Vägen till Skara

Efter att jag visat två bostadssökande runt i min lägenhet strax efter klockan fem kom jag på att jag ville skriva om mitt eget bostadssökande, något av ett äventyr i sig självt. Kort om besökarna, de kom, de såg, de vände på klacken. Lägenheten var betydligt mindre än vad de trodde och dessutom för högt upp. De bodde redan på tredje våningen. Haha. Det är så otroligt roligt hur stor skillnad det är beroende på var man bor. I stockholm hade detta varit en drömlägenhet med fantastiskt fördelaktig hyra.

 

Tyvärr sprack planen med att hyra i andra hand i Brandbergen. På bostadssnabben fanns det en sexrummare på tolvtusen i hyra vilket hade varit perfekt om det inte var för att den var långt åt skogen. Hur kan detta vara perfekt undrar ni då. Kollektiv. Vi hade kunnat bo minst sex nördar där och ha hur roligt som helst hela veckan, på riktigt. Det hade varit som ett evighetslångt lan ungefär.

Jag ska inte säga att tanken på att hitta en hyresrätt i Stockholm är helt hopplös. Igår träffade jag på en korridorkompis till Fluffigt som hade köat i tjugo dagar innan han fick tag på sitt rum. Alltså. Ibland ska man ha tur, men det var å andra sidan ett rum också. Nej, vårt nya hopp står till att köpa tio procent av Fluffigts halvbrors mammas bostadsrätt vilket gör att vi får bo där. Kvar är få ihop lite drygt etthundratiotusen kronor. 

Klart är i alla fall att vi måste hitta en lösning som är inflyttningsklar till den 31:a maj. Då rullar nämligen flyttlasset härifrån med tanke på att min lägenhet är oerhört uppsagt från och med då.