Återförening
0kommentarer
Igår var jag ute och slarvade må ni tro. Inte förrän strax efter ett anlände jag till Gärdet tillsammans med en hel drös överförfriskade personer. Mysigt värre.
Äntligen har jag, Jeanette, Tove och Jonny fått tid att ses igen. Jeanette bjöd på en mumsig middag och en riktigt mäktig efterrätt i form av en chokladkaka och grädde. Vi tog alla om, men det tog några timmar mellan bitarna! Puh!
Det som är roligast är ändå, förutom att vi skrattar väldigt mycket varje gång vi ses, att vi får se hur livet ter sig för varandra. Det verkar som om vi alla har satsat på en karriär inom vården på något sätt. Jonny ska börja arbeta med att undervisa handikappade barn, Jeanette är läkarsekreterare om jag inte helt missuppfattat alltsammans, jag kommer snart vara legitimerad djursjukskötare och Tove pluggar till läkare i Umeå.
Vi börjar bli vuxna med andra ord. Och ändå är vi så lika våra yngre jag. Kanske är det sant så som många har sagt till mig. Man blir egentligen inte mycket äldre än 17. Bara ens erfarenheter gör att man klarar av vissa situationer bättre och ändrar sina värderingar. Det finns ingen magisk knapp som gör att man blir tråkig och har svar på allting bara för att man uppnått det magiska stadiet vuxen. Istället är det en process där man blir vuxen i vissa delar utav sitt liv i taget. Jag tror att betala egna räkningar var ett stort steg för mig, tjäna egna pengar, flytta hemifrån. Nu har även Jeanette fått en lägenhet och flyttat, många vuxenpoäng där vill jag bara säga! Dessutom är lägenheten ruskigt fin. Köket är helt underbart och planlösningen spännande på ett bra sätt. Roligt! Det inspirerar mig, och jag längtar mer nu efter en egen lägenhet i Stockholm efter examen. (Ja, med Fluffigt givetvis. Och katten.)
Kommentera