Woah, någon stal min livsglädje!

0kommentarer

"Beter sig som en kyrkopredikant men har karisma som en potatis"

Något liknande (jag uppdaterar när jag har korrekt citat) sammanfattade CB vår föreläsare Lars som pratade om PBL. Till den andra föreläsningen följde jag Maddes exempel och tog med en bok. Som ni säkert förstår var jag minst sagt ointresserad av föreläsningen.

Okej, poängen med det hela var väl att vi här i Skara ska förbättra PBL så vi blir mer positiva och får ut något av det. PBL står för problembaserat lärande för den som inte vet det. Sammanfattningsvis kan jag väl säga som såhär, det är extremt tydligt att vi inte utövar PBL på det sätt som det är tänkt att det skall utövas. Punkt. Stor defintiv punkt.

Eftermiddagen igår var så seg att kola verkar hanterbar. Det var den tristaste ppp som jag någonsin skådat och jag fann mig snart ritande relativt snygga saker på ett papper. Bredvid mig satt två personer som renskrev anteckningar från en föreläsning och Madde då satt och läste i sin bok. Jag noterade även att Lars sade "eh" 42 gånger innan jag slutade skriva upp dem. Det var denna del av dagen som fick mig att allvarligt fundera på varför jag gick den här linjen och om jag tyckte att ens en enda sak var rolig. Phew. Tack och lov har det försvunnit nu.
Andra halvan av den dagen gick ut på att i grupp diskutera PBL som vi har det och komma på fem problem som vi såg med det. Alla 21 grupper satte upp ett pappersark med fem punkter och sedan fick alla två pluppar som man satte på de två punkter man tyckte var viktigast. Det visade sig idag då att för EoD (Etologi och Djurskydd) var motivationen det mesta problemet medan Dss tyckte att fallen blev för faktabaserade och att ingen diskussion var möjlig.

Dagen idag började segt så jag läste som sagt. Tack Anne Rice för att du räddar mina dagar!
Sedan trodde jag det kunde bli segt men det var riktigt roligt. Vi skulle ta fram två problem per grupp och därefter komma på lösningar! Alla hade samma problem men lite olika lösningar som sedan presenterades i Aulan av en talesperson per grupp. Vår grupp kom för Dss fram till att vi ville ha mer patient- eller klinikbaserade fall där vi fick diskutera och skapa omvårdnadsplaner eller andra rutiner. Awesome, eller hur?

Tills alla lärare typ slog ifrån sig och verkade gå i någon slags försvarsställning och prata om att vi får ha fler sådana här träffar och att vi ska jobba tillsammans.... Blablabla är vad jag säger! Bullshit! Det som behövs är att lärarna, ja just det, ni lärare, som gör fallen dels förstår hur PBL skall användas, för det gör ni inte, och därefter skapar fall som går att använda i PBL. Går det inte - skit i det! Gå utbildningar, läs på, men tvinga inte på oss en metod på ett felaktigt sätt som tar ifrån oss all respekt för en kanske bra lärandemetod!

Kommentera

Publiceras ej