Vägen till Skara

Den här sängen är inte stor nog för oss fyra, ville jag säga någon gång i natt när Illidan tokspinnande presenterade sin andra leksak för mig inatt. Medan jag fortfarande låg och läste dök han upp med sin rosa kattmyntedoftande strumpa, och någon gång mitt i natten hade han med sig sin grå tygmus. Och det är jättemysigt, men måste han väcka mig för att tala om det? Och sen när han prompt ska ligga på min hals för att lägga sig så nära mitt ansikte som möjligt, då får jag lite problem med att andas. Faktiskt. Så jag liksom vinklar kroppen lite så att han glider ner och hamnar på sidan om mig istället.

Ja det är jättemysigt att ha katt som vill vara nära och sova bredvid en, men om jag slapp vakna allddeles stel och slö som en sengångare någon gång då och då så skulle det också uppskattas!

Vill även säga att Illidan är superduktig på det här med activity feeding. Efter mindre än en vecka har han redan förstått idén och har kommit på smartare och smartare sätt att hantera den stora äggkartongen jag lade maten i, samt när jag strör maten lite överallt över hans klätterträd. Mest imponerad var jag när han kom på en teknik att fiska upp matkulorna genom att greppa dem en och en med tassen och klorna, lite som att använda en hand, och sedan äta maten direkt från tassen! Han puttade alltså inte ut maten, han HÖLL i den. Tummar är tydligen överskattat.