Om att strunta i andra människors åsikter
1kommentarer
Oavsett vad det gäller, så kan man ibland önska att man verkligen inte brydde sig om vad andra anser om en själv, eller om ens prestationer. Jag skriver ju nu högst personligt, så därför är mitt problem också högst personligt, och även om det förmodligen inte är ovanligt är det dock nog inte alltför vanligt att man öppet klagar på. Om att andra människor har för höga förväntningar på ens presationer.
Idag fick vi tillbaka våra fysikprov efter fredagens provdag. Så snart proven delats ut och statistiken skrivits upp på tavlan hör jag någon bak i klassrummet säga att jag måste vara en av de som har fått MVG. Jag kan meddela att det fick jag inte. Jag erhöll istället betyget VG-. Fjärde bästa i klassen för övrigt. Många fel på G-delen gjorde att jag halkade ner ett betygsteg. En del saker var slarvfel och några uppgifter tyckte jag att vår lärare kunde ha tydliggjort i provet då många av oss gjort fel. Dock, lyckades jag väldigt bra med VG/MVG-delen och jag är nöjd med mitt resultat. Nöjd. För jag har tillgodogjort mig de kunskaper som jag behöver för att gå vidare i kursen. Det som jag tidigare tyckt varit svårast, det fick jag full pott på provet. Trots detta försöker människor trösta mig med tanke på mitt dåliga resultat. När jag försöker förklara att jag inte är ledsen, eller ens besviken över mitt resultat men däremot över folks förväntningar på mig så tror de mig inte.
Min nya strategi är väldigt enkel egentligen. Jag tänker köra vidare mer på egen hand. Ta med mig en frukt så jag orkar sitta kvar efter genomgången och räkna medan jag har min lärare till hjälp. När vi sitter i biblan be folk i studiegruppen hålla tyst om de stör mig, och om det inte fungerar, sätta mig någon annanstans. Och när någon, för det kommer ske, börjar försöka upphöja mig till bättre, eller förutsätter att jag ska vara det, så tänker jag be dem att sluta. Och gör de inte det, så kommer jag inte längre att prata med de människorna.
För så länge jag blir påverkad negativt av andra människors förväntansfulla åsikter om mig kan jag inte låta det ske. Och då behöver man en plan. Detta är min.
Idag fick vi tillbaka våra fysikprov efter fredagens provdag. Så snart proven delats ut och statistiken skrivits upp på tavlan hör jag någon bak i klassrummet säga att jag måste vara en av de som har fått MVG. Jag kan meddela att det fick jag inte. Jag erhöll istället betyget VG-. Fjärde bästa i klassen för övrigt. Många fel på G-delen gjorde att jag halkade ner ett betygsteg. En del saker var slarvfel och några uppgifter tyckte jag att vår lärare kunde ha tydliggjort i provet då många av oss gjort fel. Dock, lyckades jag väldigt bra med VG/MVG-delen och jag är nöjd med mitt resultat. Nöjd. För jag har tillgodogjort mig de kunskaper som jag behöver för att gå vidare i kursen. Det som jag tidigare tyckt varit svårast, det fick jag full pott på provet. Trots detta försöker människor trösta mig med tanke på mitt dåliga resultat. När jag försöker förklara att jag inte är ledsen, eller ens besviken över mitt resultat men däremot över folks förväntningar på mig så tror de mig inte.
Min nya strategi är väldigt enkel egentligen. Jag tänker köra vidare mer på egen hand. Ta med mig en frukt så jag orkar sitta kvar efter genomgången och räkna medan jag har min lärare till hjälp. När vi sitter i biblan be folk i studiegruppen hålla tyst om de stör mig, och om det inte fungerar, sätta mig någon annanstans. Och när någon, för det kommer ske, börjar försöka upphöja mig till bättre, eller förutsätter att jag ska vara det, så tänker jag be dem att sluta. Och gör de inte det, så kommer jag inte längre att prata med de människorna.
För så länge jag blir påverkad negativt av andra människors förväntansfulla åsikter om mig kan jag inte låta det ske. Och då behöver man en plan. Detta är min.
1 kommentarer
Stephanie
23 Feb 2010 19:18
Hehe, jo men TIm Burton är bra :D
Kommentera