna som hänger på Gaston samt en servettring tror jag hon kom fram till att hon var. Det är inte lätt att hålla redo på allt porslin och all mat som dansade omkring.
De var så många, och de var riktigt roliga! När en person iklädd enorm kräftdräkt och en annan som tårta kom ut kunde vi inte låta bli att le stort. De hade verkligen jättefina dräkter och det var så härligt färgglatt.Vad föreställningen föll på var dock huvudpersonen, hon som spelade Belle. Hon sjöng fantastiskt, men hon log inte och hon levererade sina repliker sarkastiskt eller irriterat. Belle ska ju vara just snäll och ödmjuk, utan att för den skull vara korkad. Det är ju hennes egentliga godhet som Odjuret fastnar för, har jag alltid trott, men jag kände inte den kemin alls i den här verisionen. Varför skulle han bli kär i någon som svarar honom sarkastiskt?
Efter föreställningen fick vi chans att prata lite med vår klasskamrat och jag blev lite förvånad, för hon berättade att hon var förvånad över att just vi hade velat komma och titta. Hon trodde inte vi var intresserade av sådant. Det tycker jag är lite lustigt såhär i efterhand. Folk tror att de vet allt de behöver veta om andra, men egentligen finns där så mycket mer, som man i de flesta fall aldrig får reda på. Jag har gått på musikaler tidigare, min morbror var med i en som vi såg flera gånger när jag var liten, Hednadotter på Gotland och sen Skönheten och Odjuret på Göta Lejon. Jag ser med förkärlek på Rock of Ages, Phantom of the Opera och alla andra musikaler som blivit film och tvärtom. På gymnasiet fick vi möjlighet att gå på Dramaten titt som tätt. Fröken Julie är den jag minns bäst att jag har sett, och den var riktigt bra, även om jag har sett minst två andra som jag inte riktigt kommer ihåg vad dom hette. Det var i alla fall klassiker. Jag minns att jag missade chansen att se Den inbillade sjuke, och det var lite synd.
Så, sensmoralen av detta är, prata med folk, du anar inte vad de kan ha för spännande saker att berätta! Antag inte att de är okultiverade barbarer. Bara för att jag tycker det är fett nice att dra en tripple kill toplane betyder det inte att jag är en trögtänkt gamer som inte duschar och inte heller går ut i solen. Fördomar! Det ska man akta sig för.
Kommentera