Vägen till Skara

Vi trasslade faktiskt oss igenom laborationen med livet i behåll. CB och Karin hade gjort den under den enorma lunchrastplushåltimmen vi hade på lite drygt fyra timmar. Det tog dem fyra timmar! Å andra sidan gjorde de det utan möjlighet till hjälp. Inte för att jag och Hector frågade läraren om nått i alla fall. Däremot gav hon oss onda ögat när vi skrattade för att vi glömt att byta nämnare i en uträkning. I vilket fall, jag sov middag under rasten och det behövdes. Ändå kändes hjärnan alldeles mosig när jag och Hector efter två och en halv timma begav oss hem från datorsalen. 

Efter kvällsmat satt jag och gjorde så många instuderingsfrågor till körningen som jag kunde innan spärren efter fyra felaktiga svar satte in. Har drygt femtio kvar så jag hoppas hinna med det till allra senast i övermorgon. Nu börjar det komma sådana där frågor där det inte finns ett exakt svar i boken alltid. Därefter blev det att sitta i lite drygt två timmar med frågorna som kan ge oss bonuspoäng till tentan, och vet ni, nu började jag förstå! Formlerna och uttrycken börjar sätta sig. Allt som behövdes var lite tid, upprepning, mycket skratt och en pedagogisk bok!

Världens bästa fäsk gör ju faktiskt tiden här värd att leva och plugga! Helt obetalbart när vi i hallen spelar fotboll med badrumsdörr och hundtofflor som mål och en luddig kattleksak som boll, med en katt på planen! Eller när vi går förbi gamlingarna på seniorkafét och undrar om inte nog någon av dem säkert arbetade som matematiklärare och kanske kunde förklara statistiken för oss, och vi börjar spela upp alla möjliga scenarion över hur en sådan konversation skulle gå till.

Just ja, Madde körde av vägen så hennes bil står i diket. Allt gick bra, var inte oroliga, men det är helt klart förädiskt väglag. Jag är glad att jag har två körlektioner kvar innan uppkörningen!