Vägen till Skara

Igår fick jag och Martina chansen att följa med och titta på när Madde skulle rida lektion, mycket roligt! En hel del ridskoleminnen kom tillbaka till mig och jag blev riktigt sugen på att börja rida igen. Det skulle inte ens göra något, tvärtom kanske det vore bra, om jag började i en sämre grupp. Nåväl, tankar får vandra fritt.

Det roliga var att så fort vi kom in i stallet så blev vi ju de äldre som de yngre kunde fråga om råd och bara allmänt prata med. Helt plötsligt fann jag mig hjälpande en yngre tjej kratsa hovarna på en ridskoleponny hon tyckte var läskig eftersom han ryckte åt sig hoven, och sekunden innan hade en annan tjej bett mig att hjälpa henne spänna upp sadelgjorden. Det var bara det att hon sekunden därpå sprang iväg! Så där stod jag kvar med en sadelgjord i ena handen och en undrande ponny som tittade på mig!

Denna lilla tjej kom efter ett tag tillbaka och lyfte på ponnyns hovar och tittade allvarsamt först på dem och sedan tankfullt ut i rymden. Därefter vänder hon sig till mig och Martina och säger uppriktigt "Jag måste kratsa hans fötter!". Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen när Martina svarade "Glöm inte att göra rent mellan tårna!"