Blodprov, intravenös och intramuskulär injektion
0kommentarer
Idag var utan tvivel den bästa dagen hitills på hela utbildningen! Idag fick min grupp åka ut till Axevalla Travbana till vår lärares mans hästar och ge varsin en intravenös och en intramuskulär injektion samt ta blodprov. Wow, säger jag bara! Efteråt var vi alla rörande överens om att detta var det tuffaste vi gjort hitills. Vilken kick!
Blodprovet började vi med, och det tas mot blodets flöde i halsens stora ven, som man kan säga sitter precis vid skåran som går längs med en hästhals på varje sida. Blodprovet tas med vacutainer, och nålen med vacutainerhylsan sätts först i hästens kärl medan man stasar med andra handen. När man tror att man ligger rätt klickar man i provröret. Jag fick inte blod direkt men då fick jag lite tricks visade för mig. Dels kan man testa att stasa igen (då började det rinna till direkt) eller också kan man bara försiktigt snurra på kanylen, det kan ju vara så att man ligger precis vid kärlväggen.
Därefter var det dags för intravenös injektion, det jag var mest nervös för. Där sätter man nålen i riktning nedåt, alltså med blodflödet. Om man gör rätt kommer det, medan man håller kvar stasen, rinna till blod i kanylen. Rätt direkt! Därefter släpper man stasen, på med sprutan med B-vitamin som vi gav, aspirerar, kollar att bod kommer i sprutan och ger. Flera gånger under givan aspirerar man igen och kollar att nålen fortfarande är i kärlet, och efter att min häst kastat lite med halsen åkte nålen ur. Det var faktiskt bäst, för det gjorde att jag fick se och känna skillnaden! Att aspirera i ett kärl är plättlätt, att aspirera i annan vävnad känns trögt! Verkligen som vacuum.
Slutligen var det intramuskulär injektion, den gör tydligen mest ont. Då kliar man eller distraherar i området där man ska sticka och sen sätter man ganska snabbt in nålen i halsen på hästen. Det finns ett område som är en handsbredd till väsnter om bogen, under mankammen och över halskotpelaren som är stickbart. Aspirera så man ej är i ett blodkärl och tryck i.
Riktigt tufft, och riktigt roligt!
Blodprovet började vi med, och det tas mot blodets flöde i halsens stora ven, som man kan säga sitter precis vid skåran som går längs med en hästhals på varje sida. Blodprovet tas med vacutainer, och nålen med vacutainerhylsan sätts först i hästens kärl medan man stasar med andra handen. När man tror att man ligger rätt klickar man i provröret. Jag fick inte blod direkt men då fick jag lite tricks visade för mig. Dels kan man testa att stasa igen (då började det rinna till direkt) eller också kan man bara försiktigt snurra på kanylen, det kan ju vara så att man ligger precis vid kärlväggen.
Därefter var det dags för intravenös injektion, det jag var mest nervös för. Där sätter man nålen i riktning nedåt, alltså med blodflödet. Om man gör rätt kommer det, medan man håller kvar stasen, rinna till blod i kanylen. Rätt direkt! Därefter släpper man stasen, på med sprutan med B-vitamin som vi gav, aspirerar, kollar att bod kommer i sprutan och ger. Flera gånger under givan aspirerar man igen och kollar att nålen fortfarande är i kärlet, och efter att min häst kastat lite med halsen åkte nålen ur. Det var faktiskt bäst, för det gjorde att jag fick se och känna skillnaden! Att aspirera i ett kärl är plättlätt, att aspirera i annan vävnad känns trögt! Verkligen som vacuum.
Slutligen var det intramuskulär injektion, den gör tydligen mest ont. Då kliar man eller distraherar i området där man ska sticka och sen sätter man ganska snabbt in nålen i halsen på hästen. Det finns ett område som är en handsbredd till väsnter om bogen, under mankammen och över halskotpelaren som är stickbart. Aspirera så man ej är i ett blodkärl och tryck i.
Riktigt tufft, och riktigt roligt!
Kommentera