Vägen till Skara

Fredagen, måndagen och så tisdagen ägnades åt naturligt beteende och beteendeproblem hos häst, katt och hund. Mina två favoritföreläsare var de som pratade om häst och katt. De problembeteenden som man ser hos häst är tydligen krubbitning, luftsnappning, vävning och vandring. Intressanta ahaupplevelser var att träätning inte är ett problembeteende, det är något hästen naturligt gör, och att krubbitning inte smittar som många påstår. Det verkar som om det hästar främst lider av är brist på ättid. De har ett behov av födosök och ätande, och det är vi människor dåliga på att tillfredsställa. Ett bra hönät eller en hösäck kan förlänga ättiden, såvida man inte har tid att sprida ut höet över precis hela hagen.

För katter var det främst problem med att katten gick på lådan utanför lådan så att säga. Eftersom katten inte är tam på samma sätt som en hund är idag, och inte heller ett flockdjur på ett sådant sätt som en hund, blir den lättare stressad i en påtvingad onaturlig miljö. Myten om att katter vill ha sällskap av andra katter borde vara krossad sedan länge. Katter hittar främst en ny kompis i ett syskon från samma kull. De kan göra det annars också, men då måste man ha en plan B om man väljer att skaffa ytterligare en katt och det inte fungerar. Katterna får inte ha konkurrens om mat, vatten, låda eller viloplatser. Det känns som att just på kattsidan kan man göra enormt mycket för att förbättra tillvaron för både katter och djurägare genom att berätta om hur en katt fungerar och vad den behöver.

Slutligen hund då, så verkar många problem hänga samman med hundmöten. Denna föreläsare tyckte mycket kan lösa med till exempel klickerträning. Man lär hunden att göra ett annat mer önskvärt beteende istället för det oönskade. exempelvis, skäller den när det ringer på dörrklockan kan man träna den att lägga sig på en filt istället. Hunden får en uppgift och du som djurägare slipper ha en skällande stressad hund som hoppar på folk som kliver innanför dörren. Sen vet jag väl inte om just den metoden alltid kommer fungera. Massa frågor bubblar upp inom mig som att varför inte bara säga nej till hunden? Kan man inte få hunden att vara mer intresserad av djurägaren så att den inte bryr sig om andra hundar? Eller kommer det automatiskt om man tränar på de andra bitarna?

Det verkar finnas lika många skolor som hundtränare, och lika många åsikter som hundägare. Jag tror man får läsa på om hundar, välja en metod som passar ens eget tankesätt och slutligen testa. Nej, nu blir det lite mer skrivande på novellen och senare övningskörning!