Vägen till Skara

Jag hade precis lyckats lägga kuddarna tillrätta och sov riktigt gott när jag hör världens smäll. Lite som om någon har släppt hela nationalencyklopedin i bokform i golvet. Och sen börjar skriken. "Jag blir galen!". Jo jag tackar jag. Detta kommer ifrån Fluffigts kära grannar som han tidigare har ringt polisen för när han hörde att någon av dem smällde till den andra. Jag känner lite att jag själv bara vill ringa på, se till att de löser den bakomliggande konflikten och sedan kan leva lyckligt eller separera så att jag kan få sova lugnt och skönt resterande dagar när jag befinner mig här.

Vilken tur att katten är döv och inte är en hund! Jag slår vad om att han hade börjat skälla järnet. Min myskisse ligger istället i min famn och försöker sova, och jag sitter egentligen och väntar på att Hector ska vakna. Har lite dåligt batteri i telefonen, den är avstängd nu men jag tänkte starta den under resan dit och hem när den kanske kan behövas. Typiskt va? Att glömma laddaren, det händer ju bara inte!