Vägen till Skara

Nu när tentan äntligen är över kommer jag kunna lägga tid på att bli färdig med boken och därmed hålla löftet till mig själv. Löftet? Att bli klar med boken i år, helst i mars månad. Det nya kapitlet hittar ni här. Detta är det första kapitlet av två som handlar om den sista tävlingsdagen som alla väntat på. Det är minst sagt mycket som står på spel där nerver, ponnyer, segrar och rivningar blandas om vartannat.

 

”"Yihaa!” skrek Sara och satte hälarna i det lastgamla russet vars urinstinkter måste ha vaknat. Som skjuten ur en kanon stormade han över startlinjen och tog hindren i farten med riktiga ponnysvängar där emellan. När de löpte i mål stod vi allesammans med gapande munnar likt fågelholkar och visste inte riktigt vad vi skulle säga.
”Det trodde ni inte va?” blinkade Sara åt oss där vi stod vid staketet."

Jag kan inte låta bli att skriva om alla knasiga russ och allt vad de hittar på. Så var det jämt i stallet där jag hängde, att när det väl kom till hopptävlingar, då var det skogsbaggarna som regerade! Små, snabba och smidiga slingrade de sig runt banan som ingen annan. De med privathästar, som generellt var med hetlevrade hade oftast också en chans. Ryttarna kunde mer och höll ofta bättre ridvägar helt enkelt. Det är en vanesak och något man lär sig allteftersom. Två kapitel kvar. Eller, ett kapitel och en kort epilog.