Den värsta lektionen...
0kommentarer
Idag var temat tänder på katt, hund och häst även om vi gick igenom andra speciella djurslag såsom hardjur och gnagare till viss del. Lektionen på KTC där vi fick se hästkäkar där samtliga djur en gång i tiden blivit avlivade på grund av sina bettfel och där vår uppgift var att se vad som var fel samt att få försöka lista ut åldern på plastmodeller av hästunderkäkar var roligt och nyttigt.
Att gå in i dissektionsrummet för att få kläm på hund, häst och kanintänder var helt enkelt inte okej.
På borden ligger totalt tre rävhuvuden och tre kaninhuvuden, allesammans skillda från kroppen. Avhuggna. Dekapeterade. Med de långa öronen hängande och framtänderna något blottade låg kaninhuvudena på borden. En per bord. Bredvid dessa låg ett avhugget rävhuvud med baksidan av huvudet inlagt i en fryspåse. Läpparna uppdragna i en för alltid stelnad grimas och med svartnad tunga. Pälsen lika röd som när den var i livet. Värst av allt var ändå på det sista bordet. Förutom huvudena låg där en svart kattkropp som kommit ifrån någon räddningsaktion och vars liv inte gått att rädda. Den hade lusägg i pälsen, dock döda eftersom den varit fryst, men det aboslut värsta var att den tidigare använts i lektionssyfte. Sidan och magen var rakad, och någon hade öppnat upp buken på den och sytt igen. Dåligt. Inälvorna syntes längst bak vid buken och var på väg att trilla ur den lilla kroppen.
På alla tidigare dissektioner med Sarah har jag känt att vi behandlat djuren med värdighet. Detta var inte värdigt. Speciellt kattens öde var för mig väldigt jobbigt. Kanske hade jag inte tyckt det andra var fullt lika jobbigt om det hade varit fråga om hela kroppar. Men ett huvud, som vissa tränade på att intubera, (heter det så?) varpå de sedan vänder på huvudet för att se om de kommit rätt har jag svårt för att se nyfikenheten eller nödvändigheten med.
Att intubera ett djur eller se svalgstrukturen går alldeles utmärkt att göra via bilder, på levande djur under övervakning, på något slags övningsmaterial (kom igen, det finns hjärtmassage och mun mot mun-metodendockor, det måste ju finnas en branch för detta också) som inte är animaliskt, eller åtminstone inte dekapeterat! Och jag har inte ens haft särskilt svårt för de andra dissektionerna, och där skar vi ändå i djuren!
Att gå in i dissektionsrummet för att få kläm på hund, häst och kanintänder var helt enkelt inte okej.
På borden ligger totalt tre rävhuvuden och tre kaninhuvuden, allesammans skillda från kroppen. Avhuggna. Dekapeterade. Med de långa öronen hängande och framtänderna något blottade låg kaninhuvudena på borden. En per bord. Bredvid dessa låg ett avhugget rävhuvud med baksidan av huvudet inlagt i en fryspåse. Läpparna uppdragna i en för alltid stelnad grimas och med svartnad tunga. Pälsen lika röd som när den var i livet. Värst av allt var ändå på det sista bordet. Förutom huvudena låg där en svart kattkropp som kommit ifrån någon räddningsaktion och vars liv inte gått att rädda. Den hade lusägg i pälsen, dock döda eftersom den varit fryst, men det aboslut värsta var att den tidigare använts i lektionssyfte. Sidan och magen var rakad, och någon hade öppnat upp buken på den och sytt igen. Dåligt. Inälvorna syntes längst bak vid buken och var på väg att trilla ur den lilla kroppen.
På alla tidigare dissektioner med Sarah har jag känt att vi behandlat djuren med värdighet. Detta var inte värdigt. Speciellt kattens öde var för mig väldigt jobbigt. Kanske hade jag inte tyckt det andra var fullt lika jobbigt om det hade varit fråga om hela kroppar. Men ett huvud, som vissa tränade på att intubera, (heter det så?) varpå de sedan vänder på huvudet för att se om de kommit rätt har jag svårt för att se nyfikenheten eller nödvändigheten med.
Att intubera ett djur eller se svalgstrukturen går alldeles utmärkt att göra via bilder, på levande djur under övervakning, på något slags övningsmaterial (kom igen, det finns hjärtmassage och mun mot mun-metodendockor, det måste ju finnas en branch för detta också) som inte är animaliskt, eller åtminstone inte dekapeterat! Och jag har inte ens haft särskilt svårt för de andra dissektionerna, och där skar vi ändå i djuren!
Kommentera