1-0 till Ardente
0kommentarer
Detta inlägg skall handla om hur man vinner över sin katt klockan sju på morgonen.
Min älskade lilla kissekatt, den vita lurvbollen Illidan som sovit nästan hela natten i min och Fluffigts säng och delat kudde med mig, fick strax efter att Fluffigt gått till jobbet för sig att han skulle klättra omkring bland krukorna på fönsterbrädan. Detta hände runt sju på morgonen.
Låt mig förklara grejjen med fönsterbrädan. Till höger finns det tre krukor med blommor i, där han absolut inte får vara, men till vänster, där är det alldeles tomt och iordninggjort för honom. Han brukar heller inte i normala fall vara så sugen på att kliva omkring bland blommorna.
Denna morgon gjorde han emellertid det, och jag tänkte att snart åker en kruka i golvet! Jag flyttar bort katten och inser samtidigt att hans fokus verkligen är att komma upp på fönsterbrädan. Så jag lyfter ner han på golvet.Går och lägger mig.
Klirr. Ljudet från krukor och katt.
Flyttar ner katten.
Går och lägger mig.
Klirr. Klirr. Skrap.
Ser att katten jagar en korkad grå duva som sitter på fönsterbläcket.
Jag vinklar upp persiennerna och katten får anfalla duvan.
Flyttar ner katten i den mjuka kontorsstolen.
Går och lägger mig.
Klirr. Skrap.
Katten fattar inte att duvan är borta!
Flyttar ner katten.
Följande upprepades och till sist droppade jag vatten på honom. Eller flyttade honom till kontorsstolen. Eller till vänstra sidan av fönstret. Eller på golvet. Eller på sängen.
Han fortsatte. Till slut, och det tog rejält med tid för man är inte så smart klockan sju på morgonen, kom jag på att det ju faktiskt finns en lösning! Katten ville ju sitta vid fönstret och titta ut, och vårt fönster består av två delar, en stor till höger och en liten till vänster som vi brukar ha lite öppet. På den högra sidan vinklade jag persiennerna så att katten inte kan se ner igenom dem, och på den vänstra sidan så att han kunde se ner på gatan igenom den.
Och tror ni inte katten byter sida nästan på direkten, och därefter hoppar upp i min säng och somnar om.
Det tog tid, men visst vann jag?
Min älskade lilla kissekatt, den vita lurvbollen Illidan som sovit nästan hela natten i min och Fluffigts säng och delat kudde med mig, fick strax efter att Fluffigt gått till jobbet för sig att han skulle klättra omkring bland krukorna på fönsterbrädan. Detta hände runt sju på morgonen.
Låt mig förklara grejjen med fönsterbrädan. Till höger finns det tre krukor med blommor i, där han absolut inte får vara, men till vänster, där är det alldeles tomt och iordninggjort för honom. Han brukar heller inte i normala fall vara så sugen på att kliva omkring bland blommorna.
Denna morgon gjorde han emellertid det, och jag tänkte att snart åker en kruka i golvet! Jag flyttar bort katten och inser samtidigt att hans fokus verkligen är att komma upp på fönsterbrädan. Så jag lyfter ner han på golvet.Går och lägger mig.
Klirr. Ljudet från krukor och katt.
Flyttar ner katten.
Går och lägger mig.
Klirr. Klirr. Skrap.
Ser att katten jagar en korkad grå duva som sitter på fönsterbläcket.
Jag vinklar upp persiennerna och katten får anfalla duvan.
Flyttar ner katten i den mjuka kontorsstolen.
Går och lägger mig.
Klirr. Skrap.
Katten fattar inte att duvan är borta!
Flyttar ner katten.
Följande upprepades och till sist droppade jag vatten på honom. Eller flyttade honom till kontorsstolen. Eller till vänstra sidan av fönstret. Eller på golvet. Eller på sängen.
Han fortsatte. Till slut, och det tog rejält med tid för man är inte så smart klockan sju på morgonen, kom jag på att det ju faktiskt finns en lösning! Katten ville ju sitta vid fönstret och titta ut, och vårt fönster består av två delar, en stor till höger och en liten till vänster som vi brukar ha lite öppet. På den högra sidan vinklade jag persiennerna så att katten inte kan se ner igenom dem, och på den vänstra sidan så att han kunde se ner på gatan igenom den.
Och tror ni inte katten byter sida nästan på direkten, och därefter hoppar upp i min säng och somnar om.
Det tog tid, men visst vann jag?
Kommentera