Vägen till Skara

Gårdagen ägnades åt en rundtur på Blå Stjärnans lokaler. Ärligt talat finns det inte så mycket att säga. Det är många mindre rum eftesom huset är K-märkt och inte får byggas om hur som helst, och nu har vi sett det mesta. MR-maskinen, vanliga röntgenrummet, där de söver och fäller över hästar, smådjursstallen och lite annat smått och gott. Desto roligare blev det idag fredag.

Att vi började klockan åtta var mindre roligt, men jag var så trött att allt blev extra kul. Vi började med att lära oss olika instrument och vad de används till, och sedan tittade vi på en film som förtydligade. Ojoj. Rösten dem mannen hade som var uppläsare var magnifikt entonig! Tänk er en skämtfilm som skall uppfattas tråkig om något helt meningslöst i svartvitt så har ni i er tanke precis så den här berättaren lät. Oavsett så var det väldigt roligt, för att det var så extremt gjorde att det slog över och blev roligt istället.

Efter en paus var det dags att lära oss rutiner för att injicera subcutant (under huden), intramuskulärt (i muskeln) samt intravenöst (i blodkärlet), men i den sistnämnda så lär vi oss just nu att injicera via en permanentkanyl. En subcutan injektion på en gosedjurshund samt en intravenös injektion på någon av armarna Berit, Doris eller Ceasar kommer ingå som praktisk examinationsuppgift. Jag funderar på att fråga Mamma om jag inte kan få öva på henne istället, hon som är så glad i att sticka mig borde ju inte ha problem med att jag övar på intramuskulära sprutor på henne?

Det var svårt att sticka i gosedjurshunden. När man skall injicera subkutant på djur gör man det helst i nackskinnet. Riktiga hundar har gott om nackskinn, här på gosedjurshunden får man försöka anpassa sitt grepp efter hur sömmen går. Där ryggsömmen tar slut och sömmen runt huvudet tar vid kändes bra att utnyttja. Att hålla i nackskinnet är inte heller helt lätt på ett gosedjur, men sen när jag fick öva på en riktig hund samt senare på en kanin så var det lättare. Man lyfter en bit skinn med tumme och långfinger och trycker sedan in pekfingret där emellan. Då bildas det som ett litet tält som är lätt att sticka in i. Inte på gosedjurshunden, men det ska bli så på riktigt. Min stora rädsla på examinationsuppgiften är att sticka mig själv i fingret!

Som en del av övningen fick vi sedan öva på att injicera korrekt intramuskulärt samt subkutant på en kanin av den typ vi använt vid tidigare dissektioner. Jag ska säga att det kändes betydligt bättre att få göra det på ett dött djur än att öva på en levande, om än sövd, individ. Här kunde vi alla ta god tid på oss och jag fick hjälp tills jag förstod hur jag skulle fixera triceps och injicera. Min subkutana injektion gick suveränt, så den är jag mycket nöjd med. Någon som läser detta och vill komma in på djursjukskötarlinjen och blir lite sugen?