Vägen till Skara

Dota 2, lite i taget växer du. Tur det, då kanske man hittar lite mer bra folk bland alla rötägg som finns därute. Tråkigt men sant, många är riktigt otrevliga. Jag och Fluffigt har pratat flera gånger om varför Dota-klimatet ser ut som det gör. En bidragande orsak kan givetvis vara att om man hamnar i ett game med folk som man tycker illa om eller som spelar dåligt så är man verkligen fast där. Ännu finns ingen bra funktion för att ge upp och få avsluta spelet. Att lämna anses vara något av de fulaste man kan göra, ända sedan den gamla Dota-tiden. Då kan det ju tilläggas att det tog längre tid att hitta game. På den tiden satt man antingen och försökte komma in i samma game på Battle.net eller också fick man hänga i allehanda IRC-kanaler.

 

Å andra sidan är jag inte så säker på att det nödvändigtvis är hela sanningen. Redan på den tiden, när man kunde rösta för att få ge upp flameade folk till höger och vänster. Bloodline Championscommunityt är relativt trevligt, även om man även där ibland stöter på rötägg. Allra värst har jag hört att LoL-communityt är, men jag har själv inte spelat spelet tillräckligt för att avgöra saken. 

 

Min teori är att det har uppstått en negativ stämning som blivit accepterad för att ingen kan ta itu med den och numera tror många att det är acceptabelt och normalt att beté sig såhär. Frustrationer över att man själv är dålig låter man ohämmad gå ut över andra, och med det gör man andra frustrerade och ledsna. Kanske så till den grad att de tar ut den ilskan på någon helt annan. Rapporteringsfunktioner förekommer, men vad gör väl det? Åker en ut kommer minst en in igen. Och så håller det på, i livets stora cirkel. Hur man ska lösa det har jag ännu ingen aning om.

 

Jag kom på att det här inlägget egentligen skulle handla om min artikel som ni kan finna här. Den är mycket mer positiv! För spelar man med kompisar är Dota 2 ett roligt spel där man får många tillfällen att skratta och samarbeta beroende på game mode och lineup.