Vägen till Skara

Förutom att gå upp alldeles för tidigt för att gå på ett mycket intressant programnämndsmöte med Linnea har jag varit fast med hemmets sysslor från lunch och framåt. Tvätt, disk, dammsugning och städning på samma dag gör att min hjärna blir mos. Nu ska jag egentligen inte klaga. Det är inte rörigt, egentligen. Jag dammsuger bara upp de katthår som blir på en dag i vilket fall som helst och plockar undan sådant jag inte vill att andra ska se. Från och med nu tycks min lägenhet nämligen visas för jämnan. Förra veckan var det ett par och imorgon kommer det en till när jag inte är hemma.

 

När jag går omkring och småplockar kan jag inte sluta tänka att jag mycket hellre skulle vilja plocka ner saker och ting i flyttlådor. Denna vecka hade jag tänkt få ringa och säga upp bredband och el. Det blir det andra steget i att få flytta hem. Det sista, att plocka ner saker i flyttkartonger, känns som om det får vänta i två månader i alla fall. När jag väl flyttar hem kommer det kännas skönt att få lite ro i kroppen igen. Inget mer flyttande förrän vi vill. Det kommer finnas en mening med att sätta upp tavlor. 

 

Jag undrar om inte alla längtar hem. Även fast man inte alltid vet var hemma är.