Vägen till Skara

Jag skrev nyss ihop en artikel för ctrl-alt-elite om en artikelsamling som på olika sätt berör spelvärlden. Mycket intressanta diskussioner, resonemang och berättelser. Jag hittade en favoritartikel där två pro-gamers från Indien berättar om sin syn på att vara i minoritet. De är nämligen tjejer och råkar väl ut för det som jag upplever att många tjejer fortfarande råkar ut för - de räknas inte som riktiga spelare (ganska lustigt då dessa uppenbarligen har vad som krävs) och blir ofta objektifierade. Klicka på länken och läs min artikel samt följ länkarna för att få läsa ännu mer.

 

Tänk att just spelvärlden ska se ut så. Är det inte typiskt? Just spel som verkligen inte har ett smack att göra med fysiska förutsättningar borde ju vara den ultimata arenan för alla att mötas på. Jag gissar, utan forskning i ryggen som jag vet om, att det beror på kulturella skillnader. Pojkar får tidigare träna sig i att spela spel, slipper utstå nedtryckningar på samma sätt som tjejer vilket potentiellt skulle kunna hindra många från att fortsätta spela och har antagligen en större kultur av att samlas och spela spel. Detta säger jag baserat på erfarenhet. Än så länge har jag inte sett ett enda lan där könsfördelningen ens har närmat sig 50/50.

 

Jag säger heller inte att den måste vara jämnt fördelad, däremot så tycker jag att miljön måste vara välkomnande för alla. För att det ska ske krävs mer jobb, från alla möjliga håll. Och mindre Barbie. Helt klart mindre Barbie. Men mer My Little Pony! Applejack!