Jag har inte hunnit skriva så mycket när Fluffigt har varit här, av förklarliga skäl. Jag har helt enkelt prioriterat honom lite. Nu när han har åkt hem däremot och jag har en lång kväll ensam, då tyckte jag att det var dags att passa på! Det märks att idén till den här boken kom på våren. I det här kapitlet har stallet sin äggletarjakt, och den är baserad på en riktig händelse, där jag var med och anordnade just en äggletarjakt på Skutans Gård. Det var så mycket snö! Min kondition är verkligen inget att skryta med och jag är säker på att jag måste ha fått massor av träningsvärk även fast jag inte minns det nu långt i efterhand.
Veterinären har även åkt ut på gården i det här kapitlet. Det är dags att ta reda på varför Djinn betér sig såsom hon gör. Nyfikna? Det är jag också. Nästa kapitel kommer vara helt nyskrivet och inte tidigare publicerat. Anledningen till det är helt enkelt att jag började skriva på den här boken utan så mycket kunskap om hästsjukdomar. Det var för så länge sedan! Allteftersom jag har lärt mig mer har jag fått stryka saker ur boken och lägga till andra, speciellt när det kommer till Djinn! Hennes beteende var ursprungligen taget från ett sto som fanns på Skutans Gård, men där fick jag aldrig reda på vad felet var. Nu har jag varit tvungen att konstruera ett fel, och det har tagit längre tid. Lite hjälp har jag fått från klasskamrater som är särskilt intresserade av hästar och jag har även en klasskamrat som har lovat att läsa relevanta kapitel och faktagranska. Okej, smakprov på kapitlet som ni i helhet kan
läsa här.
"I år hade jag tänkt att barnen skulle få gå som en slinga i skogen och leta efter äggen längs med vägen och alldeles i närheten av stigen. Det kunde bli en rolig utflykt och dessutom vackert nu efter snöfallet. Strax var vi inne i skogens grönvita djup där grangrenarna bågnade av tyngden från snömassorna.
”Ptroo gumman” sade jag och lät Ondine sakta in. Jag hade skådat en urgröpt stubbe, nätt och jämt synlig i allt det vita. Där placerade jag ett av de grällt mönstrade påskäggen. Ondine fortsatte stadigt längs med den av snön dolda stigen och plogade upp en litet dike med sin mule. Hon hade ännu en gång börjat med sin lek att skuffa undan snö. När vi återigen kunde se det svarta stalltaket var samtliga ägg gömda, och jag hade säkert tjugo minuter till godo innan det var tänkt att äggletarjakten skulle börja."
Traditionen trogen är här ännu en bild på Ondine. Denna gång från när hon stod i sjukhagen på vintern i samband med en hälta. Tänk om jag bara haft haft den kunskap som jag har nu! Å andra sidan, hur stor hade chansen varit att jag hade fått ha en åsikt i frågan? Jag tänker, för alla er som inte är insatta, på ett eventuellt tillfrisknande, istället för den avlivning som hältan slutligen mynnade ut i. Det som är gjort är givetvis gjort. Jag vill dock vidhålla att jag tycker man ska lära av historien och göra bättre i framtiden. Jag ska inte ljuga. Det öde som drabbade Ondine är ett av de många skäl som gjorde att jag valde mitt blivande yrke.
Kommentera