Om hundar och hunddagis
0kommentarer
Nu har jag lyckats komma in på min tredje fullspäckade sida av min rapport från Dog Planet. Lite välfungerande referenser börjar dessutom smyga sig in i texten, och då blir jag glad. Det är betydligt lättare att snygga till en lite hafsigt skriven text än att verligen komma igång och skriva den. Det är nog generellt så jag arbetar när jag skriver denna typ av arbeten. Jag gör som när jag ritar, först skissar jag (utkast) och därefter fyller jag i linjerna (hittar referenser och skriver ordentligt) varpå jag skuggar (renskriver och rättar till fel) och signerar (lämnar in arbetet).
Eftersom jag är jag fastnade jag återigen på hundhälsa. Jag kan inte låta bli, jag blir oupphörligen förbannad över att läsa om vissa raser och hur vissa klubbar fullständigt ignorerar extremt tydlig fakta som entydigt pekar på att deras ras inte är sund! Ni kan ju själva få jämföra fransk bulldog i Sveriges hemsida med ett examensarbete om luftvägsrelaterade problem hos kortnosiga raser. På den franska bulldogsidan nämns inte ens andningsproblemen medan rasen i examensarbetet tas upp som en av de raser som har störst problem. Suck alltså. Jag funderar på att skriva ett mastodontinlägg om hundar och deras andningsproblem, något jag kommer göra så småningom känner jag nu. Jag vill bara att det ska vara riktigt bra skrivet. Kanske när man är färdig djursjukskötare och har mer pondus?
I alla fall, hundar och hunddagis. En hel del bitar börjar falla på plats nu när jag läser mer om hur hundar fungerar, och framförallt lär jag mig massor som gör att jag har börjat reflektera över vad jag har trott och vilka vägar jag kommer vilja gå när jag ska uppfostra och träna min framtida hund. På Dog Planet gör de många bra saker för att hålla hundarnas stressnivå låg och det tycker jag ska uppmuntras! Hundarna tillåts till exempel inte att hetsa upp sig, och de ligger lugnt och stilla i sina bäddar uppe på rummen. Det måste vara skönt att som hund ha det så lugnt och tryggt. Jag börjar tänka över hur jag själv betett mig när jag hälsat på och haft hand om en dvärgpudel vid namn Ludde. En jättefin energisk hund som älskade allt och alla. Studsbollen kallade vi honom, för han hoppade jämt upp och ner och kunde springa i all evinnerlighet. Han tyckte allt var kul. Min fråga till mig själv är om det verkligen var rätt eller ens bra att fortsätta uppmuntra det hela tiden utan att kunna bryta beteendet så att han vid givna tillfällen kunde få slappna av?
Mmm, rannsakning av sig själv är aldrig fel.
Jag tror att balansen måste ligga i att vara konsekvent och tydligt utan att för den skull inte kunna ta till sig nya idéer och ändra på sitt gamla sätt vid behov.
Eftersom jag är jag fastnade jag återigen på hundhälsa. Jag kan inte låta bli, jag blir oupphörligen förbannad över att läsa om vissa raser och hur vissa klubbar fullständigt ignorerar extremt tydlig fakta som entydigt pekar på att deras ras inte är sund! Ni kan ju själva få jämföra fransk bulldog i Sveriges hemsida med ett examensarbete om luftvägsrelaterade problem hos kortnosiga raser. På den franska bulldogsidan nämns inte ens andningsproblemen medan rasen i examensarbetet tas upp som en av de raser som har störst problem. Suck alltså. Jag funderar på att skriva ett mastodontinlägg om hundar och deras andningsproblem, något jag kommer göra så småningom känner jag nu. Jag vill bara att det ska vara riktigt bra skrivet. Kanske när man är färdig djursjukskötare och har mer pondus?
I alla fall, hundar och hunddagis. En hel del bitar börjar falla på plats nu när jag läser mer om hur hundar fungerar, och framförallt lär jag mig massor som gör att jag har börjat reflektera över vad jag har trott och vilka vägar jag kommer vilja gå när jag ska uppfostra och träna min framtida hund. På Dog Planet gör de många bra saker för att hålla hundarnas stressnivå låg och det tycker jag ska uppmuntras! Hundarna tillåts till exempel inte att hetsa upp sig, och de ligger lugnt och stilla i sina bäddar uppe på rummen. Det måste vara skönt att som hund ha det så lugnt och tryggt. Jag börjar tänka över hur jag själv betett mig när jag hälsat på och haft hand om en dvärgpudel vid namn Ludde. En jättefin energisk hund som älskade allt och alla. Studsbollen kallade vi honom, för han hoppade jämt upp och ner och kunde springa i all evinnerlighet. Han tyckte allt var kul. Min fråga till mig själv är om det verkligen var rätt eller ens bra att fortsätta uppmuntra det hela tiden utan att kunna bryta beteendet så att han vid givna tillfällen kunde få slappna av?
Mmm, rannsakning av sig själv är aldrig fel.
Jag tror att balansen måste ligga i att vara konsekvent och tydligt utan att för den skull inte kunna ta till sig nya idéer och ändra på sitt gamla sätt vid behov.
Kommentera